Under de senaste veckorna har jag flera gånger råkat få frågan om vad det är för skillnad mellan lätt språk och klarspråk. Folk har också undrat vilkendera som motsvarar finskans selkokieli, och när man ska använda lätt språk och när man talar om lättläst.
Vi som jobbar dagligen med lätt språk glömmer ofta bort hur förvirrande de här begreppen kan vara. För det är faktiskt varken riktigt lätt eller riktigt klart hur det hela hänger ihop. Jag ska göra ett försök att reda ut begreppen.
Lätt språk eller klarspråk?
I Finland definieras lätt språk så här: Lätt språk är en form av språket där både innehåll, ordförråd och struktur har bearbetats så att det blir lättare att läsa och förstå än allmänspråk. Lätt språk riktar sig till människor som har svårt att läsa eller förstå allmänspråk.
Klarspråk betyder för sin del klart och begripligt myndighetsspråk som riktar sig till alla.
Det finns inte en absolut och tydlig gräns mellan lätt språk och klarspråk. En riktigt enkel text skriven på klarspråk kan mycket väl se ungefär lika ut som en lite svårare text på lätt språk. Men på det hela taget ska naturligtvis en text på lätt språk vara lättare än klarspråk.
Den viktiga skillnaden är målgruppen.
Med lätt språk riktar man sig uttryckligen till människor med olika slag av svårigheter att läsa eller förstå, till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med minnessjukdomar eller nyfinländare som inte ännu kan svenska eller finska.
Det betyder att den som skriver eller talar lätt språk ska ta hänsyn till de utmaningar de här grupperna kan ha och anpassa både språket och innehållet enligt det.
På finska heter lätt språk selkokieli, medan klarspråk heter selkeä yleiskieli eller selkeä virkakieli.
Lätt språk eller lättläst?
Tidigare använde vi på svenska enbart ordet lättläst. Det gör man ganska långt fortfarande i Sverige, men här hos oss har vi gått in för att använda både lätt språk och lättläst.
LL-Center och referensgruppen för lätt språk bestämde för ett par år sedan i samråd med Institutet för de inhemska språken att vi ska börja använda och rekommendera lätt språk som ett övergripande begrepp, då när det kan gälla både skrivet och talat språk. Ordet lättläst använder vi fortfarande när vi talar om skriven text.
Lätt språk motsvarar tydligare finskans selkokieli, som ju också kan betyda både skrivet och talat språk. Det var en av orsakerna till att vi ville börja använda det som övergripande begrepp.
Men samma utveckling har också skett inom engelskan. Tidigare talade man bara om Easy to Read, men nu talar man allt oftare om Easy Language. Orsaken är helt enkelt att lätt språk numera används i många andra sammanhang än bara i skrivna texter, till exempel i videor eller i muntlig kundservice.
Vid sidan av lätt språk och lättläst talar vi ibland också om lätt svenska. Det samma gör man på finska (selkosuomi).
Hur är det då med förkortningen LL?
Länge har också förkortningen LL använts för lättläst, precis som vi ju gör i vårt namn LL-Center. I Sverige finns förkortningen också fortfarande kvar i LL-förlagets namn. Men annars börjar många frångå den, eftersom LL i sig inte är lätt att förstå för den som inte känner till förkortningen.
Det var också därför vi valde att byta namn på vår tidning LL-Bladet då hela tidningen i höst förnyades. Nu heter tidningen Lätta bladet. Nästa gång är det kanske hela LL-Centers tur att byta namn, men det har vi inte ännu varit riktigt mogna för.
Många behöver lätt språk
Även om begreppen ibland kan vara svåra att hålla koll på har lätt språk under de senaste åren blivit mycket mera känt och allmänt i Finland. Allt fler myndigheter och andra börjar förstå varför det är så viktigt.
11–14 procent av Finlands befolkning, alltså upp till 750 000 personer, behöver lätt språk för att kunna ta till sig information som krävs för att de ska kunna klara sin vardag och vara delaktiga i samhället. Det säger sig självt att samhället inte mår bra om en så stor andel av befolkningen blir utanför på grund av språkliga svårigheter.
Trots att medvetenheten har ökat finns det också mycket kvar att arbeta för.
Något jag gärna lyfter fram så här inför Svenska dagen är bristen på myndighetsinformation på lätt svenska. Informationen på lätt finska ökar, men det är långt ifrån självklart att den också erbjuds på lätt svenska. Ändå är behovet av information på det egna modersmålet extra stort för den som har språkliga svårigheter.
Rätten till klarspråk finns i lagen, rätten till lätt språk finns inte – ännu. Här hoppas vi på en ändring.
Text: Johanna von Rutenberg, sakkunnig inom lätt svenska och teamledare för LL-Center vid FDUV
