Yrkesstolthet. Det är vad Catharina Stude utstrålar där hon står iklädd sina arbetskläder i studentrestaurangen Täffä Lunch, strax innan den öppnar för dagen.
Redan före kunderna anländer finns det gott om uppgifter att sköta i en restaurang.
– Jag fixar grönsaker och olika småsallader, ibland delisallad, berättar Catharina.
Det bästa är att få jobba med arbetskamrater och göra kunder på gott humör.
När kunderna väl kommer serverar hon mat åt dem. Hon gillar alla arbetsuppgifter lika mycket.
– Det bästa är att få jobba med arbetskamrater och göra kunder på gott humör.
Onsdagar är i regel de mest hektiska dagarna på Täffä. Då har de mycket kunder och det kan tidvis bli rejäl rusning. Men också då klarar Catharina jobbet galant, sin autismproblematik till trots.
– Man ska hålla sig lugn, koncentrera sig och inte stressa. Då går det bra, säger Catharina.
Även hennes mamma Charlotta Stude intygar att Catharina fixar jobbet utan problem.
– Hon älskar att gå dit och blir riktigt stressad om hon är en halv minut försenad eller om hon av någon orsak inte kan gå till jobbet.
För Catharina är det viktigt med ett tydligt schema, att dagarna fortlöper som de brukar.
– Men under de senaste åren har hon blivit mer flexibel. Hon är inte längre lika fixerad vid rutiner.
Från praktik till anställning
Charlotta tror att en orsak till att jobbet passar Catharina så bra är att arbetsuppgifterna tangerar det hon gjorde på Optima.
– Stället i sig är också av betydelse, hur hon blev bemött och fick mycket beröm. Hon fick riktigt briljera med det hon kunde.
Catharina har alltså studerat tre år vid Optima i Nykarleby och kom att göra sin sista praktik vid Täffä. Någon hade tipsat om att Täffäs restaurangchef hade en anhörig med intellektuell funktionsnedsättning och att han engagerat sig för specialgruppers möjlighet till arbete.
– När praktiken var slut var det faktiskt de som ringde och sa att de varit så nöjda och har ledsamt efter henne. De undrade om hon inte kunde fortsätta på något sätt.
Simon Renlund är ekonomichef på Teknologföreningen, som driver Täffä Lunch, och formellt Catharinas chef. Han var inte engagerad i studentnationen då Catharina anställdes, men berättar att de hade haft hjälp i köket av en civiltjänstgörare som nu slutat. Man sökte efter en ersättare och då dök det upp den här möjligheten att erbjuda Catharina jobbet.
Sagt och gjort, Catharina återvände till Täffä. Först i form av utlokaliserad arbetsverksamhet, men sedan var det igen arbetsgivaren som tog initiativet till att hon skulle få en anställning.
– De sa att hon gör samma jobb som alla andra och därför borde få lön, berättar Charlotta.
Så nu har Catharina lön enligt kollektivavtalet, jobbar tre dagar i veckan och får samtidigt också pension. Teknologföreningen erhåller lönesubvention från arbets- och näringsbyrån.
Att Catharina skulle få ett lönearbete var inget Charlotta direkt hade räknat med, även om tanken fanns där som en dröm eller förhoppning.
– Först var det en positiv överraskning då jag hört så mycket om hur besvärligt det är för många att komma in på arbetsmarknaden, men med de meriter hon nu har tror jag definitivt att hon också kunde få något annat jobb.
I mammas fotspår
Att det blev ett jobb inom restaurangbranschen är ingen tillfällighet. Catharina har alltid gillat att göra mat, tittat på många matlagningsprogram på tv och följt med sin mamma i hennes arbete.
Charlotta har en cateringfirma och jobbar också på en kockskola. Så när det kommet till matlagning går Catharina i mammas fotspår.
– Hon är jätteduktig och intresserad av allt som har med matlagning att göra, säger Charlotta.
Även hemma gör Catharina ofta mat, planerar och handlar själv.
– När mamma och pappa är borta brukar jag göra mat till mig och min lillasyster, berättar Catharina.
Som en hälsning till andra anhöriga som har barn med särskilda behov vill Charlotta lyfta fram att hon tycker det är viktigt att de vuxna barnen har något meningsfullt att göra på dagarna.
– Men det räcker kanske med lönearbete på deltid. Det är också viktigt att de har ett ställe där de får vara sig själva och inte ständigt behöver prestera.
Här syftar hon på att Catharina två dagar i veckan deltar i arbetsverksamhet på Treklangen.
Det är inte ett självändamål att alla får ett lönearbete, men man ska absolut driva det om personen har kapacitet till det.
Det är alltså en balansgång. Det är bra att få testa sina gränser, utvecklas till sin fulla potential och vara ute i samhället som alla andra, men det kan också bli för mycket av det goda och för högt uppställda krav. Ingen ska behöva vara en supermänniska, ett extra lyckat exempel på att också personer med särskilda behov kan åstadkomma mycket bara de ges möjlighet. Charlotta, som också har ett barn med svår intellektuell funktionsnedsättning, preciserar:
– Det är inte ett självändamål att alla får ett lönearbete, men man ska absolut driva det om personen har kapacitet till det. De som vill och kan ska sporras till lönearbete.
Den viktiga handledningen
De som vill hitta ett jobb kan få hjälp av arbetstränare och metoden arbete med stöd. Även Catharina, liksom arbetsgivaren, har under hela processen fått stöd av Kårkullas arbetstränare. Det började under den sista praktikperioden och stödet fortsätter alltjämt.
När någon med särskilda behov anställs är det viktigt att det finns tillräckligt med stöd i synnerhet i början. Då kan det bli en riktig win-win-affär för både arbetstagaren och arbetsgivaren.
– Vår dåvarande restaurangchef satte mycket tid på handledning och sedan har det funkat bra. An efter har Catharina fått mer ansvar. Det jag ser är att vi i dag har en bra deltidsarbetare. Catharina är en värdefull resurs. Som arbetsgivare är vi nöjda, säger Simon Renlund.
Hon är jätteflitig och jobbar hårt. Hon tycker om att göra nya saker och är väldigt punktlig.
Catharina är också en uppskattad kollega.
– Hon är jätteflitig och jobbar hårt. Hon tycker om att göra nya saker och är väldigt punktlig. Hon är alltid glad och trevlig, inte som en del andra här som kan vara morgonsura... säger Catharinas arbetskamrat Pekka Holopainen småironiskt.
Han uppskattar också Catharinas humor och sinne för situationskomik.
– Det händer en massa småroliga grejer på ett ställe som det här där det rör sig mycket människor och vi skrattar mycket tillsammans. Det är trevligt att jobba med henne. Hon är ett bra tillägg till vårt gäng.
Och om det är upp till Catharina kommer hon att förbli en del av gänget på Täffä. Hon trivs och drömmer inte om något annat jobb.
– Det var min dröm att få jobba som kock. Här får jag göra det jag älskar, säger Catharina.
Text: Matilda Hemnell
Foto: Sofia Jernström
Artikeln ingår i vår tidning Gemenskap & påverkan GP 4/2020