Jag valde att göra min praktik på FDUV och Steg för Steg bland annat för att jag ville utvidga min erfarenhet till en målgrupp jag inte visste så mycket om sedan tidigare. Jag gick in för praktiken med inställningen att den kommer att ge mig nya erfarenheter och nya synvinklar på utsatta människor i samhället.
Slutligen upplevde jag det inte alls utmanande utan snarare som en ögonöppnande upplevelse med väldigt mycket positivitet och lättsamhet.
I och med att jag inte tidigare hade personlig erfarenhet av personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) visste jag ändå inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, hur jag skulle bete mig, hur jag skulle föra mig och så vidare. Väldigt snabbt insåg jag dock att bara man är sig själv och handlar enligt situationen så går det bra.
Slutligen upplevde jag det inte alls utmanande utan snarare som en ögonöppnande upplevelse med väldigt mycket positivitet och lättsamhet.
Torsdagen den 21 mars ordnade Steg för Steg i samarbete med FDUV, DUV-föreningarna i Mellersta Nyland och Vasanejden, SAMS vänverksamhet och Luckan ett rocka sockorna-evenemang för att uppmärksamma världsdagen för Downs syndrom.
På evenemanget ordnades visning av filmen Sockerexperimentet, filmdiskussion, mat- och kaffeservering och som avslut en rocka sockorna-fest. Målgruppen var personer med IF, deras anhöriga och andra intresserade.
I dessa sammanhang är det också viktigt att se hur livet för personer med IF har utvecklats positivt, men även belysa att det fortfarande finns förändringar som kan och bör göras.
Jag har tidigare lyssnat på ett avsnitt ur podcasten P3 dokumentär som belyste ämnet tvångssteriliseringar, lobotomier och Vipeholmsexperimenten, därför visste jag ungefär vad filmen skulle handla om. Det var ändå intressant att se tittarnas reaktion och höra diskussionen personerna med IF emellan eftersom det var deras målgrupp filmen belyste.
I dessa sammanhang är det också viktigt att se hur livet för personer med IF har utvecklats positivt, men även belysa att det fortfarande finns förändringar som kan och bör göras.
Det var även inspirerande att se hur styrelsemedlemmarna brann för sitt arbete och hur viktigt det var för dem med självbestämmanderätt och att inte bli överröstade av personalen och deras åsikter.
Efter torsdagens evenemang såg jag fram emot helgen och Steg för Stegs två dagar långa styrelsemöte. Som åskådare var det intressant att se på samarbetet styrelsemedlemmarna emellan men också samarbetet mellan styrelsemedlemmar och handledare.
Det var även inspirerande att se hur styrelsemedlemmarna brann för sitt arbete och hur viktigt det var för dem med självbestämmanderätt och att inte bli överröstade av personalen och deras åsikter. Trots att det ibland uppstod konflikter och delade åsikter upplevde jag ändå att de gick att lösa med diskussioner och pauser.
Jag har ännu några praktiktimmar kvar att fullborda och hoppas få ännu mer insikter om funktionshinderservicen som jag som framtida socialarbetare kan använda mig av.
Något jag även blev intresserad av är att pröva på att vara handledare till en person med IF. Jag tror att det skulle vara en bra erfarenhet där man också får se hur livet ser ut för personer med IF och hur man i framtiden kunde utveckla socialvårdssystemet till fördel för dem.
Text: Katarina Lönnbäck, praktikant och andra årets studerande inom socialt arbete på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet
