I september firades den internationella läskunnighetsdagen. Den dagen lyftes också lättläst upp i flera sammanhang. Det fanns bland annat bibliotek som stolt visade upp bilder av sin hylla med lättlästa böcker. Det är glädjande.
Det har funnits och finns fortfarande en del missuppfattningar om lättläst. I en del kulturella kretsar tänker många att lättläst är en sämre sorts litteratur. Man tänker sig att lättlästa böcker är kortare, tristare och sämre än de vanliga.
Den lättlästa boken är avsedd att läsas av personer som av någon anledning har svårigheter med läsandet. För dem är en tegelstensroman sällan ett realistiskt alternativ.
På en punkt har de rätt. Lättlästa böcker är ofta kortare. Det märker man om man till exempel jämför den lättlästa versionen av Fjodor Dostojevskijs klassiker Brott och straff med originalet.
Den lättlästa versionen är klart kortare och det med avsikt. Den lättlästa boken är nämligen avsedd att läsas av personer som av någon anledning har svårigheter med läsandet. För dem är en tegelstensroman sällan ett realistiskt alternativ. Då är det alltså den lättlästa versionen eller ingenting. I så fall är det säkert många som inser att det lättlästa är en bra sak.
Lättläst är riktig litteratur
En annan missuppfattning är att lättlästa böcker är för barn eller lata ungdomar. Det finns en kategori av lättläst som är riktad till barn som just har börjat läsa, men när vi talar om lättläst litteratur avser vi i regel böcker som är riktade till ungdomar eller vuxna. En betydande målgrupp är äldre med minnessjukdom.
Vad gäller de vanliga argumenten om att lättläst är trist och dåligt, så tror jag att det ofta grundar sig på föråldrad eller felaktig information. Klart att det finns dåliga lättlästa böcker, precis som det finns dåliga böcker som inte är lättlästa. Men det betyder ju inte att alla lättlästa böcker är dåliga.
I dag satsar man mera på lättlästa böcker för att man vet att de är minst lika viktiga som andra böcker.
Om vi går några decennier tillbaka så såg många lättlästa böcker ganska annorlunda ut än de gör i dag. Det fanns sådana som kunde uppfattas som trista. Meningarna var ibland väldigt korta och läsandet blev hackigt. Det hände också att illustrationerna, om sådana fanns, var ganska fula.
I dag satsar man mera på lättlästa böcker för att man vet att de är minst lika viktiga som andra böcker.
Alla har rätt till läsning
Lättläst i allmänhet och lättläst litteratur är en demokratifråga. Många behöver information på lätt språk för att kunna hålla sig informerade och verka aktivt i samhället. Men vi lever inte av nödvändig information allena. Känslor, kultur och upplevelser i litteraturform är också något som vi alla har rätt till, oberoende om vi behöver få dem i lättläst form eller inte.
Den pinfärska finlandssvenska antologin Bultande hjärtan visar vad det kan bli när etablerade författare tar sig till att skriva lättläst.
En del lättläst litteratur är omarbetad av förlagor på allmänspråk. Det finns bland annat klassiker, kärleksromaner, deckare och historiska romaner. En del lättläst litteratur är skriven direkt i lättläst form. Det finns författare som mest bara skriver lättläst och så finns det de som skriver både ”vanlig” litteratur och lättläst dito.
Den pinfärska finlandssvenska antologin Bultande hjärtan visar vad det kan bli när etablerade författare tar sig till att skriva lättläst. Det kan bli hur intressant som helst, eller roligt, spännande och hjärtenypande. Det kan bli så bra att också du som vanligen läser tegelstensromaner blir intresserad.
Ge den lättlästa boken en chans och låt dig överraskas!
Text: Maria Österlund, sakkunnig inom lättläst, LL-Center vid FDUV
