Ett funktionsrätt* Finland
– FDUV:s politiska program för 2021–2023
Finland har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men ännu återstår mycket arbete för att de mänskliga rättigheterna ska förverkligas i praktiken.
Under den kommande styrelseperioden kommer den nationella lagstiftningen att påverka funktionshinderområdet och därigenom hur stödet och situationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga utvecklas. Dessutom kommer sammanslagningen av specialomsorgslagen och handikappservicelagen förhoppningsvis att slutföras.
För att påverka förändringarna krävs att FDUV agerar snabbt och effektivt och med en tydlig agenda. Det politiska programmet tydliggör FDUV:s prioriteringar och mål samt värdegrund i specifika frågor. FDUV är partipolitiskt obundet.
Viktiga lagreformer under mandatperioden 2021–2023 är:
- Lag om funktionshinderservice
- Lag om klientens och patientens rättigheter inom social- och hälsovård (självbestämmande och begränsningsåtgärder)
- Lag om ordnande av social– och hälsovårdstjänster samt lagar kopplade till denna (vårdreformen)
- Reformen av grundläggande socialskydd
- Lag om klientavgifter inom social- och hälsovård
- Lagar relaterade till individuellt stöd, småbarnspedagogik, undervisning, arbete, hälsa och rehabilitering.
* Vi har valt att kalla vårt politiska program för Ett funktionsrätt Finland. Funktionsrätt är ett nytt ord som handlar om rätten till självbestämmande och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Ordet är starkt kopplat till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om individens rättigheter i olika samhällssituationer. Med ett funktionsrätt Finland avser vi ett Finland som gör rätt när det kommer till att beakta personer med funktionsnedsättning.
Programmet gäller för personer med intellektuell funktionsnedsättning och för alla med liknande stödbehov.
- Rätt till tjänster på svenska – också efter en vårdreform
- Rätt till skräddarsytt stöd under alla livsskeden
- Rätt till småbarnspedagogik, utbildning och livslångt lärande
- Rätt till jobb och meningsfull sysselsättning
- Rätt till ett eget hem med individuellt anpassad service
- Rätt till skälig levnadsnivå
- Rätt till kommunikation
- Rätt till information och digital delaktighet
- Rätt till god hälsa
Rätt till tjänster på svenska – också efter en vårdreform
- Det behövs en reform som garanterar skräddarsydda tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga. Vi vill se olika alternativ också i Svenskfinland.
- Bastjänster inom social- och hälsovården ska utvecklas på svenska vid de kommande social- och hälsocentralerna (de s.k. sote-centralerna) inom de tvåspråkiga välfärdsområdena. Personer med intellektuell funktionsnedsättning ska få sina tjänster i sin närmiljö, särskilt då det gäller boende- och daglig sysselsättning. Det behövs regleras om tillräckliga övergångstider vid förändringar så att ingen blir utan stöd.
- Experttjänster som förutsätter ett specialkunnande och som är svåra att upprätthålla i varje region på svenska kräver samarbete över välfärdsområdenas gränser. Experttjänsterna bör vara mobila så att brukarna får sina tjänster där de lever och bor.
- Bra service kräver kunnig och tillräcklig personal – också på svenska. Det behövs mer fortbildning av personal inom funktionshinderservicen samt bättre arbetsvillkor och större respekt för branschen. Utbildningen och servicen ska präglas av en modern människosyn där individens styrkor och olika behov beaktas.
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning och funktionsnedsättning överlag ska involveras i beslutsfattande och höras när nya lagar planeras, endera själva eller genom de personer eller organisationer som representerar dem. Inget beslut ska tas utan att höra dem som berörs!
Rätt till skräddarsytt stöd under alla livsskeden
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning oberoende ålder har rätt till ett liv på lika villkor som alla andra i samhället.
- Barn med intellektuell funktionsnedsättning har rätt till en barndom på lika villkor. Även om det finns behov av stöd och habilitering måste barnets behov av familjeliv, lek och kompisar tillgodoses. Familjernas önskemål och individuella behov bör beaktas.
- Familjernas ork och möjligheter att klara sin vardag måste tryggas. Tillräcklig och avgiftsfri avlastning ska tryggas, också efter att barnet nått vuxenålder. Det behövs skräddarsydda och flexibla tjänster som är anpassade till familjernas individuella behov.
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning samt deras familjer ska erbjudas individuell service och stöd. Det ska vara möjligt att få olika typer av tjänster i det egna hemmet, till exempel personlig assistans, hemservice och hemsjukvård. Serviceformen personlig assistans ger möjlighet till ett eget självständigt liv. Den nya funktionshinderlagen bör garantera att personer med intellektuell funktionsnedsättning får tillgång till personlig assistansens utan krav på att själva kunna definiera sina behov, assistansens innehåll eller sättet som den genomförs på.
- Självbestämmande är något som måste förverkligas i praktiken. De som har svårt att bestämma själv ska få stöd i att fatta beslut och själva få välja vem som ger stödet.
- Färdtjänsten bör utvecklas så att den beaktar personer med olika service- och stödbehov. Det bör bli enklare att resa över kommungränser.
- Utgångspunkten bör vara att barnet kan bo hemma med sin familj och att familjen får nödvändigt, skräddarsytt stöd i hemmet. I krissituationer måste barnet erbjudas tillfällig krishjälp och åldersenlig boendeplats. I verkligt svåra krissituationer måste boendestöd erbjudas i alla svensk- och tvåspråkiga regioner, både till barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning samt personer med stort stödbehov ska smidigt få tillgång till de hjälpmedel de behöver. Hjälpmedlen ska vara tillgängliga för den som behöver, oberoende av ekonomisk situation.
- Personlig budgetering ska erbjudas personer med intellektuell funktionsnedsättning som ett sätt att ordna servicen på och möjliggöra skräddarsydda lösningar.
- Kommunerna bör reservera resurser för att möjliggöra en aktiv fritid för målgruppen. Kommunerna bör aktivt rekrytera flera svenskspråkiga stödpersoner för att motverka ofrivillig ensamhet.
- Regeringen ska förnya lagstiftningen så att nödvändigt livslångt stöd för sårbara grupper kan lämnas utanför offentlig upphandling. Detta gäller till exempel olika former av boendetjänster. Andra kriterier än enbart kostnader bör beaktas vid offentlig upphandling, som språk, läge och personens egna önskemål.
- Kognitiv tillgänglighet bör beaktas inom stadsplanering och i utvecklandet av kollektivtrafiken.
Rätt till småbarnspedagogik, utbildning och livslångt lärande
- Barn med intellektuell funktionsnedsättning har rätt till småbarnspedagogik och undervisning i sin närmiljö. Genom att anpassa såväl undervisningen med stöd av assistenter som själva utrymmet, metoderna och materialet möjliggör man att så många barn som möjligt kan gå i vanligt daghem och vanlig skola.
- Barnet ska också vid behov erbjudas förlängd läroplikt och beslut om särskilt stöd vilket påverkar bland annat barnets möjligheter till individuellt stöd och undervisningsgruppens storlek.
- FDUV stöder förslaget om förlängd läroplikt på andra stadiet. Elever och studerande i behov av särskilt stöd borde ha större valmöjligheter vad gäller utbildning på andra stadiet. Antalet svenskspråkiga utbildningsplatser måste ökas, också för personer som har större stödbehov. Koordineringen av stödtjänster inom utbildning och social- och hälsovård bör stärkas. Stöd för boendet behöver utvecklas så att eleven får det stöd hen behöver på studieorten.
- Utbildningsanordnaren bör garanteras tillräckliga resurser för att skräddarsy praktikplatser, arbetsplatser och daglig sysselsättning enligt den studerandes individuella behov. Detta förbättrar övergången från studier till arbetsliv.
Rätt till jobb och meningsfull sysselsättning
- Många personer med intellektuell funktionsnedsättning arbetar, men endast ett fåtal får lön för sitt arbete. Det finns många strukturella och attitydmässiga hinder som försvårar målgruppens tillträde till arbetsmarknaden. Sysselsättande service bör utvecklas med riktning mot lönearbete i enlighet med nationella kvalitetskriterier. Personer med intellektuell funktionsnedsättning ska kunna få individuellt stöd, inkluderat lönestöd, för att nå anställning. Mer resurser bör reserveras för anställning och skolning av arbetslivstränare.
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning är en resurs på arbetsmarknaden. Alla kan inte jobba heltid, men många kunde jobba deltid. Löneinkomster och pension bör kunna kombineras mer flexibelt så att det gynnar även dem som kan och vill jobba mer än det nu är möjligt på grund av inkomstgränsen.
- De flesta med intellektuell funktionsnedsättning får sjukpension och deltar i så kallad dag- eller arbetsverksamhet. Den dagliga sysselsättningen bör utvecklas så att den beaktar individuella behov och att uppgifterna känns meningsfulla för deltagaren. Deltagarna i dag- och arbetsverksamhet ska ha möjlighet att påverka hur verksamheten utförs och utvecklas. För produktivt arbete som inbringar inkomster till verksamheterna ska deltagarna få en skälig ersättning för utförd uppgift.
- Utlokaliserad arbetsverksamhet som utförs på arbetsplatser i syfte att lära sig arbetsuppgifter bör vara tidsbunden och övergå till ett tillsvidare anställningsförhållande efter en skälig inlärningsperiod.
Rätt till ett eget hem med individuellt anpassad service
- Alla ska ha rätt att välja var, hur och med vem de bor. Många med intellektuella funktionsnedsättningar bor i ett grupphem eller i en boendeenhet, trots att de med individuellt stöd kunde bo självständigt i egen fristående bostad. Personer med större stödbehov ska inte heller per automatik hänvisas till gruppboende, om denna typ av boendeform strider mot personens behov, intressen, eller vilja. Serviceboende i det egna hemmet ska kunna genomföras med olika slag av tjänster så som personlig assistans, närståendevårdsstöd och hemvård.
- Service-och bostadsproducent behöver inte vara samma aktör. Det ska var möjligt att kombinera olika serviceformer av olika serviceproducenter flexibelt.
- Institutionerna ska avvecklas och man bör främja tillgång till egna fristående bostäder. Grupphem och boendeenheter ska vara små för att förhindra institutionsliknande arbetssätt och främja en hemlik och mänsklig miljö där självbestämmande beaktas.
- Regeringen ska trygga finansieringen för individuellt boende med stöd och se till att det finns bostäder för personer med intellektuell funktionsnedsättning i närsamhället. Boende ska vara möjligt i olika miljöer: på landsbygden eller i stadsmiljö, beroende på personens eget behov och intresse. Konceptet med bostadsnätverk bör vidareutvecklas. Bostäder ska inte byggas där ingen vill bo.
- Personer med funktionsnedsättning har rätt att flytta från en boendeform till en annan och rätt att flytta från en ort till en annan. Samhället ska stöda personen att flytta från boendeformer med mycket stöd mot ett mera självständigt boende då personen erhållit tillräckliga ”boendekunskaper”.
- Det finns behov av att utveckla specialkunnande och skapa mindre boendeenheter inriktade på t.ex. autismproblematik, psykisk ohälsa och för äldre. Ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem.
- I synnerhet i huvudstadsregionen råder det stor brist på förmånliga bostäder. Icke vinstdrivande organisationer bör garanteras stöd för att köpa bostäder som lämpar sig för uthyrning till personer med intellektuell funktionsnedsättning.
- När boenden planeras ska man beakta behoven av tillräckligt stora bostäder, hjälpmedel, tillgänglighet och tjänster som butik, kollektivtrafik och fritidstjänster i närsamhället. Målet bör vara ett så självständigt liv som möjligt.
Rätt till skälig levnadsnivå
- Familjer som har barn eller vuxna med funktionsnedsättning drabbas ofta ekonomiskt. Hela familjens ekonomiska förutsättningar bör tryggas på lång sikt. Närståendevårdarna ska få ordentlig lön för sitt viktiga arbete!
- De flesta personer med intellektuell funktionsnedsättning har små eller obetydliga inkomster. För många räcker pension och övriga bidrag nätt och jämnt till att betala räkningar, hyra och behövliga mediciner. Fattigdomen har vittgående konsekvenser för det psykiska, fysiska och sociala välbefinnandet. Nivån på grundskyddet måste därför höjas.
- Grundtrygghetssystemet måste vara förståeligt och flexibelt så att det inte sackar efter när det sker förändringar i arbets- eller funktionsförmågan. Samtidigt är det viktigt att de nödvändiga tjänster som personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver för att leva ett gott liv förblir avgiftsfria.
- De olika avgiftstaken för klientavgifter, medicin och resor ska kunna kombineras om det är ändamålsenligt för personen med intellektuell funktionsnedsättning. Vidare ska avgiftstaket räknas enligt 12 kalendermånader istället för årsvis. Ansvaret för att följa upp kostnaderna inom avgiftstaket bör ligga hos myndigheterna.
- Personer med intressebevakare har rätt att få information om sin ekonomi och tillräckliga medel för personliga utgifter, fritidsverksamhet och andra intressen. Intressebevakarens service får inte belasta personens ekonomi oskäligt.
Rätt till kommunikation
- Alla kan inte tala, men alla kan kommunicera. För att vi alla ska kunna delta i samhället på lika villkor behövs det betydligt större satsningar på alternativ och kompletterande kommunikation som till exempel symbolstöd och tecken som stöd. Kommunikation är också en förutsättning för självbestämmande och delaktighet.
- Regeringen bör garantera rätten till kommunikationshabilitering. Habiliteringen ska sättas in vid rätt tidpunkt och motsvara behoven, och handledning av närstående ska vara en del av processen.
- Enskilda personers behov av stöd för kommunikationen och hjälpmedel bör utvärderas och uppdateras regelbundet, också i vuxen ålder. Hjälpmedlen bör vara kostnadsfria, liksom handledning och eventuella reparationer och uppdateringar.
- Talterapeuter hör till de tio yrken som det bedöms vara störst brist på i hela landet. Antalet studeranden som tas in till logopedutbildningen bör ökas och mer resurser bör reserveras för handledning av studerande på praktikplatser.
Rätt till information och digital delaktighet
- I dagens digitaliserade informationssamhälle finns det många grupper som blir utan information och tjänster. Vi behöver mycket mer material på lätt svenska och digitala lösningar som är tillgängliga och begripliga för oss alla.
- Det behövs en statlig utredning om hur behovet av lätt svenska ska kunna tillgodoses och en konkret handlingsplan. Rätten till information på lätt språk ska tryggas i lag!
- Offentliga onlinetjänster som är riktade till alla medborgare måste ha användarvänliga versioner på lätt svenska. Kravet ska gälla också privata aktörer som producerar social- och hälsovårdstjänster. Likaså ska bank- och försäkringstjänster vara tillgängliga och begripliga för oss alla.
- Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster bör utvidgas till att mera omfatta kognitiv tillgänglighet. Tillsyningsmyndigheten måste garanteras tillräckliga resurser för att följa upp och bevaka tillämpningen av direktivet.
- Som ett alternativ till digitala lösningar bör det också i fortsättningen vara möjligt att sköta sina ärenden med sakkunniga och myndigheter ansikte mot ansikte.
Rätt till god hälsa
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning kan behöva information, stöd och uppmuntran för att upprätthålla en god hälsa. Vars och ens självbestämmanderätt bör ändå beaktas och goda levnadsvanor måste vara ett eget val.
- Kunskapen gällande olika slags funktionsnedsättningar inklusive intellektuell funktionsnedsättning bör utvecklas inom den offentliga social- och hälsovården för att garantera en god hälsa.
- Det behövs både inkluderande motionsformer- och grupper och grupper som är anpassade enkom för personer i behov av särskilt stöd. Kommuner och idrottsorganisationer har ett ansvar för att möjliggöra anpassad motion.
- Inom hälsovården, omsorgen och psykiatrin bör man bli bättre på att se bakom diagnosen och identifiera eventuell psykisk ohälsa hos målgruppen. Det behövs också anpassad vård och skräddarsytt stöd för dem som lider av psykisk ohälsa.
- Personer med intellektuell funktionsnedsättning lever allt längre. Deras rätt till en bra ålderdom bör tryggas. Vården av personer med intellektuell funktionsnedsättning med minnessjukdom bör utvecklas.
Det politiska programmet är godkänt av förbundskongressen 24.10.2020.