På FDUV har vi sett att det billigaste alternativet kan bli väldigt dyrt om man bortser från kvaliteten. Inom handikappomsorgen har vi många oroande exempel på när man sparar i kvalitet. Det bekymrar oss att man via upphandlingen kan försämra stödet till funktionshindrade. Vår lagstiftning säkerställer tillräckliga tjänster för personer med funktionsnedsättning men konkurrensutsättningen och kommunernas tolkning av vilka tjänster som är rimliga äventyrar rätten till kvalitet i servicen.
I Finland tillämpas upphandlingslagen mycket strängt också när det gäller tjänster för personer med funktionsnedsättning. Speciellt utvecklingsstörda personers och deras närståendes röster blir inte hörda i nuvarande upphandlingsförfaranden. De närstående tillsammans med personen vet oftast bäst själv vilket stöd han eller hon behöver.
Det finns många exempel på brister i stödet. Personer med stort behov av stöd får till exempel inte hjälp med att sköta sin hygien eller hjälp i de dagliga sysslorna. De kanske inte får hjälp med matlagning och är tvungna att äta färdigmat. Det billigaste alternativet kan även innebära att de inte har möjlighet att delta i aktiviteter utanför hemmet.
Det är viktigt att Raseborgs stad i sin konkurrensutsättning beaktar behovet av stöd hos personer med funktionsnedsättning, istället för att räkna allt i euro och cent. Om människor får rätt stöd i tid och mår bra kan Raseborgs stad spara mer än om de väljer det billigaste alternativet där kvaliteten i servicen inte beaktats.
Finland har både via nationell lagstiftning och internationella dokument tryggat samma mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning som för andra. Varför riskerar man denna grundrättighet med ett kortsiktigt sparande och en konkurrensutsättning som inte beaktar kvalitet i servicen?
Lisbeth Hemgård
Verksamhetsledare, FDUV