En varm sommardag i juni klev jag in på FDUV:s kansli i Vasa med en förväntan. En förväntan om att i mitt nya arbete få möta människor, lära mig nya saker och få vara en del av personers egna resor mot arbetslivet. I dag kan jag se tillbaka på min tid inom FDUV:s projekt Steget vidare med berikade ögon.
Våren 2020 drog projektet Steget vidare i gång med målet att stärka möjligheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning att gå från arbetsverksamhet till arbete med lön. Samtidigt drabbade en pandemi hela världen och nedstängning och distansarbete blev en verklighet.
Snabbt märkte vi att arbetsfrågor var ett ämne som väckte intresse och engagemang.
Jag minns hur jag satt hemma vid mitt matbord framför datorn och funderade hur vi i hela fridens namn skulle nå människor. Tillsammans med kollegan Melanie Shametaj skapade vi digitalt utbildningsmaterial och bjöd in personer till digital verksamhet. Snabbt märkte vi att arbetsfrågor var ett ämne som väckte intresse och engagemang och vi höll både utbildningar för professionella, anhöriga och personer som själva ville fundera på arbetsfrågor.
Tid att se och lyssna
Under projektets gång har jag mött personer som har varit nöjda med sin sysselsättning, personer som har velat lära sig mer om arbete och personer som har varit uppgivna efter att ha sökt arbete utan resultat. Oavsett situation har jag märkt hur viktigt det har varit för dem alla att någon ställer frågorna: Vad vill du jobba med och vad gör att du mår bra i ditt arbete?
Och så klart att den som ställer frågan faktiskt lyssnar på svaret och därefter hjälper personen att komma vidare.
En person som jag har haft kontakt med under projektets gång berättade under vårt avslutande möte att hen blivit mer självsäker under tiden vi träffats. Det jag försökt ge personen är tid. Tid i form av att se personen och fråga hur hen mår och vad hen vill fylla sina dagar med och tid i form av att hjälpa att hitta rätt stöd för personen.
I dag har personen ett lönearbete som hen trivs med.
Då vi träffades första gången hade hen varit arbetslös ett tag och ville hitta en sysselsättning. I dag har personen ett lönearbete som hen trivs med. Det tack vare personens egen insats och den arbetslivstränare hen har fått kontakt med. Jag kan inget annat än hålla med om att det är en mer självsäker och modig person som nu berättade om sitt arbete till mig.
Inom projektet har jag velat skapa tillit. Tillit i de människomöten jag har haft, men även en tillit hos individen själv. Att våga tro på sig själv som arbetstagare.
Tillsammans för ett arbetsliv som är till för alla
Det har blivit dags för mig att avsluta mitt uppdrag på FDUV. Nu då jag lämnar kansliet är det snö på marken och en kall vind biter i kinden, men inombords är jag full av värme. En värme då jag tänker tillbaka på alla modiga och kunniga personer jag har mött som varje dag kämpar för ett arbetsliv som är till för alla.
Jag hoppas alla dessa personer fortsätter att tro och kämpa och att vi en dag har ett samhälle som ser det som en självklarhet att personer med intellektuell funktionedsättning kan ha lönearbete.
Text: Erika Backman, projektkoordinator för Steget vidare
FDUV:s treåriga projekt Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön startade våren 2020 och är nu på slutrakan. Melanie Shametaj och Erika Backman avslutar sina uppdrag för projektet i slutet av februari, men projektet fortsätter ännu hela året under ledning av projektkoordinator Monica Borgmästars. Monicas främsta uppgift blir att implementera den nya lättlästa boken om arbete på sysselsättningsfrämjande enheter och specialskolor på andra stadiet.