I och med att Finland ratificerat FN:s funktionshinderkonvention ska staten ge en rapport om hur implementeringen av den framskrider.
FDUV anser att utkastet till statens rapport ger en realistisk bild av hur lagstiftningen gällande funktionshinderområdet ser ut i Finland, men efterlyser förtydliganden om hur FN-konventionen de facto påverkat personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga. FDUV påminner om att konventionen, som ratificerades år 2016, är bindande lag i Finland.
Trygga resurseringen
I Statsrådets redogörelse om de mänskliga rättigheterna 2014 har statsrådet beslutat att reservera tillräckliga ekonomiska och övriga resurser för att förverkliga mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ändå har statsrådet slagit fast att den nya funktionshinderlagen ska spara 61 miljoner euro. Detta kan inte accepteras.
Ge handikappråden reell makt
I utlåtandet lyfter FDUV fram de kommunala handikappråden som i praktiken har få möjligheter att påverka. FDUV vill att handikappråden får reell makt och att kommunerna åläggs inhämta konsekvensanalyser av dem inför kommunala beslut som påverkar personer med funktionsnedsättning.
Delaktighet kräver lättläst information
FDUV påminner om att behovet av lättläst information ökar stadigt och man räknar med att ca 8–12 % av befolkningen (ca 450 000–650 000 personer) behöver lättläst information. Av dessa har uppskattningsvis 5,5 % (ca 22 500–32 500 personer) svenska som modersmål. Myndigheter bör bli bättre på att producera lättläst information.
Tillgängliga digitala verktyg är bra, men inte nog
FDUV förespråkar varmt att digitala verktyg utvecklas och blir mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt bör man minnas att många personer med intellektuell funktionsnedsättning inte kan använda elektroniska tjänster. De måste garanteras andra sätt att uträtta ärenden.
Vi är oroliga över att digitaliseringen medför att man drar in de fysiska kundbetjäningsställena, vilket skapar ytterligare svårigheter för vår målgrupp att hänga med i samhällsutvecklingen. Det finns en stor risk för att ojämlikheten mellan personer med funktionsnedsättning och majoritetsbefolkningen ökar.
Självbestämmande förutsätter stöd i att fatta beslut
För att rätten till självbestämmande ska förverkligas för personer med intellektuell funktionsnedsättning är det ytterst viktigt att det i självbestämmandelagen stadgas tydligt om rätten till stöd i att fatta beslut. Därtill bör det konkreta stödet tryggas i den nya funktionshinderlagen, som är under beredning.
Boende enligt individuella behov och önskemål
De boendeformer som utvecklats för personer med intellektuell funktionsnedsättning är fortfarande alldeles för likformiga. Boendet ordnas i regel i grupp, oberoende av det individuella stödbehovet och personens egen önskan.
För att boendet i framtiden bättre ska motsvara individuella behov och önskemål måste personlig assistans som stödform vara tillgänglig också för personer med intellektuell funktionsnedsättning. När funktionshinderlagstiftningen skrivs om borde kravet på att personen måste ha sådana resurser att hen kan fastställa assistansens innehåll och sättet att genomföra den på slopas. Samma diskriminerande krav finns gällande personlig budget i regeringens förslag till valfrihetslag.
Det så kallade resurskravet försätter personer med intellektuell funktionsnedsättning i en ojämlik ställning gentemot andra personer med funktionsnedsättning och samhället överlag. Den föreslagna lagstiftningen tryggar inte rätten till individuellt stöd för personer med intellektuell funktionsnedsättning och kommer därmed inte att främja genomförandet av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Läs vårt utlåtande i sin helhet här.
