I flera insändare har man i sommar kunnat läsa om bristen på krisplatser för svenskspråkiga barn, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Ungdomspsykiatern och omsorgsläkaren Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen samt Kårkullas Samkommunsdirektör Otto Ilmonen lyfte problematiken i sina insändare i HBL (23.7 respektive 29.7). Också flera familjer som väntat på krisvård i månader har kontaktat FDUV gällande samma sak. De upplever att det inte finns tillräckligt med resurser på svenska. Familjerna lämnas ensamma, vilket leder till att många familjer väljer finskspråkig service där både service och kunnande finns närmare.
När det gäller vårdreformen har särskilt planerna på hur tjänsterna i Nyland ska utvecklas väckt frågor. Hur kan de svenskspråkiga tjänsterna i huvudstadsregionen tryggas? På FDUV har vi redan under en längre tid med oro följt med hur svårt det är att erbjuda tjänster som är särskilt krävande. Med särskilt krävande tjänster avses psykiatrisk vård, krävande autismhandledning, särskilt krävande boendeservice eller annan vård som inte kan erbjudas på de vanliga boendeenheterna.
I dag upprätthåller Kårkulla samkommun en krisvårdsenhet i Pargas (KUR) som erbjuder särskilt krävande tjänster, men köerna är långa och avståndet till hemmet kan många gånger upplevas för långt. Förutom KUR-enheten i Pargas betjänar Kårkullas regionala expertteam familjer och serviceenheter (inklusive boende- och dagverksamheter) när det gäller regionala tjänster. Men, när det kommer till särskilt krävande tjänster räcker expertteamens resurser inte alltid till. Egentliga Finlands välfärdsområde har i och med vårdreformen fått ett särskilt ansvar för att koordinera utvecklingen av specialomsorgen i hela Svenskfinland. Egentliga Finland har en väldigt viktig uppgift men samtidigt måste också välfärdsområdena ta sitt ansvar. De nyländska välfärdsområdena har tillsammans tillsatt en arbetsgrupp för att utveckla specialomsorgen i hela Nyland. Även krävande stöd behöver till stora delar finnas nära för att man ska kunna ingripa i tid och förhindra att problemen växer. Därför föreslår arbetsgruppen att det regionala kunnandet inom psykiatrin ska stärkas genom ett nära samarbete med HUS. Krisvårdsenheten i Pargas behövs för att säkerställa krisvård och nationellt specialkunnande på svenska. Men det behövs också krisvårdsplatser nära familjerna och särskilt krävande boendeservice för barn och unga måste även utvecklas regionalt. Därför är det också viktigt att stärka samarbetet med den finskspråkiga expertisen regionalt.
Tidtabellen för samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena är stram, för utkastet ska vara färdigt före årsskiftet. Detta innebär att det är många stora frågor, både då det gäller servicestruktur och finansiering, som välfärdsområdena måste ta ställning till redan denna höst. Det är helt avgörande att de besluten bygger på en genuin förståelse för målgruppernas faktiska behov av stöd.
Mikaela Björklund, ordförande
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
Du kan också läsa insändaren på Hufvudstadsbladets webbplats.