Den 27 november ordnade social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd (THL) ett hörande om preciseringen av den nya funktionshinderlagens tillämpningsområde.
Under hörandet betonade FDUV att tillämpningsområdet måste utgå från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En justering av tillämpningsområdet får därför inte leda till att en del personer med funktionsnedsättning som behöver nödvändigt stöd och hjälp inte skulle omfattas av lagen. För att alla personer med funktionsnedsättning jämlikt ska få det stöd de behöver är det därför viktigt att den sociala funktionsförmågan inte stryks från tillämpningsområdet.
FDUV lyfte även fram att en eventuell åldersbestämning i lagen måste avvägas noggrant och konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna utvärderas grundligt.
Tillräckliga resurser bör även reserveras för lagberedningen och tidtabellen justeras så att lagförslaget färdigställs och behandlas i riksdagen redan våren 2024. Annars finns det inte tillräckligt med tid för implementeringen av lagen.
Därför bör den sociala funktionsförmågan ingå i lagen
Tillsammans med våra finska systerorganisationer och Autism Finland och ADHD-förbundet har vi i ett ställningstagande motiverat noggrannare varför det är absolut nödvändigt att begränsningar i den sociala funktionsförmågan ingår i den nya funktionshinderlagens tillämpningsområde. Annars finns det en risk att många personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som inte har en intellektuell funktionsnedsättning och personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning blir utan funktionshinderservice som de skulle behöva.
Ett av de centrala målen med lagreformen har varit att de personer som i dag ”faller mellan stolarna” ska få service via lagen. Genom att beakta den sociala funktionsförmågan förebygger man även behovet av tyngre och dyrare tjänster.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är bindande i Finland och fungerar även som utgångspunkt för den nya funktionshinderlagen. Konventionen innehåller en bred definition på en person med funktionsnedsättning. Enligt tillämpningspraxisen i FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning är det uppenbart att även begränsningar i den sociala funktionsförmågan ingår i definitionen när den i samverkan med hindren i samhället förhindrar till exempel personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar från att delta i samhället på lika villkor som andra.
Att stöda den sociala funktionsförmågan är viktigt uttryckligen med tanke på funktionshinderlagens syfte om att främja deltagande och delaktighet. Den sociala funktionsförmågan tar sig uttryck i samspel och kommunikation med andra människor, i sociala nätverk, i förståelsen av andra människors kommunikation, hanteringen av olika roller, som social aktivitet och deltagande samt som upplevelser av gemenskap och delaktighet.
I ställningstagandet redogör vi närmare hur begränsningar i den sociala funktionsförmågan kan komma till uttryck hos olika funktionshindergrupper.