FDUV har gett sitt utlåtande om regeringens förslag till lag om valfrihet inom social- och hälsovården. Generellt stöder FDUV mer valfrihet för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Vi upplever dock att det finns brister i lagsförlaget och befarar att servicen för speciellt svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning de facto kommer att försämras.
Bättre samordning behövs
Vi anser att lagförslaget inte tryggar en tillräcklig samordning av social- och hälsovårdstjänster. Samordningen har stor betydelse för vår målgrupp eftersom många har behov av olika slags expertis. Dessutom behöver de vanligen mycket stöd för att kunna ta del av servicen.
Samordningen kan försvåras av att det blir allt fler aktörer som erbjuder service inom social- och hälsovården. Fler aktörer kan ändå också vara en tillgång som ökar valfriheten. För att trygga lika rätt till valfrihet måste utkastet kompletteras med bestämmelser om hur samarbetet mellan olika aktörer ska ske i praktiken och hur vårdkedjorna för de mest utsatta personerna tryggas. Om det förblir otydligt i lagen finns det risk för att valfriheten endast gynnar dem som har resurser att betala för och kräva tjänster, medan personer som behöver mera stöd riskerar att marginaliseras ytterligare.
FDUV efterlyser en konsekvensbedömning över hur lagförslaget påverkar personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Oro för svenska tjänster
Vi anser att de språkliga bestämmelserna i detta lagutkast är bristfälliga. De tryggar inte jämlika tjänster för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning. Tvärtom riskerar de urvattna tjänsterna för denna målgrupp.
Valfriheten för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning är redan nu begränsad i och med att de svensk- och tvåspråkiga kommunerna tillsammans upprätthåller en samkommun inom specialomsorgen. Detta arrangemang har i praktiken lett till brist på alternativ att välja mellan.
Ja till personlig budget
FDUV stöder varmt ibruktagandet av personlig budgetering. Vi bedömer ändå att kravet att användaren ska ha ”ett långvarigt, kontinuerligt och omfattande behov av en mångfald av tjänster, behov av hjälp eller stöd eller behov av vård och omsorg, men som samtidigt har förmåga att själv eller med assistans planera sina tjänster” utesluter personer med intellektuell funktionsnedsättning. Detta är diskriminerande och försätter dem i en ojämlik position inte bara gentemot det omgivande samhället, utan också gentemot andra personer med funktionsnedsättning. Målet med personlig budget bör vara att skapa en helhet som möter den enskilda personens behov, oberoende om det är stort eller litet.