Att skriva om FDUV:s sommarläger är både en inspirerande och utmanande uppgift. Inspirerande eftersom vår lägerverksamhet är väldigt mångsidig och upplyftande, men utmanande eftersom det handlar om så mycket mer än ”bara läger” och det finns en gräns för hur långt ett blogginlägg kan vara. Utmaningen ligger alltså inte i att hitta något att skriva om – tvärtom.
Lägren är så mycket mer än det man traditionellt tänker på då man talar om sommarläger.
Med ”mer än bara läger” menar jag att lägren är så mycket mer än det man traditionellt tänker på då man talar om sommarläger. Våra läger är mötesplatser, sommarjobb, semestrar, traditioner, avbrott i en ofta väldigt inrutad vardag och en verkligt välkommen avlastning för familjer.
Jag kommer inte i det här inlägget att kunna gå in på djupet på alla de här aspekterna av verksamheten, men jag tänkte att det är bra att inleda med en beskrivande video som vi spelat in tidigare i år. Den belyser lite av den mångsidighet jag talar om. Så vill jag också dela med mej av mina egna erfarenheter som lägerledare på våra läger.
Lägervideo filmad sommaren 2018 av Clayhill.
Mitt favorit (sommar)jobb
Jag jobbade som lägerledare på FDUV:s sommarläger under min studietid, i sju år. Det var säkert det roligaste och mest givande jobbet jag haft. Inte bara för att jag lärde mej att jobba i grupp och senare också att leda grupper, utan för allt vad jag fick med mej ut i (arbets)livet från mina somrar på läger.
Det allra viktigaste lägren gett mig är en slags grundförståelse för vad det är att vara människa och en insyn i hur lika vi alla i grund och botten är.
Det är svårt att beskriva det viktigaste jag lärt mej utan att det låter som en riktig kliché, men klichéer finns ju ändå till av en orsak… För det allra viktigaste lägren gett mig är en slags grundförståelse för vad det är att vara människa och en insyn i hur lika vi alla i grund och botten är. Unika men ändå så lika.
Lägerledare och lägerdelatagare mitt uppe I ett vattenkrig sommaren 2010. Foto: Annika Kairavu
Jag tyckte det här blev speciellt tydligt i slutet av en lyckad lägervecka då alla – lägerledare och lägerdeltagare – på något sätt blev ett och det inte spelade någon roll vem som hade vilken diagnos eller någon diagnos över huvud taget. Alla var vi ändå bara människor, med olika grader av behov av stöd, men i grund och botten väldigt lika. Den insikten har format mitt sätt att se på människor och hjälpt mej välja vad jag vill jobba med i dag.
Före detta lägerledarna Julia Hemgård och Jenni Bergman på jobb på FDUV i Helsingfors 2018. Foto: Fanny Tavastila
Vänner för livet
För att inte tala om att jag fått vänner för livet som jag har den stora glädjen att få jobba med igen, nu i en ny roll som lägerkoordinator för FDUV:s läger i södra Finland.
Jag tycker att alla människor borde ha ett motsvarande jobb någon period av sitt liv för att få uppleva den här gemenskapen, vänskapen och förståelsen, och acceptansen av sej själv och andra. Då skulle världen vara en lite bättre plats, det är jag helt säkert på.
Jenni Bergman
Skribenten jobbar som lägerkoordinator för FDUV:s läger i södra Finland
Vi tar emot ansökningar av lägerdeltagare och lägerledare inför sommaren 2019 i februari.