Vad är allting egentligen gjort av? Hur är en molekyl uppbyggd?
Kemilektionen för eleverna i specialklassen är i full gång. Dagens tema är atomlära. Olikheterna hos eleverna syns tydligt. En elev sitter och tittar ut genom fönstret och filosoferar om det blir storm i dag. En annan elev kollar sin mobiltelefon och den tredje eleven känner sig hungrig och undrar vad vi har till skollunch. De andra eleverna i klassen sitter och stirrar i sina kemiböcker och försöker bilda sig en uppfattning om hur man vet det man vet i dag.
– Nu vet jag! En atom är en atomjuttukeikka, ropar Peter plötsligt. Fattar ni vad jag menar?
Undervisningen vaknar till liv och Peter går stolt fram till tavlan och börjar rita och berätta.
Att kunna ta fram de bästa förutsättningarna och förmågorna för lärande, då allmänna lösningar inte räcker till.
Varje dag i en specialklass är olika den andra, tack och lov. Läraryrket är ur den synvinkeln ett fantastiskt jobb. Den hektiska skolvardagen tar mycket energi och det krävs både ork, tålamod och pedagogisk kunskap. I pauserna smyger arbetsglädje och inspiration fram, genom en inre nyfikenhet att lära sig mera om att möta alla elever. Att kunna ta fram de bästa förutsättningarna och förmågorna för lärande, då allmänna lösningar inte räcker till. Eller skapa en skola för alla.
I dag kräver specialläraryrket mycket praktisk specialpedagogik. Det är en trygghet att känna till elevers styrkor och svagheter, olikheter, diagnoser, stödåtgärder och den pedagogiska teorin. Men som speciallärare behöver jag behärska den praktiska kunskapen om specialpedagogik och säkerställa elevens lärande med hjälp av relationer och sambandet mellan elev och miljö.
Skillnader som eleverna har i förutsättningar och förmågor att ta till sig kunskap kan variera mycket i en specialklass.
För varje skolvardag och varje lektion behöver jag skapa nya tankar och insikter. Delaktighet, trygghet och förtroende är nyckelorden just nu. Att välja rätt tema vid rätt tillfälle. Skolvardagen med olika differentieringsmetoder och stödformer är en ständig balansgång. Skillnader som eleverna har i förutsättningar och förmågor att ta till sig kunskap kan variera mycket i en specialklass.
Alla elever har särskilt stöd av olika orsaker och alla ska få vara med. Den pedagogik som jag använder i min undervisning är inte märkvärdig eller annorlunda. Men jag har ett specialpedagogiskt förhållningssätt och mitt arbetssätt är att vara en tydlig ledare i klassrummet. Samhörigheten och glädjen att lyckas är viktig.
Pedagogiken förvandlas alltför ofta till politik och styrdokument driver igenom förändringar som inte alltid beaktar en skola för alla.
Under tjugo år med olika läraruppdrag, både som klasslärare och rektor, har min åsikt alltid varit att skolan är till för alla. Att ensam kunna påverka och göra rätta beslut är dock inte lätt. Då det gäller elever med specialbehov och deras undervisningsarrangemang är det alltid känsligt. Pedagogiken förvandlas alltför ofta till politik och styrdokument driver igenom förändringar som inte alltid beaktar en skola för alla.
Efter att ha jobbat två månader som specialklasslärare kan jag konstatera att balansgången med det omöjliga blev möjligt. Jag är redo för den goda pedagogiken i en skola för alla.
Text: Jenni Lindström (PeM), speciallärare i Lovisavikens skola, åk 7–9
Foto: Privat
Internationella dagen för lärare är instiftad av FN och är årligen den 5 oktober.