Förändring väcker oro och många är rädda att de svenska tjänsterna äventyras. Särskilt Kårkulla samkommuns framtid engagerar. FDUV vill lyfta fram att behovet av att utveckla Kårkullas verksamhet och den omorganisering den nationella vårdreformen medför inte ska blandas ihop.
Specialomsorgen, alltså stödet till personer med intellektuell funktionsnedsättning, i Finland behöver reformeras. Sedan specialomsorgsdistrikten byggdes upp för över ett sekel sedan har synen på människor med intellektuell funktionsnedsättning och deras rättigheter utvecklats. De är kommuninvånare precis som andra och borde beaktas då kommunerna, och i framtiden vårdlandskapen, planerar och utvecklar servicekedjor för sina invånare.
Finland är det enda nordiska land som fortfarande har ett segregerande system utgående från diagnos, alltså att personer med en viss typs funktionsnedsättning slussas in i ett specifikt servicesystem separat från alla andras. Den nya funktionshinderlagen som är under beredning ska råda bot på bland annat detta.
Att specialomsorgsdistrikten som Kårkulla skulle fortsätta som nu går därmed inte bara mot regeringens strävan efter jämlik och integrerad social- och hälsovård, utan också mot internationella avtal om mänskliga rättigheter som Finland ratificerat. Tyvärr har frågan gjorts till en språkfråga, då den egentligen handlar om vilken ställning dessa personer ska ha i vårt samhälle.
Det är naturligt att förändring väcker oro. Många får stöd av Kårkulla eller jobbar för samkommunen. Därför är det viktigt att påminna att tjänsterna inte försvinner: Även efter vårdreformen kommer boenden och dag- och arbetsverksamheter att finnas kvar. Personalen kommer fortfarande att behövas i det dagliga arbetet. Familjerna kommer att få rådgivning och stöd, men ansvaret kommer att ligga hos vårdlandskapet i stället för specialomsorgsdistriktet Kårkulla samkommun eller kommunen.
I diskussionen om tjänster till målgruppen får man lätt uppfattningen att det bara är Kårkulla som erbjuder dem på svenska. Så är det inte. Redan i dag sköter många kommuner en del tjänster i egen regi och det finns serviceproducenter även inom tredje sektorn.
Vi ser att den expertis som finns inom Kårkulla har en viktig roll även i framtiden. Bastjänsterna som boende och daglig sysselsättning behöver stödas upp av Kårkullas Expert-och utvecklingscenter EUC och alldeles särskilt vid vård för de mest krävande fallen. Därtill har EUC ett viktigt uppdrag att upprätthålla nätverk av professionella inom området och ansvara för fortbildning. Uppdraget behöver breddas till att gälla också personalen vid framtidens social- och hälsovårdscentraler och övriga serviceproducenter.
Förslaget till vårdreform innehåller givetvis även risker. Vi ser till exempel att nationalspråksnämndernas mandat behöver stärkas och att finansieringen av Expert- och utvecklingscentret behöver tryggas. Vårdreformen åtgärdar inte heller de problem som finns med rekrytering av svenskspråkig personal inom branschen. De kräver ytterligare utbildnings- och arbetskraftspolitiska åtgärder.
Vi anser ändå att den nu föreslagna vårdreformen är den bästa modellen hittills. Den förpliktigar de tvåspråkiga landskapen att själv producera eller avtala om serviceproduktion och expertkunnande på svenska, men river också de murar som finns mellan specialomsorgsdistrikten och kommunerna i dag. Den följer även den nationella utvecklingen, där expertkunnande inom specialomsorgsdistrikten tas till vara och utvecklas, medan bastjänsterna utvecklas på landskapsnivå och ges nära den stödbehövande.
Mikaela Björklund, ordförande
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare