Inom funktionshinderfältet är det just nu många viktiga lagreformer på gång. I själva verket har dessa reformer varit på tapeten redan under en längre tid, till och med årtionden. Det finns därför många som kallar sig för vårdreforms- eller funktionshinderlagsveteraner eftersom de jobbat med och lobbat för reformerna en stor del av karriären.
Lagreformsprocesserna har varit utdragna och det är hög tid att lagstiftningen förnyas. Det positiva är att det faktiskt nu ser ut som om reformerna är på slutrakan.
Beredningen av den nya funktionshinderlagen
Reformen av funktionshinderlagens tredje (och förhoppningsvis sista) rond har inletts den här våren. Målet är att sammanslå handikappservicelagen och specialomsorgslagen till en funktionshinderlag.
Institutet för hälsa och välfärd THL ordnar i samarbete med Social- och hälsovårdsministeriet hörandetillfällen på distans om lagförslagets olika paragrafer. Som grund används den förfallna regeringspropositionen RP 159/2018, alltså det förslag till en ny funktionshinderlag som den förra regeringen gav, men som förföll då riksdagen inte hann behandla det.
De här tillfällena är öppna för alla och vem som helst kan kommentera lagförslaget både muntligt och skriftligt. Hittills har hörandena lockat hundratals deltagare och jag uppmanar alla intresserade att ta tillfället i akt och utnyttja möjligheten att påverka.
Mera info om hörandena och vårens tidtabell finns på THL:s webbplats.
Personlig assistans – en omstridd fråga
Vi på FDUV bevakar den här reformen aktivt. På det stora hela understöder vi lagförslaget, men det finns fortfarande behov av justeringar. Under det allra senaste hörandetillfället den 23 mars tog vi ställning till paragraferna om träning och stöd samt personlig assistans.
Inom funktionshinderfältet väcker speciellt personlig assistans en hel del debatt och åsikterna går isär. En av de allra mest diskuterade frågorna är det så kallade resurskravet för personlig assistans. Enligt lagförslaget är förutsättningen för att få personlig assistans att personen med funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll. I praktiken innebär det att personer med intellektuell och liknande funktionsnedsättning kan bli utan personlig assistans.
Personlig assistans är en oerhört viktig tjänst för många med intellektuell funktionsnedsättning eftersom den möjliggör ett mer självständigt liv.
Enligt röster som förespråkar ett resurskrav handlar jämlikhet inte om att ge samma service till alla och därför är resurskravet befogat. Vi på FDUV tillsammans med våra finska systerorganisationer anser däremot att resurskravet är diskriminerande och försätter olika funktionshindergrupper i en ojämlik situation. Resurskravet borde därför slopas. Personlig assistans är en oerhört viktig tjänst för många med intellektuell funktionsnedsättning eftersom den möjliggör ett mer självständigt liv.
Om vissa skrivningar i lagförslaget inte ändras finns det risk för att även de från vår målgrupp som i dag har personlig assistans blir utan den tjänsten i framtiden. Vi har alltså tolkat skrivningarna i förslaget som en skärpning jämfört med nuvarande situation. I stället borde också vår målgrupp ges möjlighet till personlig assistans.
Ibland framförs argumentet att personer med intellektuell funktionsnedsättning inte kan fungera som arbetsgivare. Och det kan stämma, men det finns även andra sätt att ordna personlig assistans på än den så kallade arbetsgivarmodellen. Sätt som kan fungera bra för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Läs mer om personlig assistans i vår infobank
Paragrafen om träning och stöd behöver specificeras
Den andra helheten som behandlades på hörandetillfället i mars var paragrafen om träning och stöd. Det är alltså frågan om ett flexibelt stöd i vilket man kan få hjälp med att träna sociala färdigheter eller kommunikation. Det kan också handla om till exempel boendeträning.
Träning och stöd kan fungera som ett bra komplement för personer med intellektuell funktionsnedsättning, men kan inte ersätta möjligheten till att få personlig assistans.
FDUV anser att det är en nödvändig paragraf, men samtidigt är den begränsande och behöver ännu utvecklas. I lagförslaget framgår det inte tillräcklig tydligt vilka tjänster som är behovsprövade eller anslagsbundna. Dessutom borde familjens och andra närståendes rättigheter till träning och stöd stärkas.
Vi anser också att träning och stöd inte kan ersätta personlig assistans. Träning och stöd kan fungera som ett bra komplement för personer med intellektuell funktionsnedsättning, men kan inte ersätta möjligheten till att få personlig assistans.
Framtiden utvisar hur det blir
Om allting går enligt planerna ska lagförslaget överlämnas till riksdagen våren 2022 och träda i kraft 2023. Men om vårdreformen faller så faller även funktionshinderlagsreformen, vilket skulle vara en stor besvikelse. Vi håller nu tummarna för att det är tredje gången gillt för funktionshinderlagsreformen.
Text: Vanessa Westerlund, sakkunnig inom påverkansarbete
Läs våra skriftliga utlåtanden på www.fduv.fi/utlatanden