Tack till Henrik Wickström, Sofia Rappe och Maj Simons som i sina insändare (Hbl 25.7, 1.8 och 5.8) lyfter fram utmaningarna inom tjänster för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning. FDUV har under årens lopp tagit del av allt från goda exempel till utbrett missnöje.
En förutsättning för att rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning ska förverkligas är att det finns tillräckligt med kunnig personal. Om det brister i verksamheten på till exempel boenden är det heller inte bara servicetagarna som drabbas. Då får nämligen ofta föräldrarna rycka in trots att barnen är vuxna sedan länge.
Nu är det oerhört viktigt att värna om den hängivna personalen, lyssna på deras tankar om verksamheten och verkligen satsa på att den här målgruppen får det stöd och den service de behöver och har rätt till. Det handlar om mänskliga rättigheter, om självbestämmande och möjligheten till delaktighet och ett gott liv på lika villkor.
Ett år inom förvaltning är en försvinnande kort tid. Men ett år för den som väntar på en bättre vardag är otroligt lång och svår. Våra familjer har väntat på en ny lag om funktionshinderservice i över ett decennium – nu planerar regeringen i dessa spartider att riva upp och skjuta fram den nyligen enhälligt godkända lagen med minst ett år – och ungefär lika länge på social- och hälsovårdsreformen. Hur är det med prioriteringen?
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
Annette Tallberg-Haahtela, vice verksamhetsledare
FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning