Bättre kommunikationsfärdigheter ger bättre bemötande

25.08.2014 kl. 14:46

De senaste veckornas nyheter om vanskötsel vid ett av Kårkullas boenden i Sibbo väcker många frågor. Anhöriga frågar sig om liknande händer vid andra boende- och serviceenheter (HBL 20.8.2014). Frågor kring ledarskap, attityder och arbetsmoral har också lyfts fram i nyheter och sociala medier.

Inom social- och hälsovården har vårdens dåliga kvalitet diskuterats redan länge. Inom äldreomsorgen väger man blöjor och mäter hur mycket allt får kosta. Även inom sjukvården har diskussionen kring värdig vård och bra bemötande långa traditioner. Inom omsorgen för personer med utvecklingsstörning har diskussionen inte förts lika länge, men är efter de senaste veckornas nyheter mera angelägen än någonsin.

Vi vill lyfta fram brister i vårdutbildning och personalens kunnande inom alternativ och kompletterande kommunikation. Kommunikation och stöd i växelverkan är grundläggande faktorer i klientens rätt i att bli förstådd, hörd och bekräftad – i att bli bemött som en människa, och inte som en patient eller ett vårdobjekt.

Vi frågar oss om personalens kunnande i dagens läge är på rätt nivå i frågor som är specifika för arbetet med personer med utvecklingsstörning och liknande funktionsnedsättningar? Får personalen möjlighet att förkovra sina kunskaper i att förstå och ta sina klienters önskemål i beaktande? Hur ska vi kunna garantera kunnig personal i framtiden som kan stöda personer med utvecklingsstörning på rätt sätt?

I dagens läge är grundutbildningen av närvårdare och socionomer allmän. De utbildas för både barndagvård, barnskydd, sjukvård, äldreomsorg och specialomsorg. Djupare kunnande antas komma via fortbildning på arbetsplatsen. Den nuvarande utbildningen ger inte färdigheter i att kommunicera och vara i växelverkan med personer med utvecklingsstörning. Samtidigt drabbas de flesta serviceproducenter av sparprogram, vilket leder bland annat till ännu mindre fortbildning för personal på gräsrotsnivå.

En utvecklingsstörning behöver inte i sig betyda att man har benägenhet för att vara våldsam eller orolig. Men om en person som har utvecklingsstörning saknar rätt sorts stöd och inte känner sig förstådd kan detta utmynna i oroligt eller häftigt beteende i olika vardagliga situationer. Det är ofta just missförstånd och svårigheter i kommunikationen som leder till utbrott och dispyter.

Trots att det idag också i vårt land finns mycket kunnande inom alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, har de som arbetar dagligen med personer med utvecklingsstörning sällan tillräcklig utbildning i och verktyg för att kunna utnyttja dessa metoder. De som arbetar närmast med personerna i vardagen har ofta minst utbildning kring metoderna och även om det erbjuds utbildning kan de inte delta på grund av vikariestopp. Det är olyckligt att personalen lämnas ensam och får ta ansvar för situationer som de inte har tillräcklig kunskap och erfarenheter av.

Viktiga byggstenar i att kunna göra en etiskt bra arbetsinsats är mera utbildning, träning och arbetsverktyg i alternativ kommunikation och i att stöda växelverkan och planering som möjliggör ett individuellt liv.

Lisbeth Hemgård
verksamhetsledare vid FDUV

Risto Burman
verksamhetsledare, Kehitysvammaisten Tukiliitto

Markku Niemelä
Direktör för Rinnekotisäätiö

Marianna Ohtonen
verksamhetsledare, Förbundet Utvecklingsstörning

Markku Virkamäki
verksamhetsledare, Kehitysvammaisten Palvelusäätiö

Den här insändaren publicerades i Hbl 25.8.2014.

Lisbeth Hemgård

Spariver hotar resor som förebygger utslagning

Vi oroar oss för de sparbeslut i Helsingfors och Esbo som gäller fritidsresor för utsatta grupper. I båda städerna riskerar antalet resor per månad att minska bland annat för personer med utvecklingsstörning.

Svenskspråkiga har också rätt till flexibla tjänster

På det nationella planet sker det just nu stora förändringar inom specialomsorgen. Statsrådet beslöt i november 2012 att tjänsterna för personer med utvecklingsstörning ska utvecklas i närsamhället och att alla institutionsplatser ska avvecklas före år 2020. Kommunerna ges ett större ansvar för tjänsterna och specialomsorgsdistriktens roll kommer att förändras.

Ett bra stöd i framtiden?

I Raseborg har tjänsterna för personer med utvecklingsstörning väckt diskussion. Raseborgs ekonomiska resurser är svaga och man börjar se om sitt hus. Ett förslag har varit att säga upp avtalet med Kårkulla samkommun, den stora producenten av stöd för personer med utvecklingsstörning i Svenskfinland. Kårkullas tjänster är helt enkelt för dyra för staden.

Tillgång till alternativ kommunikation

Thérèse Grahn lyfter i sin insändare (HBL 10.6.2013) fram den knipa som familjer kan hamna i då barnet har kommunikationssvårigheter och behöver alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). På FDUV har vi bekymrat oss för att resurserna i Svenskfinland är så knappa när det gäller anpassade läromedel och alternativ kommunikation.

Skräddarsydda tjänster för personer med utvecklingsstörning hotade

Inför kommunalvalet får vi dagligen läsa om hur kommunerna är tvungna att spara i social- och hälsovården. Kommunernas sparbudgeter kan förorsaka problem också i tjänsterna för personer med utvecklingsstörning. På FDUV oroar vi oss särskilt för att den positiva utveckling som kommit igång med individuella tjänster riskerar att stanna upp.

Kortsiktigt sparande

Enligt databasen för offentlig upphandling, hilma.fi, begär Raseborgs stad som bäst in anbud för personlig assistans med lägsta kostnad som enda kriterium.

Skolassistenternas situation i Helsingfors

Under sommaren har vi på debattsidan i HBL (7.6, 10.6, 12.7 och 17.8) fått läsa att skolassistenter vid Minervaskolan i Helsingfors är missnöjda med sina arbetsvillkor. Anhöriga till skolans elever med särskilda behov är besvikna. Det handlar om för korta arbetsavtal och avsaknad av kontinuitet i arbetsförhållanden. I Helsingfors har kritik bland annat riktats mot att staden anlitat rekryteringsföretaget Seure för att sköta anställningen av assistenter.

Ett samhälle för alla?

Det samhälle vi lever i genomgår ständiga förändringar. Är förändringarna till invånarnas bästa? I så fall, till vilka invånares bästa? Det ska vara lönsamt att främja välfärd och hälsa för alla invånare. Ett sådant samhälle vill vi arbeta för. Nästa regering bör tänka mycket mer på social hållbarhet – både som mål, medel och metod.

Närståendevård

Tack för insändaren (25.10.2010 i HBL) om närståendevårdare. Det är viktigt att lyfta fram närståendevården bland äldre, men det finns också många närståendevårdare inom handikappsektorn.

Hur gick det med avvecklingen?

Inom Miljöministeriet har framlagts en rapport angående bostadsbyggande för personer med utvecklingsstörning. En arbetsgrupp bildades tidigare under året där intresseorganisationer och byggproducenter var representerade. I Svenskfinland bor fortfarande närmare 90 personer på institution, på Kårkulla vårdhem.

Minst sjuhundra i månaden

Ett nytt lagförslag vars avsikt är att underlätta förvärvsarbete för personer med funktionsnedsättning, som har pension antingen enligt folkpensionslagen (invalidpension) eller enligt arbetspensionslagarna (sjukpension) har framlagts.

Personer med utvecklingsstörning vill ha arbete

FDUV (Förbundet De Utvecklingsstördas Väl r.f.) har startat projektet Arbete genom samarbete som finansieras av insamlingen Gemensamt Ansvar 2008. Temat för insamlingen är ”Arbete och delaktighet”. Inom det inhemska projektet stöds sysselsättning för personer med utvecklingsstörning.

Samkommunen behövs mer än någonsin

Jag har med stort intresse följt med den debatt som förekommit i HBL kring Kårkulla samkommuns tjänster. Som verksamhetsledare vid Förbundet De Utvecklingsstördas Väl (FDUV) kontaktas jag ofta av anhöriga som vill diskutera servicekvalitet. Det finns anhöriga som är nöjda med de tjänster deras barn erbjuds från Kårkulla samkommun. Men det finns också de som är missnöjda, det handlar ofta om anhöriga till personer med svåra funktionshinder. Anhöriga klagar på att servicen inte motsvarar deras barns behov och upplever att de inte blivit hörda eller tagna på allvar.