Zanzibar består av flera öar utanför Tanzanias kust. De två största öarna heter Unguja, som även kallas Zanzibar, och Pemba.
Zanzibar tillhör Tanzania men har ett självstyre lite på samma sätt som Åland hos oss. Zanzibars befolkning är till 97 procent muslimer vilket gör att man möter väldigt få kvinnor i arbetslivet.
Zanzibar är ett paradis för turister, men för befolkningen är det inte samma paradis. Det är oerhört fattigt och omständigheterna är svåra särskilt för personer med utvecklingsstörning.
FDUV:s systerorganisation i Zanzibar heter ZAPDD, eller Zanzibar Association for People with Developmental Disabilities. ZAPDD kämpar med att stödja familjer runt om i landet.
De flesta som är aktiva inom föreningen är män. Men ute i skolorna och på landsbygden träffade vi mammor som berättade om sina barn.
Det är vanligt att flickor med utvecklingsstörning utsätts för sexuella övergrepp, och deras rättsliga skydd är svagt. Därför är en stor fråga hur lagstiftningen borde ändras när det gäller övergrepp mot personer med funktionsnedsättning. Det finns också ett stort behov av att sprida information och stärka familjernas ställning i samhället.
Föräldragrupper kämpar
Föräldrarna kämpar också med att hitta arbete för sina barn och med att ordna aktiviteter för att stödja unga vuxna att hitta arbete.
De unga måste bli självständiga och hitta ett jobb så att de får inkomster. Om de inte har ett jobb finns risken att de helt enkelt inte klarar sig, det är både brist på mat och basförnödenheter.
De som kan jobbar ofta med små inkomstgenererande projekt som till exempel kycklinguppfödning eller grönsaksodling. De gör även fina sävarbeten.
Familjer som har barn med svår utvecklingsstörning har det tuffare. Ofta måste mamman stanna hemma och sköta barnet och då kan hon inte jobba och det betyder i praktiken mindre mat för familjen.
Det är också vanligt att mödrar lämnas ensamma. Att få ett barn med funktionsnedsättning är ofta en skam och då kanske pappan väljer att lämna familjen.
Stödgrupperna i Zanzibar har en stor betydelse för dessa mammor, man stöder varandra och hjälper i vardagen.
FN-konventionen och en skola för alla
Både Kenya och Tanzania har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Tanzania har i och med konventionen gjort upp ett nationellt program för personer med funktionsnedsättning och också öronmärkt resurser för de kommande åren.
Trots dessa goda intentioner upptäckte vi under besöket i Zanzibar att personer med utvecklingsstörning inte beaktas på samma sätt som andra handikappgrupper, och de blir ofta utanför och bortglömda.
Ett fint undantag var skolan, där vi fick möta elever med utvecklingsstörning i helt vanliga klasser. Tanzania har i och med FN-konventionen infört ett program som kallas en skola för alla, Inclusive Education, vilket innebär att det inte längre finns specialskolor och att de flesta undervisas tillsammans med andra elever.
Särskilda enheter finns fortfarande, men det gäller främst elever som är döva eller som har autism. Lärarna var bekymrade över de stora elevgrupperna och de knappa resurserna men välkomnade trots detta alla elever.
Tidigare hade elever med utvecklingsstörning inte fått någon utbildning alls.
Påverkar attityder
FN-konventionen har påverkat både familjernas och skolpersonalens attityder. Salma Hassan Ibrahim, en lärare jag träffade i en grundskola i Zanzibar, förklarade:
– Vi trodde att elever med utvecklingsstörning inte kan lära sig läsa och skriva, men det har visat sig att många kan lära sig så mycket att de kan få ett jobb och klara sig i framtiden. Det här gör mej verkligen glad, berättar Salma.
I länder som Zanzibar och Kenya har FN-konventionen en enorm betydelse. Det kan betyda helt nya möjligheter, och nya former av stöd och synlighet för personer med funktionsnedsättning.
Efter vårt besök i Zanzibar beslöt vi att anhålla om stöd för ett samarbete för att stödja unga människor med utvecklingsstörning, särskilt då det gäller yrkesutbildning. Om projektet godkänns blir våra samarbetspartners ZAPDD och utbildningsmyndigheterna i Zanzibar.
Text och foto: Lisbeth Hemgård
