Utgångspunkten är att vi alla är människor och vi behöver känna meningsfullhet. Det låter enkelt, men i skolvardagen i en specialklass kan det krävas det lilla extra för att hitta just det respektive individ känner glädje av och göra det till en del av pedagogiken.
Samtidigt är det extra viktigt att göra det just här, påpekar Ina Lindroos. Förutom att hon är specialklasslärare vid ”Toppan” i Helsingfors har hon jobbat mycket med kommunikation och fortbildat inom specialpedagogik.
Jag såg hur roligt de hade, både vuxna och elever, och hur mycket eleverna lärde sig.
– Många av mina elever har stora stödbehov och kämpar med mycket från morgon till kväll, hela livet. Vi vet också att många med funktionsnedsättning lider av psykisk ohälsa. De med autismproblematik är särskilt utsatta – forskning visar att de känner allra minst glädje i livet.
Men för att må bra behöver vi känna glädje. I dag vet vi också att vi lär oss genom glädje och genom att lyckas. Här har skolmiljön och vårt förhållningssätt stor betydelse, framhåller Ina.
Kolleger som visade glädjens potential
Ina har inte alltid haft fokus på glädje i sitt arbete som specialklasslärare. Hon insåg vilken potential det finns i ett sådant förhållningssätt då hon fick nya kolleger som började hitta på nya roliga kreativa aktiviteter.
– Jag såg hur roligt de hade, både vuxna och elever, och hur mycket eleverna lärde sig.
En annan nyckel var då hon insåg att hon verkligen måste utgå från respektive elev.
Vad är det som gör att de här eleverna trots sina stora utmaningar lyckas motivera sig och lära sig nytt?
– Först tänkte jag att här kommer jag stora pedagogen och vet vad barn behöver och känner glädje av, men så insåg jag att alla har det där egna som är viktigt för dem.
Ina har också funderat på sina elevers resiliens, alltså förmåga att stå emot och klara av förändring, samt återhämta sig och utvecklas.
– Vad är det som gör att de här eleverna trots sina stora utmaningar lyckas motivera sig och lära sig nytt? Jag tror det hänger ihop med glädje och meningsfullhet. Vi i deras omgivning behöver skapa det roliga utgående från elevernas intressen.
På grund av sin funktionsnedsättning kan många ha svårt att utan hjälp och stöd vara med om positiva upplevelser. Det behöver skapas möjligheter till det.
Ina berättar hur glad hon blev då en förälder inför barnets skolstart i stället för att fokusera på utmaningarna frågade om de har roligt i skolan.
– Då tänkte jag att jess, den här föräldern har förstått något viktigt och jag blev än mer motiverad att fortsätta på glädjespåret.
Det som ger glädje varierar från elev till elev. – Vi i deras omgivning behöver skapa det roliga utgående från elevernas intressen, säger specialklasslärare Ina Lindroos.
Är skolan för prestationsinriktad?
Ina efterlyser att man inom skolan blev modigare och mer kreativ med att utnyttja elevernas intressen.
– Vi behöver våga ge mer utrymme för det. Läroplanen bygger ju på elevens delaktighet och fenomenbaserad undervisning.
Enligt Ina blir vi ändå lätt inrutade i vårt sätt att tänka kring skolan. Att man måste hålla på med vissa grejer för att eleverna måste lära sig viss kunskap eller vissa färdigheter. Det blir väldigt prestationsinriktat. Men då kan alternativet bli att en del elever inte gör något alls, påpekar Ina. Och varför skulle de då ens vilja komma till skolan?
Om musiken gör en lycklig kan man jobba via det.
Om vi däremot ger utrymme för dessa elevers intresseområden kan det tändas en glöd som kan bära långt.
– Om musiken gör en lycklig kan man jobba via det, och med hjälp av musik öva på nya färdigheter inom elevens olika individuella målsättningar.
Samtidigt finns det förstås också behov av gränser. Man kanske inte kan tala om lampor hela tiden, men man kan avsätta en tid i schemat då det inte bara är tillåtet utan önskvärt. Man kan få åka ut på en tur med spårvagn om man jobbar bra, ifall det är just det som motiverar en.
Också de här eleverna behöver utmanas för att kunna utvecklas – det ger resiliens.
Vi måste dessutom ha realistiskt uppställda krav. Om någon till exempel har mycket utåtagerande beteende är det sannolikt miljön och kraven det är fel på, påpekar Ina. När det kommer till elever med funktionsnedsättning är det en ständig utmaning att sätta ribban rätt, att hitta balansen mellan deras begränsningar och potential.
– Också de här eleverna behöver utmanas för att kunna utvecklas – det ger resiliens. Den som har utmaningar och övervinner dem, hen känner sann glädje.
Endorfinkickar och humor
I framtiden önskar Ina kunna utforska mer den fysiska sidan och de ”endorfinkickar” fysisk ansträngning kan ge. Hon tror många av hennes elever skulle må bra av mer motion, men på grund av sina utmaningar behöver de hjälp med att testa på olika motionsformer.
– Många av mina elever kan inte själva välja att gå på ”lenkki” om vi inte skapar den möjligheten. Hur kan de veta hur det är att få en sådan kick om de aldrig fått testa?
Ina understryker att det är just i skolan som de här möjligheterna ska erbjudas. Enligt henne kan det inte vara vårdnadshavarnas uppgift då deras vardag redan är så belastad.
Humor är kanske det allra viktigaste.
Inas fokus på glädje har ett pedagogiskt syfte, men förutom att det gagnar eleverna är glädje en viktig ingrediens inom kollegiet. För att kunna jobba med elever med särskilda stödbehov behöver man förstå de bakomliggande orsakerna till deras utmaningar. Det kan handla om svårigheter med kognitionen, kommunikationen, impulskontroll eller att läsa av känslor. Men att ha roligt på jobbet är det som gör att man orkar.
– Humor är kanske det allra viktigaste. Att man vågar bjuda på sig själv, vara självironisk och tillsammans skratta då något går på tok.
För på tok går det nu som då, men det är också en möjlighet till utveckling.
– Via misstag och då man gör bort sig i arbetet med eleverna kan man lära sig och förändra.
Text och foto: Matilda Hemnell
Illustration: Albert Pinilla
Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 3/2024 med temat glädje.
