En digital värld där alla är välkomna

Michael Kjellberg har en mångsidig karriär i bagaget. Han har jobbat som allt från lastbilschaufför till tryckeriarbetare, och blev även tidigt intresserad av datorer. År 1986 inledde han ett samarbete med särskolan på Gotland.

– De hade köpt in en ny datortyp som hette Amiga, och jag var den enda på ön som visste vad det var för någonting. Då började jag hålla kurser för eleverna. Det var jätteintressant, så jag fortsatte på den banan.

I dag fungerar Michael som anpassningstekniker, vilket innebär att han jobbar med att anpassa maskin- och programvaror för personer med funktionsnedsättning. Michael har erfarenhet av att anpassa maskiner för personer med både fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar, och han är mån om att alltid se den enskilda människans önskemål och behov.

Kerstin Gatu har jobbat som arbetsterapeut hela sitt yrkesliv. År 1992 kom hon för första gången i kontakt med personer med intellektuell funktionsnedsättning genom sitt arbete, då hon blev erbjuden en tjänst som arbetsterapeut vid vuxenhabiliteringen i Mora. 

– Jag trodde inte att jag var rätt person att jobba med den här målgruppen, men det har visat sig bli en så givande och spännande yrkesresa. Att tacka ja till det där jobberbjudandet var det bästa beslutet jag har fattat!

På vuxenhabiliteringen började Kerstin förstå hur man kan använda sig av bilder, uppläsning av text och olika datorfunktioner för att kompensera för de utmaningar som personer med funktionsnedsättning kan ha. Redan då såddes det första fröet till vad som skulle bli Kerstins hjärtefråga – digital delaktighet.

Efter 17 år på vuxenhabiliteringen inledde Kerstin sitt arbete på Mora folkhögskola, där hon jobbar än i dag. 

Kerstin Gatu och Michael Kjellberg berättade om DigiJag och digital delaktighet på FDUV:s 70-årsjubileum i november 2024. DigiJag har redan börjat hitta sin väg till andra länder, bland annat till Norge. Kerstin och Michael är också öppna för att etablera DigiJag i Finland. 

Drömmen om en tillgänglig digital plattform

År 2010 korsades Kerstins och Michaels vägar. Då presenterade Kerstin en idé om att skapa en eftergymnasial utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Michael var med på noterna.

– När vi drog i gång projektet med en pilotgrupp kunde vi snabbt konstatera att det var helt otänkbart att förvänta sig att deltagarna skulle ha med sig egna datorer. Därför satsade vi på att köpa in datorer som vi kunde anpassa enligt varje deltagares individuella behov. Vi byggde också upp ett eget användargränssnitt, och efter den första kursen märkte vi att det fungerade helt klockrent, berättar Michael.

Michael och Kerstin började drömma om att skapa ett program som inte är bundet till en viss apparat, utan som går att använda med vilken enhet som helst. Så småningom började programvaran DigiJag ta form.

I dag används DigiJag av till exempel föreningar, skolor och serviceboenden. Programmet går att skräddarsy enligt användarnas behov. Man kan lägga in eget material, allt från mötesprotokoll till vägbeskrivningar, och man kan också använda digitala tjänster som exempelvis Google eller YouTube via programmet.

– Tanken är att DigiJag ska kunna användas av personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning, men det är absolut inte den enda gruppen som har nytta av programmet. Att det är enkelt i strukturen är ju inte en nackdel för någon, tvärtom, säger Kerstin.

– Enligt oss är programmets storhet att vi inte har lagt in en massa saker som vi tror att användarna vill ha, utan endast några få standardgrejer. Tanken är att man sedan ska kunna lägga in det man själv vill ha i programmet, utgående från sina egna intressen och behov, berättar Michael.

Kerstin Gatu visar en del av funktionerna i DigiJag. Kerstins och Michaels arbete har varit möjligt tack vare bidrag från Arvsfonden. Därtill har FUB varit projektägare i projekten Anpassad IT - vägen till digital delaktighet (2014–2017) och Min digitala livsplattform DigiJag - En digital kognitivt tillgänglig lärmiljö (2018–2021). 

En digital skattkista

DigiJag har till stor del formats av de grupper som har gått kursen Anpassad IT vid Mora folkhögskola. Den tvååriga kursen förverkligas i huvudsak på distans, men varje termin ordnas också några fysiska kurstillfällen. Kursen har lockat en bred grupp deltagare, allt från unga vuxna till femtioplussare. 

Den nuvarande elevgruppen inledde sina studier i augusti. De har redan hunnit lära sig massvis, och deltagarna är överens om att de har varit nöjda med kursen så här långt.

– Jag älskar att komma hit till Mora! säger kursdeltagaren Amanda Hjertton.

– Det är bra. Vi gör en massa saker, instämmer Robert Edlund.

Tessan Johansson sammanfattar kursen med ett ord: – Toppenbra!

Allt material som används under kursen finns samlat på DigiJag. Här hittar deltagarna dokument, viktiga länkar, foton och annat som de har nytta av under studiernas gång. Dessutom har de förstås fått utforska programmet på egen hand och hitta sina egna favoritfunktioner.

Deltagaren Moa Liljeborg presenterar verktyget Ramen, där klassen har samlat gemensamma trivselregler. Kalle Hellström tycker om Liopep, där man kan få vardagsmotion genom att prova på olika rörelsespel. Dessutom kan man bland annat hitta allt från lättlästa nyheter till trevliga recept i DigiJag.

Deltagare i den aktuella Anpassad IT-kursen. Övre raden från vänster: Kalle Hellström, Emma Falk Vassberg, Therese Johansson, Mathilda Olsson och Linnea Hallberg. Sittande från vänster: Moa Liljeborg, Malin Öhrén , Herman Almquist, Robert Edlund och Amanda Hjertton. Foto: Rickard Jonsson

Att vara modig men ändå säker

En viktig aspekt av Anpassad IT-kursen är att lära ut hur man surfar säkert på nätet. Kerstin och Michael har märkt att många inom målgruppen har påverkats av omgivningens osäkerhet och rädsla för allt negativt som man kan råka ut för på nätet.

– En del av våra elever har lärt sig att det är farligt på nätet. De kan säga att de inte får klicka på en viss länk trots att vi försäkrar dem om att det är okej. Eller så kanske de klickar på någonting i smyg och vågar inte säga till om det faktiskt råkar hända någonting. 

För att personer med funktionsnedsättning ska kunna hålla sig säkra på internet behövs lättillgänglig och -begriplig information.

– När vi startade den första kursen 2011 ringde jag runt till olika myndigheter i Sverige för att fråga om de hade någon information på lätt svenska om nätsäkerhet. Ingen hade någonting att erbjuda. Därför har vi skapat vårt eget material. 

Kerstin och Michael betonar vikten av så kallad positiv risktagning. Det innebär att man måste lära ut vad man ska göra om någonting faktiskt händer.

– Om vi ska vara på internet så måste vi också inse att det finns faror man kan råka ut för. Vi har försökt lära ut att om vi redan från början har en plan B och en plan C ifall någonting händer så blir katastrofen inte så stor. Alternativet vore att lära ut att internet är en farlig plats som vi ska undvika, och det är inte en lösning, säger Michael.

Vad säger forskningen?

Det har genomförts en del forskning kring digitalisering och personer med funktionsnedsättning. Tyvärr är den forskningen ändå långt ifrån problemfri. I en stor del av studierna har man klumpat ihop personer med helt olika typer av funktionsnedsättningar, vilket gör att resultaten blir missvisande. 

En forskare som vill motverka detta är Stefan Johansson, som samarbetar med Kerstin och Michael. Stefan forskar kring människa-datorinteraktion hos personer med specifika typer av funktionsnedsättningar, exempelvis kognitiv eller intellektuell funktionsnedsättning. 

– När man tittar på de resultat som Stefan och hans företag Begripsam har fått fram så ser vi att personer med intellektuell funktionsnedsättning är väldigt exkluderade på internet. Tack vare de här undersökningarna börjar man successivt se den här gruppen mer och mer, men den medvetenheten finns tyvärr fortfarande inte hos dem som utvecklar programmen, berättar Michael.

Det digitala utanförskapet bland personer med funktionsnedsättning är stort, och att många blir isolerade hemma eftersom de inte kan köpa evenemangs- eller resebiljetter.

I början av januari inleddes undersökningen Svenskarna med funktionsnedsättning och internet för femte gången. Projektet beskrivs som världens största enkätundersökning om digital delaktighet för personer med funktionsnedsättning. 

– De tidigare rapporterna har varit skrämmande läsning. Slutsatsen är att det digitala utanförskapet bland personer med funktionsnedsättning är stort, och att många blir isolerade hemma eftersom de inte kan köpa evenemangs- eller resebiljetter. Men det finns också forum där vi ser att personer inom målgruppen är mer aktiva, till exempel Youtube och Spotify, berättar Kerstin. 

– Samhället digitaliseras väldigt snabbt, och man förutsätter att folk har möjlighet att ta del av information, identifiera sig med nätbankskoder och så vidare. Och så har vi den här målgruppen, där väldigt många inte ens kan få nätbankskoder. Då hamnar man ju utanför, påpekar Michael.

Michael Kjellberg är anpassningstekniker, vilket innebär att han jobbar med att anpassa maskin- och programvaror för personer med funktionsnedsättning. Michael har erfarenhet av att anpassa maskiner för personer med både fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar, och han är mån om att alltid se den enskilda människans önskemål och behov.

När visionerna inte matchar verkligheten

Michaels uppfattning är att myndigheter generellt är positivt inställda till digitala lösningar, men att kunskapen för att skapa digitala lösningar som faktiskt passar användarna lyser ofta med sin frånvaro.

– Den ”digitalisering” som jag har sett går ofta ut på att man skyfflar ut några smart-teven och läsplattor till boenden. Om någon sedan kan använda apparaterna är inte så intressant. Våra politiker är väldigt ivriga på att digitalisera och hänga med i utvecklingen, men jag tror inte att de ännu har förstått vad som behövs för att göra det i praktiken.

– E-post är ett konkret exempel på någonting som vållar problem för personer med funktionsnedsättning. Du kan ju praktiskt taget inte göra någonting på nätet utan en mejladress, och de vanliga mejlprogrammen förutsätter att du kan läsa och skriva. Tidigare fanns det ett anpassat mejlprogram som hette EasyMail. Där fanns enkla symboler för att skicka mejl, läsa mejl och bifoga bilder, och det gick till exempel att lägga in profilbilder på sina kontakter i stället för bara namn. Nu fungerar programmet inte längre, och trots flera försök har vi ännu inte blivit erbjudna något alternativ, säger Kerstin.

När tilltron till den egna förmågan växer, då händer det saker och ting. 

Kerstin och Michael har haft kontakt med många myndigheter och beslutsfattare, men de betonar också att det allra viktigaste är att lyssna på vad personer inom målgruppen själva vill och behöver. 

– Om de här utmaningarna hade drabbat någon annan målgrupp så tror jag att vi hade sett fler insändare, debatter och uppvaktningar av politiker. Men det här är en målgrupp som inte nödvändigtvis har möjlighet att få sin röst hörd på samma sätt, konstaterar Kerstin.

Att främja digital tillgänglighet handlar inte bara om att skapa praktiska lösningar för att smidigt kunna sköta sina ärenden. Det handlar också om att stärka självförtroendet och känslan av självständighet hos personer med funktionsnedsättning.

– Vi brukar prata om någonting som vi kallar för kaxfaktor, berättar Kerstin leende. När våra elever har lärt sig att röra sig på nätet har vi hört att det är några som på eget initiativ meddelar IT-avdelningen att ”nu ligger internet nere” eller ”ni får faktiskt fixa det här”. När tilltron till den egna förmågan växer, då händer det saker och ting. 

Text: Anna Ilmoni

Foto: Sofia Jernström

Fotnot: Kerstin Gatu och Michael Kjellberg var några av talarna på FDUV:s 70-årsjubileum i november

Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 1/2025 med temat digital delaktighet.