Förra veckan deltog jag i en studieresa till Skottland för att få inblick i hur man där ordnat med boendeservicen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. I Skottland har man länge arbetat med att avveckla institutioner och istället utvecklat boendeservicen i närsamhället. Som en del av detta har man skapat ett system med personlig budgetering.
Om en person inte är nöjd med sin service kan hen byta producent. Det är alltså det egna behovet som styr och pengarna följer med brukaren. Det betyder att producenterna har verkligt intresse att utveckla tjänster som motsvarar behoven.
I Skottland träffade vi representanter för Inclusion Glasgow, en organisation som hjälper personer med funktionsnedsättning att hitta rätt stöd. De hjälper också med att uppgöra en serviceplan och erbjuder olika typer av service.
Personerna med intellektuell funktionsnedsättning är på riktigt i centrum och serviceproducenterna måste utveckla sina tjänster enligt deras behov.
Vi besökte också regionförvaltningen för North Lanarkshire utanför Glasgow. Vi träffade handläggare vars uppgift är att tillsammans med den som behöver stöd göra en bedömning av hur mycket resurser – det vill säga pengar – personen behöver för sitt stöd. Dessutom besökte vi ett lokalt center där en grupp personer med intellektuell funktionsnedsättning berättade om hur de bor och vilka tjänster de behöver.
Mycket låter kanske bekant, men den stora skillnaden är att personerna med intellektuell funktionsnedsättning på riktigt är i centrum och serviceproducenterna måste utveckla sina tjänster enligt deras behov.
Det var intressant att se vilka konsekvenser det har för personen som behöver stöd. Jag överraskades över hur stolt personerna berättade sin historia och vilken frihet och självständighet det nya systemet inneburit för dem. Det andra som överraskade var arbetet kring närsamhället. Hur man samarbetar med grannar och andra i närmiljön var direkt imponerande!
Frågan är om vi i Finland är för försiktiga. Kanske finns det många fler grannar som är intresserade av att bli vän till någon som behöver stöd och fler lokala föreningar som vill jobba för närmiljön?
Min uppfattning är att man i Skottland möter samma utmaningar som i Finland. Det gäller till exempel fördomar mot personer med funktionsnedsättning, svårigheter att hitta rätt assistenter och risken att många blir ensamma om de bor i egen lägenhet. Samtidigt har systemet med personlig budgetering gett många bättre självförtroende och bidragit till en aktivitet som gör att personerna själva hittat flera riktiga vänner. De har blivit självständiga på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.
Studieresan arrangerades inom projektet #påhemvägen. Projektägare är ARA (Statens utvecklingscentral för boende) och FDUV är en av flera organisationer som deltar. Delegationen från Finland bestod av personal från Kehitysvammaliitto, FDUV, Kårkulla och andra serviceproducenter från olika regioner i Finland.