Medlemmarna i delegationen för personer med tal- och kommunikationssvårigheter Erilaisten oppijoiden liitto, Finlands CP-förbund, FDUV, Hjärnförbundet, Kehitysvammaisten Tukiliitto, Kehitysvammaliitto och Puhevammaisten Vertaistukiyhdistys föreslår att det i nästa regeringsprogram ska innehålla en utredning av antalet personer med tal- och kommunikationssvårigheter.
Kommunikation är en människorättsfråga
Samhället ska vara jämlikt för alla. Personer med tal- och kommunikationssvårigheter har dock berättat för icke-statliga organisationer om kränkningar mot dem, och frågan har diskuterats av Delegationen för personer med tal- och kommunikationssvårigheter. De ignoreras i personliga frågor som berör dem.
Lagstiftningen som berör personer med funktionsnedsättning genomgår stora förändringar. Beaktande av personer med tal- och kommunikationssvårigheter i lagstiftning och service försvåras av att det saknas uppgifter om deras antal. Den senaste uppskattningen, 65 000, gjordes för 20 år sedan tillsammans med organisationer som jobbar för personer med tal- och kommunikationssvårigheter.
Senare har det konstaterats att antalet är rejält i underkant och att det inte omfattar personer som på grund av stroke, minnessjukdom eller språkstörningar hos barn har rejält nedsatt funktionsförmåga vad gäller kommunikationen. I förhållande till WHO:s internationella beräkningar skulle antalet personer med tal- och kommunikationssvårigheter i Finland vara minst 120 000.
Att definiera spektret av talsvårigheter är grunden för att ta reda på antalet
Begreppet tal- och kommunikationssvårighet har omdefinierats 2022–2023 tillsammans med personer med talsvårigheter, organisationer inom området och andra aktörer. Omdefinieringen var nödvändig eftersom den ursprungliga definitionen var från 1990-talet och inte beaktade brett flera olika aspekter av funktionsförmågan.
Tal- och kommunikationssvårigheter påverkar den sociala funktionsförmågan genom att begränsa delaktighet och kommunikation. Det kan handla om svårigheter att producera tal, att förstå talat språk och att delta i samspel. Det kan också vara svårt att läsa och skriva.
Den bakomliggande orsaken är en neurologisk sjukdom eller skada eller annan permanent eller tillfällig störning eller egenskap som påverkar funktionsförmågan. Störningen kan vara medfödd eller ha utvecklats senare och svårighetsgraden varierar rejält. Effekterna av svårigheterna varierar beroende på miljö, situation, människorna omkring en och personens egen erfarenhet. Personer med tal- och kommunikationssvårigheter är en mycket heterogen grupp när det gäller symtom och behov av stöd. På grund av spektrets bredd är terminologin fortfarande inte etablerad.
Tal- och kommunikationssvårigheter leder lätt till osynlighet, ensamhet och marginalisering samt äventyrar rätten till självbestämmande. Människor med tal- och kommunikationssvårigheter behöver hjälp med kommunikationen. Det kan ske genom alternativa eller kompletterande kommunikationssätt, stöd från en annan person eller ett tillgängligt samhälle.
Det behövs en utredning av antalet personer med talsvårigheter
Antalet personer med tal- och kommunikationssvårigheter har inte utretts grundligt. Den nya regeringen bör förbinda sig att utreda antalet i samarbete med organisationerna och utgående från den informationen säkerställa dem jämlik service och ställning i samhället.
Mera information:
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för FDUV rf, tfn. 040 526 43 69
Eija Roisko, direktör för Tikoteekki, Kehitysvammaliitto, tfn. 040 590 3801
Satu Rautiainen, ordförande för Puhevammaisten Vertaistukiyhdistys, satu.rautiainen@dnainternet.net
Mika Pyykkö, verksamhetsledare för Hjärnförbundet, tfn. 0400 841 662