Vi talar om en målgrupp som har svårt att göra sin röst hörd, att stå på sig och att göra omvärlden uppmärksam på eventuella missförhållanden. Det är också en målgrupp som, i likhet med andra människor som behöver stöd i det dagliga livet, dagligen möter situationer där utövning av makt förekommer.
Samtidigt vet vi att personalen på boenden råkar ut för våld: de får tåla knip, bett och slag, vilket i sin tur tär både på den fysiska och psykiska hälsan samt på arbetsmotivationen. Också olika slag av våld mellan hyresgäster kan förekomma, vilket skapar oro och rädsla hos hyresgäster, anhöriga och personal.
Våld är aldrig acceptabelt, oavsett situation. Våld mot en människa som har svårt att försvara sig, som kanske inte förstår följderna av sitt eget handlande och som därför reagerar utifrån känslor av rädsla och oro, löser ingenting.
En ny lag om rätten till självbestämmande är på kommande. Lagstiftningen omfattar begränsningsåtgärder som personal inom vården kan använda vid behov. Förhoppningen är att lagstiftningen ska tvinga personalen att överväga användningen av åtgärder, synliggöra i vilka situationer åtgärder används och via tungrodd dokumentation göra det besvärligare att använda begräsningsåtgärder.
Förtroende via kommunikation
I vårt boendeprojekt, som kallas Skräddarsydd boendeservice, stöder vi flyttare, familjer och nätverket kring flyttaren både före, under och efter flytten. Syftet med projektet är dels att öka flyttarens och familjens möjligheter till delaktighet och information, dels att skapa förtroende mellan flyttaren, familjen och det professionella nätverket runt omkring.
Erfarenheter både från vårt projekt och andra liknande projekt på finska sidan visar att en bra flyttprocess, under vilken man haft möjlighet att bygga upp ett förtroende mellan flyttare, familj och personal, bäddar för ett gott samarbete också i framtiden.
De anhöriga delar med sig av sin expertis gällande flyttaren: vem är han eller hon som person? Vilket slag av stöd behöver han eller hon? Hur vet vi om allting inte är som det ska, och vad kan vi göra då? Personalen i sin tur lär känna flyttaren i fråga, personens historia och bakgrund samt hur han eller hon önskar bli bemött. I de allra bästa situationer sänks tröskeln åt alla håll, så att personal och anhöriga litar på varandra och tillsammans kan stöda flyttaren i dennes nya hem.
Vardagen i den stödbehövandes hem är inte svartvit, vilket man kan se i dessa korta videoklipp som Nasjonalt kompetansemiljø om utviklingshemning - NAKU har publicerat om utmaningarna som kan uppstå, då en person med utvecklingsstörning får hjälp av personal i sitt hem.
När ska personalen stöda hyresgästen att göra själv, när ska den styra och begränsa? Vad ska man göra om personen vill göra på ett sätt, men de anhöriga anser att det borde göras på ett annat? Var går gränsen för rätten till personlig integritet och självständighet, och behovet av stöd och omsorg?
Det är många historier, frågor och förväntningar som möts i vardagen i boendet. Därför är det viktigt att hålla en levande dialog mellan hyresgäster, anhöriga och personal, så att det finns utrymme att mötas, diskutera och skapa en förståelse för hur man tillsammans kan stöda den enskilda individen att få ett gott liv. Ett gott bemötande kostar lite och betalar sig ofta tillbaka mångfalt, i form av nöjda invånare, personal och anhöriga. Och alla behövs.
Nu hoppas vi att situationen vid Sagaboendet snabbt reds upp och att Kårkullas hyresgäster och personal så småningom får återgå till att bygga upp en bra vardag med många glada kaffestunder.