Christina fick engagemanget med modersmjölken
Christina Omars har varit aktiv i DUV i Karlebynejdens styrelse sedan 80-talet och har också suttit en tid i förbundets fullmäktige.
Vad är din bakgrund och orsaken till att du kommit med i FDUV?
Jag växte upp i en familj med fem barn, två med utvecklingsstörning. På den tiden fanns inga boenden, ingen dagverksamhet eller dylikt. Min pappa var med och startade DUV i Karlebynejden på 60-talet och var länge föreningens ordförande. Mamma var också engagerad, de ordnade träffar för föräldrar och basarer för att samla in medel.
År 1966 grundades daghemmet Solhemmet som var en sorts dagverksamhet. Föreningen fick köpa en gammal skola för en mark. Till en början deltog 15 personer i verksamheten, min lillebror Carl-Eric var en av dem. Solhemmet var det andra i sitt slag i Finland med dagverksamhet.
På 80-talet när min pappa slutade inom föreningens styrelse tog jag över. Mamma dog rätt ung, det är så synd att hon aldrig fick uppleva hur bra hennes barn fick det.
Vilka har varit de aktuella och stora frågorna på din tid?
För mig har de olika byggprojekten varit de stora frågorna – att få bygga hem för våra vänner. Pappa brukade berätta hur de for till bostadsstyrelsen i Helsingfors för att få finansiering för ett boende och att de i styrelsen blev så berörda att de började gråta. De hade inte hört om något liknande tidigare. De fick finansiering och Dalhemmet kunde byggas. Senare har DUV i Karlebynejden byggt Solsidan och Katarinagården.
En annan viktig fråga för mig är integrering i samhället. För den spelar vår fritidsverksamhet en viktig roll. Vi går på teater, besöker restauranger, bowlar och så vidare och på det sättet syns våra medlemmar i samhället.
Kan du dela med dig av något specifikt FDUV-minne?
Det finns så många fina DUV-minnen så det går inte att välja ut något specifikt. Det är teaterupplevelser, simning, konserter, folkdansdagar med mera.
Vad har engagemanget gett dig?
Jag hoppas att mitt engagemang har lärt mina barn se alla människors lika värde. För egen del har vetskapen om att vara behövd på en liten plätt på jorden varit betydelsefull.
Pehr blev en bättre politiker tack vare FDUV
Pehr Löv var förbundsordförande för FDUV 1999–2008. Samtidigt var han riksdagsledamot och medlem av social- och hälsovårdsutskottet. Han har också haft ledande positioner i flera andra social- och hälsovårdsorganisationer.
Vad är din bakgrund och orsaken till att du kommit med i FDUV?
Jag är allmänläkare till utbildningen och har också varit chefsläkare och social- och hälsovårdsdirektör. Jag engagerade mig i lokalpolitiken och blev också invald i riksdagen. Via riksdagsarbetet brukar man få extra uppdrag och jag blev tillfrågad att bli förbundsordförande för FDUV efter Ole Norrback.
Jag har ingen koppling till målgruppen i min egen familj, men kände nog bra till förbundet från tidigare.
Vilka var de aktuella och stora frågorna på din tid?
Det viktigaste uppdraget var intressebevakningen, att jobba för att de här familjerna som har det svårt ska få det bättre. Det är otroligt många timmar jag suttit med Mikael Lindholm, som då var verksamhetsledare, på möten med olika beslutsfattare.
Det tuffaste uppdraget var att skaffa nya ändamålsenliga verksamhetsutrymmen. Det var så många turer och också motgångar. Men det man nu i efterhand minns bäst är inte det tuffa utan de ljusa delarna – alla människomöten.
Kan du dela med dig av något specifikt FDUV-minne?
Jag har inget enskilt minne, men julfesterna i Jakobstad och Vasa glömmer jag aldrig. Det var också fantastiskt att se DuvTeaterns föreställningar. Jag är numera passiv betalande medlem i DUV i Jakobstadsnejden och fortfarande hälsar många medlemmar hjärtligt på mig. Var annanstans får man sådana vänner?
Vad har engagemanget gett dig?
Det har definitivt lett till en utveckling av människan Pehr Löv. Jag minns framför allt alla glada människomöten som alltid ger något guldkorn. De har fördjupat min insikt om att vi alla är olika, och alla har något att tillföra.
Som politiker på riksnivå fick jag via människorna i FDUV och andra organisationer substansen in i riksdagsarbetet och blev än mer motiverad. Det var helt nödvändigt för att förstå hur medelfinländarens vardag ser ut. Utan kopplingen till organisationer som FDUV är man betydligt svagare som påverkare. Den ger en trovärdighet i frågorna.
Christina imponeras av utvecklingen
Christina Mannfolk har varit med i DUV i Vasanejden sedan slutet av 1990-talet, först som styrelsemedlem och 2011–2022 som verksamhetsledare. Nu sitter hon i DUV i Sydösterbottens styrelse. Christina har också varit med i förbundsstyrelsen och är det även för närvarade.
Vad är din bakgrund och orsaken till att du kommit med i FDUV?
Jag kom med i DUV-arbetet i mitten av 90-talet. Min äldsta dotter är multihandikappad och har en intellektuell funktionsnedsättning. Jag bor mellan Närpes och Vasa och har därför varit med både i DUV i Vasanejden och DUV i Sydösterbotten.
Vilka var de aktuella och stora frågorna på din tid?
Jag tänker inte på någon specifik fråga, men konstaterar att det har utvecklats otroligt sedan 1984 om man tänker på all den verksamhet både FDUV och DUV har och vad förbundet gjort. FDUV:s påverkansarbete är otroligt viktigt för den här gruppen som inte har så lätt att tala för sig själv. I dag ses vår målgrupp som en självklar del av samhället.
Kan du dela med dig av något specifikt FDUV-minne?
Jag har så många minnen så jag har svårt att sålla ut något specifikt. Men att jag fick delta i resorna till Kenya är stort för mig. Jag hoppas och tror att jag genom att berätta och visa om min situation här kunde ge stöd åt föräldrar där. Samtidigt var det ganska tungt och jag kände maktlöshet. Och tacksamhet över att vi ändå har det så bra här i Finland!
Vad har engagemanget gett dig?
Det har gett mig gemenskap och kamratstöd. Det har också gett mig glädje att se hur uppskattad fritidsverksamheten som vi ordnar är.
Text: Matilda Hemnell
Foto: Ann Britt-Pada
Artiklen ingår i FDUV:s tidning Gemneskap och påverkan GP 2/2024 med temat minnen
Vill du veta mer om FDUV:s historia? Bekanta dig med en tidslinje!
