När jag tänker på FDUV:s sommarläger så tänker jag på min mormor. Jag har haft turen att få besöka Högsands lägergård nästan varje sommar som liten, då i egenskap av anhörig till världens finaste moster.
På den tiden ordnades det en besöksdag för anhöriga under lägret, och min mormor var mån om att vi aldrig skulle missa den. Jag kan ännu minnas spänningen i luften då min mormors bil svängde in på sandvägen mot Högsand, och jag gjorde mig redo att hoppa ut och överraska min moster.
Redan då slogs jag av den magiska stämningen på lägret. Det var sommar, skratt och sång, och den gråa vardagen kändes plötsligt väldigt långt borta.
En viktig andningspaus
Ett antal år senare började jag själv jobba med personer med intellektuell funktionsnedsättning i olika sammanhang, bland annat som vårdbiträde och fritidsledare. De här jobben har berikat mitt liv på många sätt, och genom mina arbetserfarenheter har jag fått en ännu djupare förståelse för hur värdefull lägerverksamheten faktiskt är. Framför allt för deltagarna, men också för de anhöriga.
Lägerveckan var en ovärderlig andningspaus både för min mormor och min moster.
Min mormor var ett bra exempel på det. Jag förstod det inte riktigt då jag var liten, men veckan då min moster var på läger var min mormors enda lediga vecka på hela året. Under alla övriga veckor skötte hon min moster hemma. Lägerveckan var med andra ord en ovärderlig andningspaus både för min mormor och min moster.
Lägren förändras, men kärnan består
Kärnan i lägerverksamheten – gemenskap, meningsfulla aktiviteter och avkoppling – är än i dag densamma som då de första lägren ordnades på 1970-talet. Men mycket har också förändrats under årens lopp. Världen ser inte längre ut som på sjuttiotalet, och därför är det kanske inte så konstigt att inte heller lägren gör det. Samtidigt är förändring sällan uteslutande positiv.
Det är lätt att förstå att en verksamhet som är viktig för många också kan väcka upprörda känslor när saker och ting inte blir som de brukar vara. För den enskilda individen kan det vara en stor besvikelse att inte få den lägerplats man hoppats på, att inte ha sin favoritledare på lägret eller att behöva ordna sin transport till lägret på ett annat sätt än förut.
FDUV:s lägerverksamhet är helt unik, och har gång på gång utvecklats och moderniserats i takt med resten av samhället.
Allt det här ska givetvis inte förminskas eller förbises. Samtidigt vill jag uppmuntra alla till att lyfta blicken en aning. FDUV:s lägerverksamhet är helt unik, och har gång på gång utvecklats och moderniserats i takt med resten av samhället. Även om många verkar tro det motsatta, så var allt faktiskt inte bättre förr – inte heller på lägren.
För några tiotals år sedan visste vi betydligt mindre om allt från kommunikationshjälpmedel till inkluderande språk, och det var inte tal om någon obligatorisk första hjälpen-utbildning för alla lägerledare. Mycket har alltså förändrats till det bättre, och framför allt är lägren fortfarande en positiv kraft som vi vill värna om.
En ny lägersommar står för dörren
Nu är det snart dags för en ny lägersommar. De sista förberedelserna är i full gång, och lägerteamet jobbar hårt för att se till att allting är i ordning inför de viktiga veckorna. Material ska packas, kom ihåg-listor ska skrivas, program ska planeras.
Men förr eller senare är det dags att släppa kontrollen och låta lägren leva sitt eget liv. Vi som planerar och koordinerar är en viktig del av lägerverksamheten, men den riktiga lägermagin hittas inte på FDUV:s kontor.
Magin finns i de bubblande skratten, i de djupa diskussionerna, i vänskaperna som föds.
Magin finns i de förväntansfulla blickarna som utbyts då deltagarna anländer på måndag morgon. Magin finns i sångstunderna vid lägerelden, i Allsång på Skansen-myskvällarna, i glittret på avslutningsfesten. Magin finns i de bubblande skratten, i de djupa diskussionerna, i vänskaperna som föds. Och kanske var det just den där lägermagin som fångade mig då jag besökte Högsand som barn.
I år får jag vara med och förverkliga FDUV:s sommarläger i egenskap av lägerassistent, och det känns faktiskt magiskt på alla sätt.
Och min mormor? Hon hade nog varit stolt över att se hur FDUV:s läger fortsätter berika både min och många andras sommar.
Text: Anna Ilmoni, lägerassistent
Foto: Eleonore Nordgren