Minst sjuhundra i månaden

23.06.2009 kl. 10:50

Ett nytt lagförslag vars avsikt är att underlätta förvärvsarbete för personer med funktionsnedsättning, som har pension antingen enligt folkpensionslagen (invalidpension) eller enligt arbetspensionslagarna (sjukpension) har framlagts.

I regeringens proposition (RP 72/2009 rd) föreslås att personer som får invalid- eller sjukpension får förtjäna 600 euro i månaden utan att det påverkar rätten till pension. Dagens inkomstgräns (som härstammar från år 1999) är 588,66 euro. I praktiken betyder det en höjning på 11,34 euro i månaden. Lagändringen innebär också att den tid man kan ha pensionen vilande förkortas från nuvarande fem år till två år.

Lagberedningen har förbisett det som utgör den största orsaken till att personer som antingen får invalidpension eller sjukpension inte kan förvärvsarbeta – de stränga gränserna som begränsar kombinationen av lön och pension.

En inkomstgräns på 600 euro betyder i praktiken att man inte kan arbeta med normal lön utan att lämna pensionen vilande. Det uppstår problem om man arbetar deltid, som många med funktionshinder är tvungna att göra på grund av sin begränsade arbetsförmåga.

Personer som arbetar deltid kommer lätt in i en ond cirkel: För att inte överskrida inkomstgränsen kan t.ex. lönernas allmänna indexförhöjningar leda till att man väljer att gå ner i arbetstid. En minskning av arbetstiden kan leda till att arbetet blir lidande och arbetsgivaren missbelåten.

Inkomstgränsen bör höjas till minst 700 euro. I utredningsmannen Mika Vuorelas rapport utarbetad vid arbets- och näringsministeriet från år 2008, framgår det att en ny inkomstgräns utifrån allmänna indexförhöjningar är ca 700 euro. I lagen borde göras ett tillägg om att en person som lämnat pensionen vilande har rätt till lönestöd.

En höjning av inkomstgränsen till 700 euro innebär inte mera kostnader för staten utan snarare mera inkomster genom skatteinkomsterna, samtidigt som jämlikheten främjas.
Den nya lagen kommer inte att förbättra den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättningar, den fattigaste delen av vår befolkning. I slutet av år 2007 fanns det i Finland 77 398 personer i åldern 16–54 år som fick sjukpension.

Vi hoppas att riksdagen ännu kan påverka beslutet om vilka möjligheter personer med funktionsnedsättning har att arbeta och vara en del av vårt samhälle.

Lisbeth Hemgård

Svenskspråkiga har också rätt till flexibla tjänster

På det nationella planet sker det just nu stora förändringar inom specialomsorgen. Statsrådet beslöt i november 2012 att tjänsterna för personer med utvecklingsstörning ska utvecklas i närsamhället och att alla institutionsplatser ska avvecklas före år 2020. Kommunerna ges ett större ansvar för tjänsterna och specialomsorgsdistriktens roll kommer att förändras.

Ett bra stöd i framtiden?

I Raseborg har tjänsterna för personer med utvecklingsstörning väckt diskussion. Raseborgs ekonomiska resurser är svaga och man börjar se om sitt hus. Ett förslag har varit att säga upp avtalet med Kårkulla samkommun, den stora producenten av stöd för personer med utvecklingsstörning i Svenskfinland. Kårkullas tjänster är helt enkelt för dyra för staden.

Tillgång till alternativ kommunikation

Thérèse Grahn lyfter i sin insändare (HBL 10.6.2013) fram den knipa som familjer kan hamna i då barnet har kommunikationssvårigheter och behöver alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). På FDUV har vi bekymrat oss för att resurserna i Svenskfinland är så knappa när det gäller anpassade läromedel och alternativ kommunikation.

Skräddarsydda tjänster för personer med utvecklingsstörning hotade

Inför kommunalvalet får vi dagligen läsa om hur kommunerna är tvungna att spara i social- och hälsovården. Kommunernas sparbudgeter kan förorsaka problem också i tjänsterna för personer med utvecklingsstörning. På FDUV oroar vi oss särskilt för att den positiva utveckling som kommit igång med individuella tjänster riskerar att stanna upp.

Kortsiktigt sparande

Enligt databasen för offentlig upphandling, hilma.fi, begär Raseborgs stad som bäst in anbud för personlig assistans med lägsta kostnad som enda kriterium.

Skolassistenternas situation i Helsingfors

Under sommaren har vi på debattsidan i HBL (7.6, 10.6, 12.7 och 17.8) fått läsa att skolassistenter vid Minervaskolan i Helsingfors är missnöjda med sina arbetsvillkor. Anhöriga till skolans elever med särskilda behov är besvikna. Det handlar om för korta arbetsavtal och avsaknad av kontinuitet i arbetsförhållanden. I Helsingfors har kritik bland annat riktats mot att staden anlitat rekryteringsföretaget Seure för att sköta anställningen av assistenter.

Ett samhälle för alla?

Det samhälle vi lever i genomgår ständiga förändringar. Är förändringarna till invånarnas bästa? I så fall, till vilka invånares bästa? Det ska vara lönsamt att främja välfärd och hälsa för alla invånare. Ett sådant samhälle vill vi arbeta för. Nästa regering bör tänka mycket mer på social hållbarhet – både som mål, medel och metod.

Närståendevård

Tack för insändaren (25.10.2010 i HBL) om närståendevårdare. Det är viktigt att lyfta fram närståendevården bland äldre, men det finns också många närståendevårdare inom handikappsektorn.

Hur gick det med avvecklingen?

Inom Miljöministeriet har framlagts en rapport angående bostadsbyggande för personer med utvecklingsstörning. En arbetsgrupp bildades tidigare under året där intresseorganisationer och byggproducenter var representerade. I Svenskfinland bor fortfarande närmare 90 personer på institution, på Kårkulla vårdhem.

Personer med utvecklingsstörning vill ha arbete

FDUV (Förbundet De Utvecklingsstördas Väl r.f.) har startat projektet Arbete genom samarbete som finansieras av insamlingen Gemensamt Ansvar 2008. Temat för insamlingen är ”Arbete och delaktighet”. Inom det inhemska projektet stöds sysselsättning för personer med utvecklingsstörning.

Samkommunen behövs mer än någonsin

Jag har med stort intresse följt med den debatt som förekommit i HBL kring Kårkulla samkommuns tjänster. Som verksamhetsledare vid Förbundet De Utvecklingsstördas Väl (FDUV) kontaktas jag ofta av anhöriga som vill diskutera servicekvalitet. Det finns anhöriga som är nöjda med de tjänster deras barn erbjuds från Kårkulla samkommun. Men det finns också de som är missnöjda, det handlar ofta om anhöriga till personer med svåra funktionshinder. Anhöriga klagar på att servicen inte motsvarar deras barns behov och upplever att de inte blivit hörda eller tagna på allvar.