Hur kommer det sig att du engagerat dig i DUV?
Jag kom med i DUV några månader efter att min dotter Alva som har Downs syndrom föddes 2003. Jag kände till DUV från tidigare och hade också i närkretsen personer med funktionsnedsättning och anhöriga. Åland är ett litet samhälle där alla känner alla så jag blev snabbt indragen.
Jag har också tidigare varit med i föreningslivet så det var naturligt att engagera sig. Det kändes skönt att komma med och få stöd och information av andra familjer. Man vet ofta vad man har för skyldigheter, men inte vad man har för rättigheter. I DUV får man kunskap om det.
DUV är på så sätt en speciell förening att här kommer man sällan med för att man har ett aktivt intresse utan på grund av den personliga kopplingen.
Vad är ni bra på i er förening?
Vi har nära till beslut. Vi har nära till våra medlemmar. Dessutom har vi en fantastisk, engagerad personal som är flexibel och beredd att rycka in. Vi har fyra fastanställda plus många timanställda.
Det är en utmaning att hitta personal till vår fritidsverksamhet. Vi har fritidsaktiviteter alla kvällar förutom fredagar, helgläger året om och sommarläger. Men vi har lyckats ganska bra att engagera närvårdarstuderande och vänner. Vi har konstaterat att det alltid lönar sig att fråga!
Vad borde ni bli bättre på?
Alla kan bli bättre på allt. Man ska inte bli självgod och tycka att man är bäst på allting.
Har du tips på någon lyckad verksamhet som andra föreningar kunde ta modell av?
Ett lyckats koncept är den årliga fotbollsmatchen mot ligalaget IFK Mariehamn. Vårt lag vinner alltid på straffar. Det har blivit en omtyckt folkfest som lockar stor publik. I vårt lilla samhälle är DUV på Åland bekant, så många känner till vårt fotbollslag och vill komma och se matchen. I samband med matchen samlar vi också in medel till verksamheten och media brukar göra stort uppslagna reportage.
Vad får du ut av att vara med i DUV-rörelsen?
Här är en fin samhörighet, jag har fått många nya vänner. Det är också givande att känna att man gör något bra för någon annan, att man kan stödja medlemmarna och deras anhöriga. I DUV får man både vara den stödjande och den som får stöd.
Borde andra engagera sig, varför?
Vi blir alltid jätteglada när nya kommer med och det blir föryngring. Det är ändå förståeligt att alla inte kommer med genast då de får ett barn med funktionsnedsättning. Man behöver kanske tid att vänja sig och landa i det nya, men senast då barnet ska börja i skolan och man börjar fundera om det ska gå i vanlig skola eller i träningsundervisningen så brukar det falla sig naturligt att komma med för att dela erfarenheter.
Man behöver inte bli jätteengagerad på en gång. Man kan till exempel börja som suppleant i styrelsen och sedan efter hand ta mer ansvar eller bara komma med som frivillig och hjälpa till vid någon av våra aktiviteter. Man får mycket ut av det!
Text: Matilda Hemnell
Foto: Privat. På bilden är Anna Hedenberg tillsammans med dottern Alva som tycker mycket om att vara med och cruisa på sommaren. De har ett gemensamt intresse i amerikanska bilar.
Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap och påverkan GP 4/2023
