Att det händer att unga tjejer blir sexuellt utnyttjade vet vi, tyvärr. Och det är klart att också personer med utvecklingsstörning har sex. Så att unga tjejer med utvecklingsstörning blir trakasserade, lurade, våldtagna är ett problem att räkna med. Men det gör ont att se det på film.
Dora är en 18-årig tjej som bor i ett vackert hus med stor trädgård tillsammans med sina föräldrar. Hon umgås med andra unga med utvecklingsstörning och jobbar i ett fruktstånd på torget, tillsammans med en trygg handledare.
Dora håller på att bli vuxen och hon blir allt mer nyfiken på sex. Hennes sexuella uppvaknande ger henne en känsla av att inte räcka till, inte kunna göra allt hon skulle vilja.
En dag berättar Dora för sina föräldrar att hon har haft sex med en kille på metrostationens toalett. Föräldrarna ser det som en våldtäkt och gör en polisanmälan. Dora ser det däremot som en positiv upplevelse och vill träffa killen igen.
Tyvärr är det ingen mysig kille Dora har hittat, vilket gör det svårt att se det här som en film om Doras rätt till ett sexliv. Peter, vi får så småningom veta att han heter så, beter sig nog ibland trevligt mot Dora, men varje gång följer en scen där han är hemsk mot henne och hennes föräldrar.
Doras föräldrar tar också dåliga beslut. Kanske det inte spelar någon roll, knappast hade Peter någonsin blivit en vän till familjen. Men åtminstone blir han det inte efter att föräldrarna satt en spårare på dottern och bryter sig in det hotellrum där Dora och Peter har sex.
Filmen om Dora väcker många frågor. Om Dora vill vara med en kille, har hennes föräldrar rätt att stoppa henne? Kan Peter behandla Dora hur som helst, om hon inte själv protesterar? Vem bestämmer om en flicka som Dora ska göra abort? Och har föräldrar till barn med funktionsnedsättning rätt att inte ta hand om sina barnbarn?
Människorna i den här filmen gör varandra – och sig själv – så illa, på så många sätt. Efter att jag sett filmen snurrar bilderna i mitt huvud. Jag hade hellre sett filmen i kombination med en diskussion eller som en del av ett seminarium. Nu blir jag ensam med en känsla av olust och halvt formulerade invändningar.
Regissören Stina Werenfels har sagt i en intervju att hon kunde haft en skådespelare med funktionsnedsättning i rollen som Dora. Hon testade många skådespelare, både sådana som har en funktionsnedsättning och sådana som inte har det. Skådespelaren som spelar Dora heter Victoria Schulz och hon har ingen funktionsnedsättning.
Dora or The Sexual Neuroses of Our Parents är en av två filmer som visas på årets Esbo Ciné där en av huvudpersonerna har en utvecklingsstörning. Den andra filmen heter Next to her.
Dora or The Sexual Neuroses of Our Parents visas på Esbo Ciné-festivalen den 24 och 28 augusti. Filmen visas med engelska texter, skådespelarna pratar tyska. Man kan läsa om tider och platser för visningarna och köpa biljetter på Esbo Cinés webbplats.