Projektet Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön har nu varit verksamt i ett halvt år. Under arbetets gång har det blivit tydligt att en del av de professionella inom omsorgen och funktionshinderservicen (eller handikappservicen som det ännu heter på många ställen) är osäkra på om lönearbete alls ska eftersträvas för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Det har också visat sig att personer med intellektuell funktionsnedsättning har svårt att uppfatta skillnaden mellan lön och arbetsersättning.
Det kan tyckas vara en självklarhet att en person som arbetar får lön, ändå är flera professionella osäkra i sitt förhållningssätt till lönearbete. Men hur många av oss är beredda att arbeta utan lön? När det handlar om servicetagare inom omsorgen tycks det inte vara lika enkelt. En del undrar om personer med intellektuell funktionsnedsättning ens vill ha lön.
En utredning gjord för Social- och hälsovårdsministeriet (Paanetoja 2019) visar att strukturerna kring arbetsverksamhet behöver ändras för att stärka ställningen och rättigheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det är viktigt att synliggöra hinder på strukturell nivå och benämna dem.
Vi behöver se sammanhangen vi verkar i och förstå att vårt eget förhållningssätt har betydelse för hur vi bemöter omsorgstagare och hur vi bedriver verksamheten.
Vad är mitt eget förhållningssätt?
Men det vardagliga mötet med personer som behöver stöd behöver också lyftas upp för att professionella ska kunna reflektera över sin egen verksamhet. Vi behöver se sammanhangen vi verkar i och förstå att vårt eget förhållningssätt har betydelse för hur vi bemöter servicetagare och hur vi bedriver verksamheten.
Personalen möjliggör delaktighet för servicetagaren samt stöder beslutsfattande och självständighet. Men om personen inte vet att lönearbete verkligen kan vara ett eftersträvansvärt mål, hur ska hen då kunna be om hjälp för att få ett jobb? Om personalen själv är osäker på ifall lönearbete har ett mervärde blir det svårt att både ställa mål och att arbeta konsekvent för att uppnå dem. Talar vi tillräckligt mycket och tydligt om pengar, arbete, lön och skillnaden mellan arbetsersättning och lön?
Personer med intellektuell funktionsnedsättning som berättat om sitt arbete har lyft fram att de är missnöjda med den arbetsersättning de får. Missnöjet över den låga arbetsersättningen riktas mot dem som upprätthåller utlokaliserad arbetsverksamhet, det vill säga kommuner och serviceproducenter. Att det är arbetsgivaren, inte serviceproducenten, som borde betala lönen verkar för många vara oklart.
Kan osäkerheten kring förhållningssätt till arbete med lön vara ett uttryck för en ängslighetskultur inom omsorgen?
Personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver stöd för att bearbeta information och för att utveckla ny kunskap. Personalens roll är på många sätt avgörande för hurdan kunskap som lyfts fram, hurdan kunskap som anses viktig och relevant och hurdant förhållningssätt som förmedlas.
Kan osäkerheten kring förhållningssätt till arbete med lön vara ett uttryck för en ängslighetskultur inom omsorgen? Anställda inom omsorg och funktionshinderservice ska kunna stöda omsorgstagare att få ett lönearbete. För vem ska ge detta stöd om inte de som har som uppdrag att stärka personens delaktighet och självständighet gör det?
Det finns sätt att stöda fler att komma in på arbetsmarknaden
Det finns metoder som hjälper fler att få ett lönearbete. Att erbjuda möjlighet att pröva på arbeten och visa på goda exempel är ett sätt att förstärka kunskapen om lönearbete. Individuell handledning enligt metoden Arbete med stöd (Supported Employment) har visat sig ge resultat. Arbetslivstränare har kunskap om arbete, men arbetslivstränare finns inte inom alla regioner. Dessutom har endast ett fåtal kommuner service där målet är lönearbete. Här behövs en förändring.
Vi vet att funktionshinder på många sätt är miljörelaterade. Vi behöver hitta arbetsplatser och samarbeta för att skapa arbetsuppgifter där personer med intellektuell funktionsnedsättning kan använda sina förmågor. För det krävs kunskap, en tydlig målorientering mot lönearbete och en dialog med arbetsgivaren.
Steget vidare ordnar skolningar i arbetsfrågor för professionella och personalgrupper där det är möjligt att reflektera kring verksamhetskultur, strukturer och begrepp. Ökad kunskap ger säkerhet i att stöda beslutsfattandet och möjliggör delaktighet, också i arbetsfrågor.
Text: Melanie Shametaj
Bild: Sofia Jernström
Läs mera om