FDUV har gett svar på bakgrundsfrågor om de svenskspråkiga specialomsorgstjänsterna till regeringens språkberättelse. Den aktuella språkberättelsen har fokus bland annat på hur de språkliga rättigheterna förverkligas efter social- och hälsovårdsreformen.
FDUV identifierat bland annat följande brister i de svenskspråkiga specialomsorgstjänsterna:
- Försämrad koordinering av tjänster. Avsikten med social- och hälsovårdsreformen var att integrera social- och hälsovårdstjänster. För svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning – som är beroende av att stödpaletten kring dagvård, skola, arbete, boende och fritid fungerar – har utvecklingen gått i motsatt riktning och det har uppstått fler väggar, på socialservicens bekostnad. Det har uppstått väggar mellan välfärdsområdena och kommunerna, men även mellan olika välfärdsområden. Personerna med funktionsnedsättning hänvisas till olika luckor och ingen tjänsteinnehavare upplever sig ha helhetssyn på klientens situation.
- Försämrad tillgång till tjänster och oklara vårdstigar på svenska. Många familjer upplever att tjänster som tidigare tillhandahölls av Kårkulla samkommun har fallit bort eller blivit svårare att få. För många är det oklart hur tjänsterna ordnas och det är svårt att få kontakt med välfärdsområdena.
- Den svenska sakkunskapen kring intellektuell eller liknande funktionsnedsättning har splittrats och urvattnats. FDUV har vetskap om flertalet experter, som varit anställda av Kårkulla samkommun, antingen omplacerats till andra uppgifter eller självmant sökt sig till andra uppgifter då möjligheterna att fortsätta stöda personer med intellektuell funktionsnedsättning enligt den egna yrkesetiken kringskurits. Det har även uppstått regionala skillnader i tillgången till sakkunnigtjänster på svenska.
- Försämrad delaktighet för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Servicetagarråden och anhörigråden som Kårkulla samkommun upprätthöll finns inte i de tvåspråkiga välfärdsområdena. Personerna hänvisas till allmänna funktionshinderråd, men dessa behandlar inte delaktighet så som råden inom Kårkulla samkommun gjorde. Funktionshinderråden beaktar inte heller den typen av anpassad information och stöd som personer med intellektuell funktionsnedsättning kan behöva. Det här innebär bland annat att personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga har färre möjligheter att påverka sina tjänster.
- Medikalisering och nyinstitutionaliseringen har ökat de senaste åren, sannolikt som en följd av att sjuk- och hälsovården har övertaget inom välfärdsområdena samtidigt som specifik kompetens och förståelse för det sociala området fallit i skymundan.
- Samarbetet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena fungerar bristfälligt. Utvecklingsarbetet haltar och det verkar inte finnas en gemensam bild av utvecklingsbehoven gällande de svenska specialomsorgstjänsterna. Enligt FDUV behöver betydelsen av 33 § och 39 § i Lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) klargöras i förhållande till välfärdsområdenas självstyre.
FDUV ser det även som olyckligt att implementeringen av välfärdsområdesreformen och den nya lagen om funktionshinderservice sammanfallit med nedskärningar i både social- och hälsovård samt den sociala tryggheten. Av den här anledningen kan det vara svårt att entydigt bedöma vilka försämringar eller förändringar som uppstått till följd av vilken reform. Eftersom funktionshinderlagen revideras under 2025 fortgår det osäkra läget.
I våra svar påtalar vi följande utvecklingsbehov:
- Samarbetet mellan tvåspråkiga välfärdsområden måste stärkas och följas upp för att trygga tillgången till tjänster på svenska i samtliga tvåspråkiga välfärdsområdena. Utan samarbete riskerar den svenska expertisen att urvattnas ytterligare. Egentliga Finlands välfärdsområde samt Västra Nylands välfärdsområde bör tryggas tillräckligt med resurser för att utföra sina specialuppdrag. Fortbildning och gränsöverskridande nätverksarbete för de svenskspråkiga professionella måste också tryggas.
- Koordinatorstöd för familjer med barn, unga och vuxna med intellektuell och liknande funktionsnedsättning bör utvecklas. För att underlätta familjernas vardag och frigöra tid för resten av familjen, arbete och vila bör välfärdsområdena erbjuda koordinatorsstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. Välfärdsområdena måste ta ett aktivare ansvar för att vara i kontakt med familjer och koordinera stödhelheten.
- Den nationella och regionala uppföljningen av specialomsorgstjänster på svenska måste utvecklas i samarbete mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena, THL och Social- och hälsovårdsministeriet. Även i samband med implementeringen av den nya funktionshinderlagen behöver de språkliga rättigheterna följas upp.
- Social- och hälsovårdsministeriet behöver tillsätta en tjänst med ansvar för svenska frågor inom social- och hälsovården som även skulle följa upp förverkligandet av samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena.
- Delaktigheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver stärkas genom att inrätta servicetagarråd och utveckla övriga delaktighetsmodeller.
Läs våra svar till språkberättelsen
