Arbetsverksamheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning har långa traditioner av att eftersträva likheter med arbetslivet: tydliga arbetsuppgifter, underleverantörsuppdrag knutna till företag och utbetalning av arbetsersättning.
Många trivs med att göra underleverantörsuppgifter, arbetet upplevs som meningsfullt och kopplingen till arbetsmarknaden känns motiverande. Kanske man själv till och med har sett produkten man packat i affären?
Är det funktionshinderservicens roll att upprätthålla verksamhet där människor i åratal gör underleverantörsuppdrag utan att få en skälig ersättning eller stöd för att hitta lönearbete?
Verksamheten har fyllt ett viktigt syfte eftersom målgruppen inte fått stöd för att verka på den vanliga arbetsmarknaden. Men vi behöver fråga oss hur den borde se ut i dag då personer med intellektuell funktionsnedsättning har rätt att få stöd för att hitta arbete och vara delaktiga på arbetsmarknaden. Är det funktionshinderservicens roll att upprätthålla verksamhet där människor i åratal gör underleverantörsuppdrag utan att få en skälig ersättning eller stöd för att hitta lönearbete?
Helsingfors går i bräschen
Helsingfors stad har verkligen funderat på hur arbetsverksamheten kunde utvecklas. Det blev tydligt under ett besök till Helsingfors stads enhet för arbetsverksamhet i Vallgård. Där har man jobbat strukturerat och målinriktat med siktet inställt på betalda uppdrag och lönearbeten.
Man är noga med att personalen använder rätt de olika arbetsbegreppen. Om man inte har en anställning är man inte en arbetstagare utan en servicetagare. Tydlighet är viktigt i en verksamhet som jobbar med arbetsbegreppets alla olika nyanser. Man talar både om arbetsersättning och lön och om skillnaden mellan dem.
Och så satsar man helhjärtat och självklart på arbetsträning som ska mynna ut i lönearbete.
Över 100 personer får service på enheten i Vallgård. Utöver andra grupper finns det också två arbetsträningsgrupper, en inom köksarbete och en inom städarbete. I de här grupperna kan deltagarna öva på sådant de själva behöver just då. Det kan vara fråga om att träna upp färdigheter för att söka lönearbete inom branschen eller – för dem som redan är i arbetslivet – att öva upp en ny teknik de behöver i sitt arbete.
Man fokuserar också på att utveckla färdigheter inom livshantering. Man utnyttjar kamratstöd, övar på att ta ansvar på olika sätt, åker på utfärder, ordnar fester och bygger gemenskap.
Och så satsar man helhjärtat och självklart på arbetsträning som ska mynna ut i lönearbete. Enheten har en egen arbetstränare, vars uppgift uttryckligen är att hjälpa servicetagarna att hitta, få och behålla ett lönearbete på den öppna arbetsmarknaden.
Betalt arbete i stället för underleverantörsjobb
Enheten har dessutom satsat på att hitta uppdrag som utförs som betalda arbeten, det vill säga att de som gör dem får lön i stället för arbetsersättning. Då organiseras arbetet enligt en ny underleverantörsmodell.
I tanken känns det enkelt att underleverantörsarbeten lika gärna kunde göras mot lön. Men det har krävt stora insatser för att kunna organisera betalda uppdrag inom arbetsverksamheten. Helsingfors stad var en av åtta aktörer som sökte olika sätt att implementera underleverantörsmodellen under åren 2019–2023 som en del av det tidigare regeringsprogrammet.
När det betalas lön finns det krav på att arbetet ska göras enligt överenskommelse. Men alla får handledning och stöd enligt behov – det är en självklarhet.
I Vallgård utförs de betalda uppdragen i mindre grupper om 2–5 personer med stöd av handledare och det betalas timlön för arbetet. Helsingfors stad samarbetar med föreningen Väylä som hanterar de administrativa uppgifterna och löneutbetalningen.
Så länge det på enheten finns både betalda uppdrag och övrig arbetsverksamhet är det viktigt att vara extra tydlig med de olika arbetsformerna. När det betalas lön finns det krav på att arbetet ska göras enligt överenskommelse. Men alla får handledning och stöd enligt behov – det är en självklarhet.
Fokus på möjligheter
Det är uppenbart att det bakom de enskilda arbetsformerna på enheten finns tankearbete, otaliga diskussioner och klara visioner. Verksamheten genomsyras av viljan att främja förverkligande av rätten till arbete enligt artikel 27 i FN:s funktionshinderkonvention. Arbetet är på inget sätt färdigt men visar på att förändring är möjligt.
Man fokuserar på möjligheter i stället för begränsningar och arbetar målmedvetet för att nå dit man vill.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning utför i dag många gånger ett produktivt men oavlönat arbete. Detta faktum vill man förändra i Vallgård. Man fokuserar på möjligheter i stället för begränsningar och arbetar målmedvetet för att nå dit man vill. I samma andetag får ord som delaktighet, deltagande och jämlikhet nytt innehåll och liv.
Monica Borgmästars, projektkoordinator för Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön
Melanie Shametaj, koordinator för familjearbete