De flesta av oss tänker inte särskilt mycket på tillgänglighet – förutsatt att den fungerar. Många associerar tillgänglighet med den fysiska miljön och de hinder som kan förekomma i form av trappor och trösklar. Men perspektivet bör vara bredare än så.
Att göra något tillgängligt innebär att identifiera och undanröja hinder så att alla kan delta i samhället och använda samhälleliga tjänster på lika villkor.
Hindren är ofta osynliga och kan till exempel handla om förutfattade meningar om en persons förmåga eller om otillgängliga webbsidor.
För personer med intellektuella funktionsnedsättningar är det ofta den sociala tillgängligheten som är avgörande för att de ska kunna vara delaktiga i samhället. Social tillgänglighet handlar om attityder, information, stöd och bemötande.
Hindren är ofta osynliga och kan till exempel handla om förutfattade meningar om en persons förmåga, otillgängliga webbsidor, telefontider som är svåra att hålla eller brist på lättläst information. För en del skapar starka ljus och färger stress och oro och blir de facto ett hinder som gör att personen är tvungen att avlägsna sig. Även starka dofter och oljud kan begränsa tillgängligheten.
Digitalisering på lika villkor?
Tillgänglighet diskuteras i dagens läge allt mer, kanske på grund av EU:s tillgänglighetsdirektiv, som lägger en miniminivå för tillgänglighet på offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. Främjandet av tillgänglighet är en väsentlig del av digitaliseringen av offentliga sektorns tjänster.
Det är bra att digitala verktyg utvecklas och blir mer tillgängliga också för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt får vi inte glömma att det finns många som behöver mycket stöd för att kunna ta del av digitala tjänster, även om man försöker göra dem så lätta som möjligt att använda.
Det gäller bland annat vår målgrupp, personer med intellektuell funktionsnedsättning. För en majoritet av dessa är det vanligen anhöriga – ofta äldre föräldrar – som i praktiken är tvungna att sköta det vuxna barnets ärenden. Och många av dem behöver själva stöd för att kunna använda digitala tjänster.
Tillgängligheten inte är bort från någon, utan gagnar alla.
Medvetenheten om tillgänglighetens olika former ökar, vilket är glädjande. Allt mer strävar man också i samhällsplaneringen efter att beakta tillgängligheten redan i planeringsskedet. En central insikt är att tillgängligheten inte är bort från någon, utan gagnar alla. Därför bör den vara utgångspunkten i all samhällsplanering.