Fallet där en minderårig pojke med autism bands fast och misshandlades vid en boendeenhet i Tavastehus är upprörande och liknande fall får aldrig mera hända. Det är frågan om mänskliga rättigheter. Den här pojken sågs inte som en människa, utan som ett objekt. Han sågs inte som ett barn, utan som ett problemfall. Han behandlades olagligt och helt utan medmänsklighet.
År 2017 trädde specialomsorgslagens nya paragrafer om självbestämmande och begränsningsåtgärder i kraft. Det ledde till förbättrad praxis. Till exempel bursängar förbjöds helt.
Medvetenheten om rådande lagstiftning och rätta metoder har förbättrats. Därför är det förvånande att det fortfarande på 2020-talet förekommer så här grova fall som pågått under flera års tid.
Det aktuella fallet visar att det behövs en nationell utrednings om i vilken utsträckning lagstridiga begränsningsåtgärder förekommer inom service för personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism. Det saknas nämligen data om detta.
Funktionshinderorganisationernas rådgivning kontaktas årligen ett hundratal gånger i ärenden som berör just begränsningsåtgärder. Utgående från detta vet vi att det fortfarande används metoder som strider mot de grundläggande rättigheterna. Vi blir kontaktade om begränsande åtgärder och om till exempel bristande kvalité inom boendeservice. Under de senaste åren har det ändå inte kommit uppgifter om så här grova fall.
Det behövs nu en nationell utredning om i vilken utsträckning begränsningsåtgärder används, mot vem, hur nödvändiga de kan anses vara och om eventuella lagstridigheter. Den behövs för att kunna förebygga liknande fall i framtiden. I utredningen bör man säkerställa att personer med funktionsnedsättning som bor på boendena hörs och att deras synpunkter kommer fram.
Personaldimensioneringen och gruppstorlekarna behöver åtgärdas
Boendeservicens personalresurser har minskat, vilket kan öka användningen av begränsningsåtgärder. I upphandlingar har man satt kriterier som lett till så liten personaldimensionering att det inte är möjligt för personalen att göra ett bra jobb. I sista hand är det kommunerna som är ansvariga för att tjänsterna produceras så billigt att servicetagarnas rättigheter inte kan tillgodoses. Underdimensionering av personalen får aldrig leda till användning av begränsningsåtgärder.
Gruppstorlekarna på boendena fortsätter att öka, trots att forskning visar att det används mera begränsningsåtgärder i stora enheter. När antalet personer i boendeenheten är flera än 10 ökar antalet begränsningsåtgärder drastiskt. Samtidigt stärks den allmänna trenden med boenden för upptill 20 personer.
Övervakningens misslyckande är också ett problem. Nu bygger övervakningen långt på egenkontroll och det är tydligen inte tillräckligt. Tillsynsmyndigheternas resurser och överraskningsinspektioner måste öka.
Personalens kunnande är i nyckelposition
Lagstiftningens utgångspunkt är att självbestämmande ska stödjas och begränsningsåtgärder undvikas alltid när det är möjligt. Personalens kunnande och lämpliga anpassade utrymmen är i nyckelposition för att förebygga och minska problemskapande beteende. Målet måste vara att man inte behöver begränsande åtgärder alls.
Det allra viktigaste är hur personen bemöts och fungerande samspel. Kunnig personal klarar av att stöda och hjälpa personer som har olika behov och varierande sätt att uttrycka sig på. Vid behov måste personalen få fortbildning i kommunikation, bemötande och nya metoder för att undvika begränsningsåtgärder. När man bemöter en person som behöver mycket stöd är det centralt att identifiera de individuella behoven, skräddarsy servicen och minska på stressnivån.
Personalen kan också behöva fortbildning om deras skyldighet att anmäla felaktiga tillvägagångssätt och misshandel.
Utredningen en bra grund i beredningen av lagen om självbestämmande
Lagen om patientens och klientens självbestämmanderätt (som på finska förkortas IMO) revideras som bäst. Det finns en risk att lagen inte hinner uppdateras före den nya lagen om funktionshinderservice träder i kraft och den nuvarande specialomsorgslagen upphävs. Detta ska enligt planera ske 2023.
I vilken lag stiftas det i så fall sedan om stärkande av självbestämmanderätten och delaktigheten, användning av begränsningsåtgärder och tvångsvård? Hinner lagstiftarna då specialomsorgslagens paragrafer flyttas i tillräcklig grad beakta behoven av innehållsmässiga uppdateringar?
Arbetet med den nationella utredningen måste därför inledas omgående och kunde även fungera som en bra grund för beredning av den nya självbestämmandelagen.
Ställningstagandet understöds av Kehitysvammaliitto, Kehitysvammaisten Tukiliitto, FDUV, Autism Finland och Me Itse rf.
Mer information
Verksamhetsledare Lisbeth Hemgård, 040 526 43 69, lisbeth.hemgard@fduv.fi