Regeringens förslag på ändringar i funktionshinderlagens tillämpningsområde är som bäst på utlåtanderunda. De ändringar som föreslås skulle göra det betydligt svårare att få service via funktionshinderlagen.
Enligt förslaget skulle tjänster via den här speciallagen beviljas bara om tjänsterna i den allmänna lagstiftningen inte är lämpliga och tillräckliga med tanke på personens individuella servicebehov och intressen. Man skulle inte heller beakta tjänsternas avgifter när klientens intresse utvärderas.
Service enligt funktionshinderlagen skulle dessutom beviljas bara om service inte ”kan ordnas” genom den primära lagstiftningen. Bedömningen av kriteriet ”kan ordnas” skulle inte beakta om tjänsterna finns eller ordnas i praktiken, utan det avgörande skulle vara på vilket sätt tjänsten borde ordnas enligt lagen.
Den här utgångspunkten är inte förankrad i verkligheten. Det är allmänt känt att man till exempel genom socialvårdslagens tjänster inte kan förverkliga rätten till ett självständigt liv, delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning, vilket har varit målet med funktionshinderservicen.
De föreslagna ändringarna skulle göra det möjligt för välfärdsområdena att ordna en stor del av de tjänster som personer behöver på grund av sin funktionsnedsättning enligt allmän lagstiftning, såsom socialvårdslagen, bara den allmänna lagstiftningen i teorin svarar tillräckligt bra på behoven. Det här skulle innebära att man skrotar den grundläggande strukturen inom funktionsrätts- och socialpolitiken, där tjänster som är nödvändiga på grund av en funktionsnedsättning garanteras som subjektiva rättigheter, oberoende av finansiering, i enlighet med principerna om normalisering och jämlikhet, och där hjälp och stöd som är nödvändiga på grund av funktionsnedsättning är avgiftsfria.
Det är en stor principiell förändring som i värsta fall skulle hota den grundlagsskyddade rätten till oundgänglig försörjning och omsorg.
Antalet ”mellanfallare” skulle öka ytterligare
Vi är också mycket oroade över att lagförslaget inte överhuvudtaget nämner en av de viktigaste målsättningarna med reformen, nämligen att säkerställa att de personer som i dag faller utanför det nuvarande servicesystemet, såsom personer inom autismspektrumet och personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, ska ha tillgång till funktionshinderservice på lika villkor.
I stället för att beakta de så kallade ”mellanfallarna” nämns det uttryckligen i lagförslaget att vissa personer som för närvarande får funktionshinderservice inte kommer att omfattas av lagen i framtiden.
Från ändringsförslaget har även strukits de hänvisningar till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ingick i den redan godkända lagen. Hänvisningarna skulle enligt vår mening ha styrt tillämpningen av lagen i en människorättsbaserad riktning. Ändringen har inte motiverats på något sätt. Lösningen strider mot att hela den nya lagen om funktionshinderservice skulle grunda sig i FN:s funktionshinderkonvention och stöda genomförandet av den.
En sparlag i strid mot de grundläggande och mänskliga rättigheterna
Vi anser att ändringsförslagen i tillämpningsområdet strider mot FN:s funktionshinderkonvention och kräver att lagförslaget inte förs vidare i den här formen. Till de delar som den redan godkända lagens tillämpningsområde bättre skulle förverkliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning innebär förslaget också att det är i strid med förbudet att försämra grundläggande och mänskliga rättigheter.
Regeringens förslag är i praktiken en sparlag. Om den förverkligas innebär det att regeringen på årsbasis skär 60–70 miljoner euro från det som reserverats för funktionshinderservice i regeringsprogrammet. Nedskärningar som drabbar de mest utsatta är mot Finlands skyldigheter i fråga om grundläggande och mänskliga rättigheter.
Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning skulle förverkligas betydligt bättre om den nya funktionshinderlagen skulle tillämpas från och med 1.1.2025 så som den ursprungligen godkändes och så att social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd styr tillämpningen och verkställigheten av lagen. Dessutom skulle man följa upp konsekvenserna av lagen i nära samarbete med funktionshinderorganisationerna och vidta korrigerande åtgärder vid behov.
Autism Finland
FDUV
Kehitysvammaisten Tukiliitto
Kehitysvammaliitto
För mera information
Annette Tallberg-Haahtela, verksamhetsledare FDUV, annette.tallberg-haahtela@fduv.fi, 040 848 93 00