FDUV har gett ett utlåtande om regeringens förslag till lagstiftning om reformen av ordnandet av social- och hälsovård samt räddningsväsendet och om inrättandet av landskap.
Vi anser att förslaget i många avseenden är bra med tanke på moderna svenskspråkiga tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning, men att det också finns brister.
Samarbete mellan tvåspråkiga landskap
Enligt förslaget ska de tvåspråkiga vårdlandskapen avtala om samarbete och arbetsfördelning bland annat gällande olika verksamhetshelheter som Kårkulla samkommun upprätthåller i dag.
Vi anser att bestämmelserna kring detta i huvudsak ger goda förutsättningar för att trygga tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster. Modellen kan möjliggöra tillgång till sådana tjänster som i dag inte finns eller som fungerar bristfälligt på svenska. Detta förutsätter dock att avtalet utformas på ett ändamålsenligt sätt. I bästa fall kan reformen leda till ett utökat antal svenskspråkiga serviceproducenter och därmed öka alternativen när det gäller både service och tjänster.
Största delen av de social- och hälsovårdstjänster som vårdlandskapen ansvarar för att ordna omfattas ändå inte av samarbetsavtalet. Därför är avtalssamarbetet i sig inte tillräckligt för att trygga tillgången till svenskspråkiga tjänster. För att de tvåspråkiga vårdlandskapen på ett bredare plan ska kunna ge service på svenska, krävs också fokus på basservicen och framtidens social- och hälsovårdscentraler.
Samtidigt finns det en oro för att en del tvåspråkiga vårdlandskap som inte har kapacitet att producera egna tjänster på svenska inte heller känner till den svenskspråkiga omsorgsverksamhet som redan nu finns. I dessa fall finns det en uppenbar risk att stödbehövande hänvisas till helt finskspråkig service. För att motverka detta är det viktigt att de tvåspråkiga vårdlandskapen noga utreder stödbehoven bland sina invånare och vid behov samarbetar kring de svenska tjänsterna med andra vårdlandskap.
Vårdlandskap X – ansvaret kunde delas på Helsingfors och Österbotten
Enligt förslaget ska ett vårdlandskap, vårdlandskap X, ansvara för utvecklingen av svenska tjänster och samordningen av samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga landskapen. Eftersom dessa uppdrag kräver olika förutsättningar anser vi att ansvaret kunde delas på två landskap.
Det landskap som ansvarar för skötseln av den svenskspråkiga forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten måste enligt förbundet:
- känna till särdragen i de svenskspråkiga förhållandena
- ha kunskap om befolkningens och de professionellas behov
- ha en stark koppling till forskningen.
Enligt vår bedömning uppfyller Helsingfors dessa kriterier bäst.
Däremot kunde ett annat landskap ansvara för samordningen av samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga landskapen. Det landskap som har ansvar för detta bör ha:
- ingående kunskap om ordnande av tvåspråkig service
- kunskap om svensk- och tvåspråkiga tjänsteproducenter
- kunskap om de servicehelheter och specifika tjänster som i dag inte finns att tillgå på svenska i de tvåspråkiga vårdlandskapen
- insyn i Kårkullas nuvarande verksamhet
- administrativa resurser för avtalsförhandlingarna
- en tillräckligt stor andel svenskspråkiga invånare för att garantera att vårdlandskapet de facto har erfarenhet av tjänster på svenska.
Enligt vår bedömning uppfyller vårdlandskapet Österbotten dessa kriterier bäst.
Kårkullas framtid
FDUV förespråkar inte en särlösning för Kårkulla samkommun utan understöder förslaget att boende- och dag- och arbetscenterverksamhet införlivas i vårdlandskapet på vars område enheterna finns.
För att möjliggöra integration av social- och hälsovårdstjänster inom vårdlandskapen är det också viktigt att servicebedömningen görs inom respektive vårdlandskap och att omsorgsbyråerna därmed integreras i vårdlandskapen.
Basverksamheten behöver ändå stödjas med experttjänster, som Kårkullas expert- och utvecklingscenter EUC kunde ha ansvar för. Enligt förslaget övergår Kårkullas EUC till Egentliga Finlands vårdlandskap.
För att EUC ska kunna upprätthållas behöver finansieringen ses över. EUC kan inte finansieras med inkomster för bastjänster. En finansieringsmodell där landskapen betalar en fast avgift och en användarbaserad avgift kunde trygga kontinuitet i verksamheten.
* * *
Sammanfattningsvis anser vi att den nu föreslagna vårdreformen är den bästa modellen hittills. Den förpliktigar de tvåspråkiga landskapen att själv producera eller avtala om serviceproduktion och expertkunnande på svenska, men river också de murar som finns mellan specialomsorgsdistrikten och kommunerna i dag. Den följer även den nationella utvecklingen, där expertkunnande inom specialomsorgsdistrikten tas till vara och utvecklas, medan bastjänsterna utvecklas på landskapsnivå och ges nära den stödbehövande.
Våra alla utlåtanden finns att läsa på fduv.fi/utlatanden
Mera information:
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare
lisbeth.hemgard@fduv.fi, 040 526 43 69
Annette Tallberg-Haahtela, sakkunnig inom påverkansarbete
annette.tallberg@fduv.fi, 040 674 72 47