I insändaren ”Avsaknad av transparens sår tvivel mot tredje sektorn” (HBL 25.4) väcks en viktig fråga: Hur säkerställer vi att offentligt finansierad verksamhet är transparent? Den ambitionen delar vi – transparens är ett kärnvärde i civilsamhället. Däremot är bilden av tredje sektorn som ett ”svart hål” missvisande, särskilt när det gäller bidragen som delas ut av Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (Stea).
Stea-understöd är strikt reglerade. Medlen är bundna till tydligt definierade ändamål och får inte användas fritt. Kraven på planering, uppföljning och rapportering är omfattande; organisationerna lämnar årligen in både ekonomiska redovisningar och resultatrapporter.
Stea granskar bland annat att understöden används till det ändamål för vilket de har beviljats, att de används på ett resultatrikt och ändamålsenligt sätt samt att upphandlingar konkurrensutsätts och regler följs.
Finansiering kan återkrävas om villkoren inte följs och missbruk av medel bestraffas. Tjänster som säljs är, med vissa undantag, bolagiserade och drivs på marknadsvillkor.
Det är värt att notera att rapportering och granskningar innebär en betydande administrativ börda. Varje ny kontrollmekanism tar resurser från själva verksamheten.
Att både välfärdsområdena och Kommunförbundet lyfter civilsamhällets roll är ingen slump. Organisationerna kompletterar den offentliga servicen, når grupper som annars riskerar falla mellan stolarna och erbjuder lågtröskelstöd, rådgivning och kamratstöd för att hjälpa personer och familjer att stärka sina egna resurser.
Effekterna är ofta stora på lång sikt, även om de är svåra att prissätta exakt. Sostes försiktiga beräkningar visar att social- och hälsoorganisationernas arbete ger effekt: varje investerad euro förväntas spara samhället 1,4 euro.
Samtidigt håller vi med om behovet av mer data. Det krävs mer oberoende forskning om socialt arbete, förebyggande insatser och civilsamhällets roll. I dag är forskningsfinansieringen för socialt arbete en bråkdel jämfört med den för medicin, trots att de sociala problemen ofta är tätt sammanvävda med välbefinnande, hälsa, utbildning, arbetsförmåga och framtidstro.
Om vi vill ha bättre beslutsunderlag behöver forsknings- och kunskapsbasen stärkas, inte bara kontrollapparaten.
Organisationerna har redan bidragit till sparandet. De senaste besluten innebär nedskärningar på upp till 50 (!) procent under en regeringsperiod. En så massiv minskning skulle få vilken sektor som helst på knä.
Vi är öppna med vad vi vill och hur vi jobbar. Så ja, transparens är viktigt, men lika viktigt är förutsägbarhet och en tydlig samhällelig idé om vilken roll tredje sektorn ska ha.
Nina af Hällström, verksamhetsledare, SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionsnedsättning
Annette Tallberg-Haahtela, verksamhetsledare, FDUV
Matthias Jakobsson, verksamhetsledare, Finlands svenska synförbund
Ulf Gustafsson, verksamhetsledare, FMA – Funktionsrätt med ansvar
Petra Nummelin, verksamhetsledare, Psykosociala förbundet
Nora Strömman, verksamhetsledare, Svenska hörselförbundet

