I workshopen deltog ett tjugotal grankullabor, som kämpat sig fram till stadshuset genom en ruskig vårstorm. Under kvällens lopp samlade staden in viktig information om familjernas önskemål och behov. Kunskapen ska användas då man planerar boende för personer med utvecklingsstörning.
Annaliisa Salmelin, som är expert på servicedesign, hjälpte familjerna att komma i gång med hjälp av olika övningar. Vid hoppets och rädslans träd fick man uttrycka både sina ljusaste förväntningar och dystraste orosmoment. Med hjälp av tidningsurklipp fick man föreställa sig drömhemmet år 2030, utan att bry sig om kostnader eller andra begränsningar. Till sist fick man vid ett bord fullt av bilder välja det som är allra viktigast för en själv med tanke på boendet.
Det visade sig att för de flesta är det viktigt att kunna bo centralt, nära service och affärer. Å andra sidan föredrar vissa ett naturnära hem. Önskan om ett tryggt boende med kunnig personal ? och där man inte behöver lida av ensamhet ? är en annan gemensam nämnare bland familjerna.
FDUV var med och berättade om flyttningsförberedelsen som projektet Skräddarsydd boendeservice erbjuder. Förbundet har länge pratat om vikten av att involvera brukare och familjer i boende- och serviceplaneringen. Vi kunde med glädje konstatera att det var precis det här som kvällen handlade om.
Deltagarna fick också höra om de färskaste planerna gällande Villa Breda. På området planeras två mindre höghus med individuella bostäder för ett femtiotal personer med olika stödbehov, inte endast personer med utvecklingsstörning.
Då planerna fortskrider kommer Grankulla att bjuda in samma grupp som nu var samlad. Förhoppningsvis kommer då fler potentiella flyttare att vara med och berätta om sina behov och önskemål. Den här gången medverkade endast tre stödbehövande.
Även om största delen av kvällens program var på finska, så uppmuntrades deltagarna att prata det språk som känns bekvämast. Familjernas framtidsönskan sammanfattades av ett träffande tidningsurklipp på svenska, som en av deltagarna hittat: ”Nu behöver jag inte oroa mig längre”.