Hur kunde fler personer med intellektuell funktionsnedsättning få lönearbete på den öppna arbetsmarknaden?
Det finns många strukturella problem (systemfel), föråldrade attityder och okunskap. Om jag måste nämna fyra punkter som åtminstone behöver åtgärdas för att ge fler personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning en möjlighet att få ett arbete med lön skulle det vara:
- Metoden arbete med stöd
Det ska finnas arbetstränare i alla kommuner som arbetar enligt metoden arbete med stöd och servicen ska verkligen ha lönearbete som mål och följa de kvalitetskriterier som finns för metoden.
- Anpassad information till möjliga arbetstagare
Personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver mer lättbegriplig information om alternativ och om skillnaden mellan arbetsverksamhet och lönearbete och vilket stöd de kan få om de vill hitta ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.
- Information till arbetsgivare
Arbetsgivare behöver mer information om vilket stöd de kan få om de anställer någon med funktionsnedsättning, till exempel lönesubvention och stöd av arbetstränare. Arbetsgivare behöver också få möta personer med olika sorters funktionsnedsättningar, på det sättet kan man förändra attityder.
- Lättare kombinera arbete och pension
Det borde vara smidigare att kombinera löneinkomster och pension så att det alltid är ekonomiskt vettigt att ta emot ett arbete och jobba så mycket som du har kapacitet till.
Utlokaliserad arbetsverksamhet har fått utstå en hel del kritik, varför?
Det är bra att arbetsgivare ger personer med intellektuell funktionsnedsättning en möjlighet att bekanta sig med arbetslivet och utföra uppgifter på en vanlig arbetsplats. För många som är inom utlokaliserad arbetsverksamhet är det här mycket uppskattat och ett välkommet alternativ till att delta i verksamheten på ett arbetscenter.
Men man måste komma ihåg att utlokaliserad arbetsverksamhet inte är arbete i betydelsen att personen har ett anställningsförhållande med lön och andra arbetsrättsliga förmåner som en anställning innebär. I stället är det frågan om socialverksamhet och personen får en arbetsersättning som är högst 12 euro per dag.
I vissa fall kan det vara otydligt om personen som deltar i utlokaliserad arbetsverksamhet egentligen gör ett produktivt arbete som fyller kännetecknen för lönearbete. Därför har det riktats kritik mot långvarig utlokaliserad arbetsverksamhet – det finns risk att personer med intellektuell funktionsnedsättning som gör ett produktivt arbete på öppna arbetsmarknaden i praktiken inte får möjlighet till anställning och lön.
Men utlokaliserad arbetsverksamhet kan alltså också användas som ett verktyg för att nå anställning. Då är det viktigt att den utlokaliserade arbetsverksamheten är tidsbunden och att det är uttalat att syftet är att stärka personens färdigheter för att hen senare ska kunna bli anställd.
För att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att pröva på olika arbeten kan man som alternativ till utlokaliserad arbetsverksamhet använda arbetsprövning som erbjuds av arbets- och näringsbyrån.
Borde alla personer med intellektuell funktionsnedsättning få ett arbete med lön?
Nej, alla personer med intellektuell eller likande funktionsnedsättning har inte förmåga att jobba på den öppna arbetsmarknaden.
Det finns i Finland cirka 25 000 personer med intellektuell funktionsnedsättning i arbetsför ålder. Största delen av dem deltar i verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning (arbets- och dagverksamhet). Endast omkring 600 personer arbetar på en allmän arbetsplats och får lön enligt arbetsavtal.
Enligt Kehitysvammaliittos uppskattning kunde ändå fem gånger fler ha ett lönearbete, åtminstone deltid. Cirka 3000 personer som nu är inom arbetsverksamhet bedöms ha både vilja och förmåga att ta emot ett lönearbete.
Men fortsättningsvis behövs alltså även dag- och arbetsverksamhet för en stor del av personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Hur borde dag- och arbetsverksamheten utvecklas?
Dag- och arbetsverksamheterna behöver utvecklas till att i allt högre grad stöda delaktigheten. De personer som deltar i verksamheten ska vara med och planera dess innehåll och det ska finnas flexibla och mångsidiga lösningar så att fler kan hitta verksamhet som passar dem.
Kvalitetskriterierna för verksamhet som främjar delaktighet och sysselsättning (alltså dag- och arbetsverksamhet) finns till för att verksamheten ska kunna utvecklas, men också för att förtydliga verksamhetens primära uppdrag: att stöda personer med intellektuell funktionsnedsättning till ett självständigt och aktivt liv.
Det är viktigt att också de personer som deltar i verksamheten känner till kriterierna och får möjlighet att delta i utvecklingsarbetet. Verksamheten ska stöda möjligheten att hitta jobb på den öppna arbetsmarknaden, men också erbjuda olika sorters möjligheter till sysselsättning för dem som inte kan eller vill ha ett lönearbete.
Underleverantörsmodell där arbete utförs i grupp på vanliga arbetsplatser är ett sätt att öka delaktigheten i arbetslivet för dem som behöver mer stöd.
Text: Matilda Hemnell
Foto: Sofia Jernström
Läs mera om