FDUV:s LL-Center har i några år utmanat läsombud, frivilliga högläsare och andra intresserade att vara med och fira den internationella högläsningsdagen genom att ordna en extra festlig lässtund. Vår gästbloggare, läsombudet Veronica Andersson arbetar som handledare på en arbetscentral för vuxna personer med funktionsnedsättning och har varit med och firat dagen varje gång. Läs hennes tankar i vår blogg.
Då jag ser hur klienterna suger i sig historien, skrattar, rodnar och myser, då vet jag att högläsningen är uppskattad och efterlängtad.
Jag har upplevt det som väldigt givande att vara läsombud. Det som får mig att vilja fortsätta läsa är klienternas entusiasm. Det kanske bara är ett litet leende då jag frågar om vi ska läsa idag igen, eller någon som ivrigt frågar när vi ska läsa nästa gång.
Det kan vara någon som bläddrar i en bokkatalog och ger mig tips om vilka böcker vi kunde beställa, eller någon som ber mig låna böcker om ett visst ämne. Då jag ser hur klienterna suger i sig historien, skrattar, rodnar och myser, då vet jag att högläsningen är uppskattad och efterlängtad. Då vet jag att jag är på rätt väg, att det här är värt att satsa på.
En annorlunda dag på ett fint sätt
En givande händelse var då min arbetsplats deltog i den internationella högläsningsdagen. Det var ett trevligt projekt som engagerade hela arbetsplatsen i att satsa på läsning en hel dag.
Vi lånade många olika sorters böcker och klienterna fick på förhand välja vilka de ville lyssna på. Var och en hittade flera böcker som intresserade då det fanns allt från faktaböcker om blommor, finländska fenomen och finländsk popmusik, roliga respektive spännande skönlitterära böcker till klassiker som De tre musketörerna och Romeo och Julia i lättläst bearbetning.
Det blev en annorlunda dag på ett fint sätt. En dag då samhörigheten var stor. En dag då läsandet stod i centrum. Det jag minns bäst är då jag läste Romeo och Julia och det i slutet av boken var väldigt spännande. Skulle Romeo dö av giftet han tog då han trodde Julia var död, eller skulle den nyss uppvaknade Julia kunna rädda honom? Då fick jag flera gånger frågorna ”Är han död nu?”, ”Är han död redan?”, och jag förstod att det var andra än jag som upplevde historien som väldigt medryckande och fascinerande.
Skratt, tårar och intressanta funderingar
Som tack för att vi var snabba att anmäla oss till högläsningsdagen fick vi välja en lättläst bok. Det blev En man som heter Ove. Då jag läste boken på förhand blev jag tveksam. Var det här faktiskt något för mina klienter? Skulle de förstå ironin? Skulle de uppleva Oves dödslängtan som skrämmande? Kanske ingen idé att läsa den alls…
Man ska inte underskatta sina klienters förmåga att kasta sig in i hisnande historier och smärtsamma ämnen, eller vara rädd för att boken är för svår.
Så fel jag tänkte! Då vi väl tog itu med boken blev det en fin upplevelse. Många goda skratt, några tårar och intressanta funderingar kring ämnet självmord. Varför ville han dö? Får man begå självmord?
Man ska inte underskatta sina klienters förmåga att kasta sig in i hisnande historier och smärtsamma ämnen, eller vara rädd för att boken är för svår. För vad gör det om inte alla förstår allt, eller om någon tolkar något på sitt eget sätt? Det blir säkert en minnesvärd stund tillsammans ändå!
Veronica Andersson
Skribenten är läsombud och handledare på en tvåspråkig arbetscentral för vuxna personer med funktionsnedsättning. Hon gick LL-Centers kurs för läsombud för några år sedan och har läst aktivt på sin arbetsplats sedan dess.
LL-Center arbetar med och för lättläst på svenska i Finland. LL-Center verkar inom FDUV men erbjuder service åt alla som har nytta av lättläst. Centret erbjuder kurser i att skriva lättläst och utbildar läsombud och frivilliga högläsare.