I lagförslaget framhålls att handikappservicelagen är primär i förhållande till specialomsorgslagen. Att personer med utvecklingsstörning och autism skall behandlas på samma sätt som övriga handikappgrupper är en utveckling i rätt riktning. Det här kan jämföras med utvecklingen i de övriga nordiska länderna.
Stöd och service för personer med utvecklingsstörning förbättras i och med att också utvecklingsstörda personer kan erhålla tjänster via handikappservicelagen, vilket inte varit så vanligt tidigare.
Den stora förändringen är att stödet inte enbart berör hemmets fyra väggar utan också arbete, fritid och studier.
1. Rätten till personlig assistans förstärks, vilket är ett stort framsteg. Tack vare det minskar skillnaderna mellan invånare i olika kommuner. Lagändringen innebär en subjektiv rätt till personlig assistans för gravt funktionshindrade. Den subjektiva rätten är emellertid inte absolut.
2. Arrangemangen kring personlig assistans utvecklas, både via servicesedlar och som köptjänst. Tidigare har personer med utvecklingsstörning verkat som arbetsgivare för sin personliga assistent.
I specialomsorgslagen utgår man från rätten till specialomsorg, vilket kan betyda tjänster i grupp men inte alltid laglig rätt till en specifik tjänst, som man kan ha rätt till med stöd av handikappservicelagen. För personer med utvecklingsstörning kvarstår rätten till specialomsorger enligt specialomsorgslagen. Över huvud taget bygger förslaget på en mera behovsrelaterad och individuell service än tidigare. Det är ytterst viktigt att all service är behovsprövad i stället för diagnosrelaterad. (Jfr FN konventionen för personer med funktionshinder, EU-direktiv och regeringsprogram).
Serviceplanens förändrade ställning
Serviceplanen lyfts fram på ett nytt sätt i det nya lagförslaget. Det som är ytterst viktigt är att man stärker serviceplanens juridiska ställning, och det gör man genom att förflytta den från förordning till lag.
Enligt förslaget måste kommunen reagera inom sju dagar sedan en funktionshindrad person har kontaktat kommunen. En serviceplan måste uppgöras inom tre månader. Det finns undantag visavi tidsbegränsningen i fråga om personer som har svåra eller ovanliga funktionshinder. Utredningarna kan vara tidskrävande. Personlig assistans ges minst 10 timmar per månad och från början av 2011 minst 30 timmar per månad.
Om serviceplanen får en starkare ställning kan det underlätta de kommunala tjänstemännens arbete. Det blir lättare att yrka på resurser för handikappverksamheten eftersom det finns ett tydligare regelverk för resursfördelningen.
Serviceplanen kan också ha effekter på servicens kvalitet och överlappning. Idag görs serviceplaner inte i den utsträckning som det borde göras, utan många funktionshindrade får sitt stöd från olika håll (samkommun, FPA, Folkhälsan osv.) utan att kommunen har en helhetsuppfattning om personens servicebehov. Den funktionshindrades och de anhörigas medverkan i utarbetande av serviceplanen är också en viktig sak att poängtera.
Viktiga frågor är ytterligare tolkningen av vem som är gravt funktionshindrad. I praktiken har tolkningen tidigare gjorts utgående från fysiska funktionshinder. I det nya förslaget har man en vidare tolkning där man utgår från behoven i stället för diagnosen. Personer med utvecklingsstörning bör beaktas när assistans beviljas.
Arrangemangen kring personlig assistans
Det nuvarande arrangemanget bygger på systemet med personlig hjälpare, enligt vilket hjälparen står i ett anställningsförhållande till den person som får hjälp. I det nya lagförslaget kan assistans också ordnas så att kommunen ger den gravt funktionshindrade en servicesedel för anskaffningen av assistentservice.
Ett nytt alternativ är att kommunen kan ordna servicen i form av köpta tjänster antingen inom ramen för den egna serviceproduktionen eller i avtalsbaserat samarbete med en annan kommun eller andra kommuner. Det tredje alternativet gör personlig assistans möjlig också för andra personer än de som har förmåga eller vilja att sköta arbetsgivarskyldigheter.
Detta har en stor betydelse för personer med utvecklingsstörning som kan ha svårt att vara i anställningsförhållande till en person, men det är dock viktigt att den funktionshindrades åsikter beaktas när arrangemangen uppgörs.
Institutionsvård
I förslaget finns också en kommentar om att funktionshindrade som är i behov av vård dygnet runt fortfarande kan erbjudas denna form av vård via vårdhem. Inom omsorgen om utvecklingsstörda räknar man med att det är en verkligt liten minoritet. Enligt Markku Niemeläs rapport om boende för utvecklingsstörda (STM, 2008) handlar det om en grupp på ca 30 personer som är i behov av sådan sjukvård som kräver institutionsvård dygnet runt. Institutionen som en permanent boendeform rekommenderas inte i något annat nordiskt land.
Andra allmänna kommentarer kring lagförslaget
Att personlig assistans införs stegvis är bra om man redan i detta skede har en klar tidsplan för när införandet sker. Om tidsplanen förblir öppen kan det finnas risk för att en del grupper uteblir.
Bland annat Kommunförbundet är rädd för de kostnader som uppstår i och med att personlig assistans blir en subjektiv rätt. Inom handikapporganisationerna kommenterar man frågan genom att hänvisa till att personlig assistans blir billigare än hemservice. Om den personliga assistansen också omfattar arbetstid får fler personer möjlighet att arbeta och försörja sig själva.
Med tanke på familjerna har det visat sig att föräldrar till funktionshindrade barn som har tillgång till personlig assistans mår bättre.
Vi vill ännu poängtera att hela syftet med personlig assistans är att den funktionshindrades önskemål och behov respekteras när servicen planeras och ges. För de funktionshindrade handlar det ju om att kunna välja den person som skall hjälpa dem i livets mest intima sfär.
Helsingfors den 9 oktober 2008
Pehr Löv
Ordförande/FDUV
Lisbeth Hemgård
Verksamhetsledare/FDUV