Den goda läsupplevelsen tillhör alla

 Låt oss börja med de förutfattade meningarna om lättläst skönlitteratur. För dem finns det gott om. Jolin Slotte, författare och projektledare för LL-Centers projekt Ny finlandssvensk lättläst litteratur, räknar upp vanliga fördomar.

– Att den är dålig. Att den inte kan ge en läsupplevelse. Att det bara är meningar radade efter varandra eller att det bara är händelse på händelse på händelse. Att de lättlästa böckerna är fula. Att de är barnsliga.

I och med projektet och den nyutgivna lättlästa antologin Bultande hjärtan (se faktaruta) har Jolin lyckats skingra flera av fördomarna. Också författarna som var med i projektet hade vissa förutfattade meningar, berättar Jolin. Förhoppningen är att boken och projektet ska ge ringar på vattnet så att fler får upp ögonen för den lättlästa skönlitteraturen och dess möjligheter.

Om etablerade författare väljer att skriva litteratur på lätt språk så måste det ju vara något intressant och givande.

– Ju mer författarna pratar om lättläst litteratur, desto mer sprider sig kunskapen och nyfikenheten. Om etablerade författare väljer att skriva litteratur på lätt språk så måste det ju vara något intressant och givande. Och ju fler som läser god välskriven lättläst litteratur desto mer förståelse får vi för den här genren.

– Och jag vill prata om lättläst som en egen litterär genre, understryker Jolin.

Hur har ni jobbat med texterna i antologin? Fick författarna lätt tag i vad det här med lättläst är?

– Jag har jobbat med elva olika författare och tre redaktörer varav två också är författare själva. Alla har sin egen stil, alla har sin egen röst som hörs i deras skönlitterära skrivande. Det gällde egentligen för mig att tillsammans med dem hitta deras röst på lätt språk. Det blev som en upptäcktsresa.

Svårt att skriva på lätt språk

Ingen av de medverkande författarna hade skrivit på lätt språk tidigare. I projektet ingick därför även utbildning i vad lättläst litteratur är. Processen från utbildningen och de första utkasten av texter till den färdiga boken var rätt lång med tanke på att lättlästa texter i regel är korta, påpekar Jolin. Men det har sin enkla förklaring.

Det är inte lätt att skriva litteratur på lätt språk. Det är svårt.

– Som Axel Åhman sa när vi hade ett releaseevenemang i Vasa: Det är inte lätt att skriva litteratur på lätt språk. Det är svårt.

Förutom Axel Åhman är Lena Frölander-Ulf en av författarna som medverkat i projektet. Också hon påpekar hur svårt det är att skriva lättläst. Via ett förlag i Sverige hade Lena redan tidigare nosat på litteratur på lätt språk och visste att det finns otroligt bra lättlästa böcker, men också mindre bra.

– Det är lätt hänt att det i en lättläst bok blir mycket berättelse på bekostnad av karaktär, liv och just bultande hjärtan. Men när det blir bra blir det som poesi!

Lena hörde till de första som tackade ja till att vara med i projektet då hon fick nys om det via Finlands svenska författareförening. Hon såg det som något spännande och som ett sätt att bli bättre på att utkristallisera det hon vill säga i sina böcker.

Efter att ha fått ta del av riktigt bra lättlästa böcker säger Lena att hon ”sett skimret” och vet vad hon eftersträvar.

– Men det är svårt att få det så att det blir bra, så jag har mycket att lära mig.

Författaren Lena Frölander-Ulf har bidragit med en text till Bultande hjärtan. – Ett lärorikt och superroligt projekt. Fotograf: John Grönvall

Jolin öppnar upp för vad som gör den lättlästa litteraturen så svår att skriva.

– Man måste vara så tydlig. När man vanligen skriver prosa kan man vara lite diffus och lämna ganska mycket tolkningsutrymme, inte bara för läsaren utan också för sig själv som författare. Men det kan man inte göra i lättläst litteratur utan där måste man veta precis vad man vill säga och varför.

Jolin påpekar ändå att det också i den lättlästa litteraturen finns sådant som kan lämnas osagt.

– Vissa saker måste vara tydliga, men samtligt ska man öppna upp för fantasin och ge utrymme åt läsarens egna tankar och tolkningar.

Lena har i sin novell skrivit om förbjuden kärlek och berört sexualitet och begär. Ofta när man skriver om den typen av teman brukar man antyda och använda metaforer snarare än vara väldigt konkret vilket man bör vara inom lättläst.

Läsaren ska få ta till sig så mycket hen kan och vill ta till sig. Huvudsaken är att språket är sådant att möjligheten finns.

Lena valde inte medvetet en svår utmaning utan det var en av två berättelser som kom till henne.

– Här händer egentligen ingenting, det handlar om spänning och nervositet i väntan på någon. Det tänker jag är en allmänmänsklig grej.

Lena påpekar att alla som läser novellen kanske inte tar till sig allting i berättelsen.

– Läsaren ska få ta till sig så mycket hen kan och vill ta till sig. Huvudsaken är att språket är sådant att möjligheten finns.

Lättläst litteratur är inte information

Jolin påtalar skillnaden mellan lättläst skönlitteratur och lättläst myndighetsinformation. Litteratur handlar inte om att förmedla information. Därför behöver man inte inom litteraturen vara för försiktig med att använda svåra ord. Men om man gör det ska man veta varför man gör det, att man med ordvalet vill markera något som är viktigt för berättelsen.

– När det handlar om skönlitteratur och läsförmåga blir det problematiskt om vi utgår från att det inte får vara svåra ord eller att målgruppen, till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning, inte kan förstå vissa ord. Det är struntprat! Vi kan inte veta vad de kan förstå. Det beror på deras egen bakgrund, vem de är och vad de har upplevt. Precis som med alla andra människor.

Jolin Slotte spår en ljus framtid för den lättlästa litteraturen. – Jag tror att det behövs mera och mera litteratur på lätt språk och jag hoppas att den kommer att vara lika högkvalitativ som den som finns i den här antologin.

När man skriver lättläst litteratur, hur mycket ska man ha målgruppen i åtanke? Och mer specifikt: de olika målgrupperna för lättläst?

– Det är det som är så svårt, att det inte är någon enhetlig målgrupp. Vi talar om en så bred målgrupp att det egentligen är omöjligt att ha dem alla i tankarna. När man skriver litteratur på lätt språk är det jättebra att veta vilka målgrupperna är, inte bara för att kunna anpassa sin egen text utan också för att få förståelse för hur stor betydelse den här litteraturen kan ha för dem. Samtidigt tycker jag man ska skriva en litteratur som är så stark och så bra att den kan passa också mig som egentligen inte behöver litteratur på lätt språk, säger Jolin.

Den goda läsupplevelsen

Vi säger ofta att alla har rätt till läsning, men varför är läsningen så viktig?

– Vi talar mycket om barns läsförmåga och glömmer ibland vad som ingår i den här läsförmågan. Orsaken att vi läser skönlitteratur är för att utvecklas som människor. Via skönlitteraturen kan vi förstå de svåra frågorna i livet, vad det är att vara människa och vad det är att vara medmänniska. Det handlar också om att utveckla empatiförmågan och de sociala förmågorna.

Jolin, som även är doktorand i litteraturvetenskap, berättar att forskningen visar att skönlitteraturen är ett bra verktyg för det.

– Skönlitteraturen har de här tomrummen som lämnar rum för tolkning och identifikation på ett annat sätt än till exempel filmen där du ser en färdig karaktär som kanske inte liknar dig. Det är jätteviktig att skönlitteraturen som ges ut på lätt språk är så bra att den möjliggör allt det här.

Enda sättet att nå över det här läsmotståndet är att erbjuda bra litteratur så att det kan ge en stark läsupplevelse.

Jolin säger att den lättlästa litteraturen till och med behöver vara bättre än den som är på allmänspråk. Hon förklarar varför.

– En person som tar tag i en bok på lätt språk kan inte få de här upplevelserna via litteratur på allmänspråk och hen har ett läsmotstånd. Enda sättet att nå över det här läsmotståndet är att erbjuda bra litteratur så att det kan ge en stark läsupplevelse. Annars funkar det inte.

– Jag skulle vilja säga att alla inte bara har rätt till läsning utan alla har rätt till goda läserfarenheter och djupa läsupplevelser.

Finlandssvenska berättelser

Sedan tidigare finns enstaka finlandssvenska böcker skrivna på lätt språk, men Bultande hjärtan är den första finlandssvenska skönlitterära antologin på lätt språk. Därutöver finns det en del lättlästa bearbetningar av finlandssvenska böcker – många av dem är återberättade av Jolin.

Varför behövs det just finlandssvensk litteratur på lätt språk?

– Det behövs för att våra berättelser också ska finnas tillgängliga för dem som behöver lättläst, precis som det behövs finlandssvensk litteratur över lag. För att man ska få läsa sådan litteratur som har fötts ur samma grogrund, samma mylla, där man själv står.

Målet med litteraturprojektet är inte bara den nya antologin. Inom ramen för projektet har man också utlyst manustävlingen Skriv för mig! (se faktaruta längst ner). Men utöver de konkreta målen finns ett mer långsiktigt övergripande mål.

– När projektet avslutas våren 2025 har vi förhoppningsvis många etablerade författare som jättegärna också skriver på lätt språk, förlag som kan jobba med de här texterna och förlag som vill publicera dem.

Jag märker hur mina meningar har blivit kortare och tydligare, kraftfullare.

Flera av författarna som medverkat i Bultande hjärtan verkar ha fått blodad tand. Lena är en av dem. Oberoende om det blir mer lättlästa texter tycker hon arbetet med att skriva på lätt språk gett henne mycket som författare.

– Det har gett mig massor! Jag har börjat nosa på ett nytt skrivprojekt och jag märker hur mina meningar har blivit kortare och tydligare, kraftfullare.

Den nya boken är inte avsedd att vara på lätt svenska men Lena har också en idé på en ny lättläst ungdomsroman. Kanske ett bidrag till manustävlingen?

Text: Matilda Hemnell

Foto: Sofia Jernström

Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 4/2023 med temat läsning.