YLE:s aktualitetsprogram MOT har gjort dramatiska avslöjanden om omänskligt bemötande av personer med intellektuell funktionsnedsättning.
På en boendeenhet har det förekommit inhumana begränsningsåtgärder som är både lagstridiga och grymma. Personalen har nog ifrågasatt åtgärderna, men ledningen har ansett att det inte finns alternativ. Enligt ledningen måste vissa klienter begränsas på ett handgripligt sätt.
Att sådant sker i Finland anno 2021 är bedrövligt.
Min uppfattning har varit att stödet till personer med intellektuell funktionsnedsättning utvecklas hela tiden mot det bättre. Att Finland är en nation där mänskliga rättigheter beaktas och människor bemöts på ett människovärdigt sätt.
Förtydliga lagstiftningen
FDUV har i många repriser kommenterat lagstiftningen kring begränsningsåtgärder och självbestämmanderätten. Lagstiftningen uppdaterades år 2016, strax före Finlands ratificering av FN:s funktionshinderkonvention. Konventionen kunde inte ratificeras eftersom omsorgslagens paragrafer kring begränsningsåtgärder och självbestämmande inte fyllde konventionens anda och krav.
Lagstiftningen förbättrades, men tanken var att hela självbestämmandelagstiftningen ska uppdateras ytterligare. Det finns planer på att förnya och förtydliga lagstiftningen inom kort. På FDUV anser vi att det finns ett skriande behov för detta, något som också MOT:s avslöjanden bekräftar.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valviras överdirektör Markus Henriksson kommenterade i finska nyheterna att specialomsorgen är en tung bransch och att begränsningsåtgärder i vissa fall kan vara nödvändiga (även om han medgav att det skedda var för grovt och lagstridigt).
Men är det verkligen så?
Tillräckliga resurser och kompetens
Med många år i branchen anser jag att den inte behöver vara så tung. Men det förutsätter att omsorgen är uppbyggd och anpassad på rätt sätt och att det finns tillräckliga resurser och tillräckligt kunnande.
Som ung jobbade jag själv på en boendeenhet och upplevde att det var tungt de gånger jag inte hade tillräckligt med tid och inte fick stöd i mitt arbete eller att det saknandes kunnande kring bemötande och kommunikation.
Men jag har också upplevt att branschen är intressant och givande. Det är då jag fått uppskattning för mitt arbete och fått lära mig mer om bemötande och metoder för hur man kan lösa svåra situationer. Arbetet har varit givande då det funnits tid för individuella samtal utan att behöva känna ständig tidspress.
Mindre enheter betyder färre begränsningsåtgärder
Kommunerna har ett stort ansvar för hur tjänsterna produceras, eftersom de upphandlar tjänster och det ekonomiska tänkandet styr beslutsfattarna att välja ofta det som är billigast. Det i sin tur betyder större enheter och en effektivering som i praktiken innebär mindre personal. Statistik visar att ju större och ”effektivare” boendeenheterna är desto mer begränsningsåtgärder används det mot servicetagarna.
Vi håller på att skapa ett samhälle där allt mäts i ekonomiska termer och där den mänskliga aspekten glöms bort. Vem kan försvara den lilla pojken med autism som blev fasttejpad i sin stol om allt mäts i hur billig och effektiv boendeenheten är?
Har vi glömt bort varför vi vill stödja dessa människor till ett värdigt liv?
Text: Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
Foto: Sofia Jernström
Du kan se MOT-programmet Liv på andras nåd här