– Jess, jag har arbete i morgon!
Så kan Jesse Saarinen känna på kvällen inför en ny arbetsdag. Sedan hösten är han anställd som vårdbiträde på Kristinagården i Helsingfors, ett äldreboende som hör till Folkhälsan.
Det bästa med jobbet är att få vara med klienterna.
Tidigare jobbade han i köket, men blev trött på att ställa fram tallrikar och torka bord och ville testa på något nytt. Nu sköter han påklädning, intimhygien och byte av lakan. Han matar, duschar och går ut med klienterna, bland annat.
– Det bästa med jobbet är att få vara med klienterna, prata med dem och följa med hur de mår. Man är liksom med dem, säger Jesse.
Han jämför med hur det var i köket då han knappt hann prata med klienterna. Han verkar vara en social person så man kan förstå att han trivs bland människor.
– Och de tycker så mycket om mig också, säger han nöjt och berättar även hur trevliga arbetskamrater han har.
Jesse Saarinen har utbildat sig till vårdbiträde genom läroavtal.
Från arbetsprövning till läroavtal
Jesse hade haft en arbetstränare redan tidigare, men det var när han jobbade i köket som arbetstränaren Nina Salin kom med i bilden. En arbetstränare hjälper partiellt arbetsföra att hitta, få och behålla arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Jesse hade som sagt tröttnat på köksjobbet. Dessutom hade han tidvis väldigt lite arbetsturer så det var krävt ekonomiskt. Därför började de med Nina fundera på olika alternativ.
– Vi funderade på vad Jesse skulle vilja göra och på vilka möjligheter som finns. Han hade redan tidigare talat om att han skulle vilja jobba inom vården. Vi gjorde olika personlighetstest som alla visade att han skulle passa inom vården.
Redan efter en vecka började cheferna höra bara positiva kommentarer, både av vårdpersonalen och av dem som bor här.
Det kändes som ett stort steg att inleda studier utan att ha testat på jobbet, därför var det en fin möjlighet att få göra en arbetsprövning på Kristinagården.
– Först var de skeptiska. De undrade om han kommer att klara det och tycka om jobbet. Men det gick helt superbra från första början, berättar Nina.
– Redan efter en vecka började cheferna höra bara positiva kommentarer, både av vårdpersonalen och av dem som bor här, säger Jesse stolt.
Föreståndaren på Kristinagården Catja Mantere medger att hon var tveksam till en början, men erkänner gärna att hon hade fel.
Han fixar jobbet strålande. Jag är så glad att jag hade fel.
– Jag var rädd att han skulle tappa ansiktet inför de andra kollegerna, men han fixar jobbet strålande. Jag är så glad att jag hade fel, säger Catja entusiastiskt.
Arbetsprövningen gick så bra att Jesse fick chansen att utbilda sig till vårdbiträde genom läroavtal. Nina fanns som stöd hela vägen, i den mån det behövdes.
– Jag var med på ett hörn och hjälpte med enskilda skriftliga uppgifter och träffade handledaren med honom några gånger.
Jesse berättar att han stressade framför allt för yrkesproven, både att göra upp yrkesprovsplanen och själva yrkesproven. Extra nervöst var det att vänta på bedömningen. Men det var förgäves.
Det kom som en förskräcklig överraskning!
– Det blev fulla poäng på dem båda! När jag hörde vitsorden så tänkte jag först att jag säkert hört fel.
När läroavtalsperioden var slut lyckades kollegerna överraska Jesse. Han blev uppmanad att komma till köket klockan två för en läkarrapport. Visst funderade han vad det kan vara för läkarrapport som ska göras i köket och ännu mer fundersam blev han då också kökspersonalen kom på plats. Men så fick han vända på ett plakat som fanns på bordet och där stod ”grattis till din examen” med allas underskrifter.
– Då förstod jag att det här är ingen läkarrapport. Jag hade blivit lurad. Det kom som en förskräcklig överraskning! berättar Jesse förtjust.
Jesse Saarinen har hittat sin plats och sitt yrke inom vården. Han jobbar som vårdbiträde på Kristinagården i Helsingfors.
Krånglig byråkrati
Efter att Jesse fått sin examen erbjöds han en fastanställning på Kristinagården. Han jobbar 80 procent, utan lönestöd.
– Det har varit en jättefin grej att följa med. Visst finns det många som lyckas hitta jobb, men sällan går det riktigt så här bra, berättar Nina.
– Han är omtyckt av kolleger och dem som bor där. Han sköter jobbet helt självständigt.
Utan arbetstränare skulle det säkert inte ha lyckats att börja med något nytt, att övertyga arbetsgivaren och få pappren i skick.
Vad är då Ninas roll som arbetstränare?
– Utan arbetstränare skulle det säkert inte ha lyckats att börja med något nytt, att övertyga arbetsgivaren och få pappren i skick, funderar Nina.
Förutom att hjälpa med att strukturera upp studierna har Nina framför allt hjälpt med byråkratin och myndighetskontakten. Det är en djungel att navigera rätt inom FPA, TE-byrån och Skatteverket, att söka stöd och information. Hon har också funnits som psykologiskt stöd på vägen.
Nina påpekar att det inom TE-byrån finns väldigt lite kunskap om intellektuell funktionsnedsättning och lönestöd.
I nästan alla situationer som är lite speciella skulle man behöva hjälp av en arbetstränare för att lyckas.
– Om man inte har en arbetstränare som hjälper till har man knappast någon nytta av TE-byrån. I nästan alla situationer som är lite speciella skulle man behöva hjälp av en arbetstränare för att lyckas. Man måste handskas med en massa byråkrati för att ens komma i gång och det är många detaljer att hålla reda på.
Nu fungerar Nina främst som en trygghet för Jesse. De ses ungefär en gång i månaden. Nina poängterar ändå vikten av långvarigt stöd. Också arbetsgivarna uppskattar det. Folks funktionsförmåga varierar och för dem som behöver stöd att komma ut i arbetslivet kan det vara en stor grej om arbetsplatsen flyttar eller det kommer en ny chef.
– Det kan gå hur bra som helst, men det behövs en person som kan stöda och till exempel hjälpa en att öva den nya arbetsvägen.
Jesse Saarinen uppmanar andra att våga prova sig fram för att hitta det man vill jobba med. – Det finns en massa man kan pröva på. Jag råkade nu tycka om det här direkt, säger han.
Balansen mellan drömmar och möjligheter
Jesses berättelse är en riktig solskenshistoria. En del kan inspireras av hans berättelse, andra provoceras. Han har trots allt förhållandevis litet stödbehov.
Att hitta det som man brinner för och vill jobba med spelar en stor roll.
– Visst har Jesse rätt lindriga utmaningar jämfört med många andra jag hjälper, men det att han lyckats få jobb och dessutom byta bransch handlar mycket om att han helt tydligt hittat sin egen grej. Att hitta det som man brinner för och vill jobba med spelar en stor roll.
En annan nyckel till att nå lönearbete är att ställa upp realistiska mål.
– En del har drömmer om att jobba som kirurg eller att äga McDonalds, sådant som inte är realistiskt ens för de flesta som inte har en intellektuell funktionsnedsättning.
Nina berättar att hon jobbar mycket med att öka medvetenheten om den egna funktionsnedsättningen. Hon poängterar att man förstås får drömma om vad som helst, men målet ska vara realistiskt. Man ska se möjligheter, men också utgå från förutsättningar. Det här gäller alla oberoende av funktionsnedsättning.
– Inte är det alla som kan bli bloggare och leva på det eller studera till läkare.
Vem som helst annan kunde inte göra jobbet lika bra som han.
Samtidigt påpekar Nina att de med svårigheter kan vara jättebra på det där ena jobbet. Därför gäller det att hitta sin egen styrka, så där som Jesse gjort.
– Vem som helst annan kunde inte göra jobbet lika bra som han.
En annan klient som jobbar i en butik med att rada upp varor i hyllan är helt suverän på just det.
– Han är jättesnabb, fuskar aldrig, sätter aldrig saker fel, tar inga överlånga pauser och är aldrig onödigt borta. Arbetsgivaren kunde inte för vilka pengar som helst få någon som skulle sköta jobbet bättre.
Det gäller att hitta balansen mellan drömmar och realistiska möjligheter, att stärka klientens självförtroende på sunda grunder. För att hitta rätt behöver man modigt våga testa sig fram. Sällan har någon av oss en realistisk bild av vad olika jobb går ut på.
För dem som är med om de här solskenshistorierna brukar jobbet få en ännu större betydelse än för de flesta av oss.
– På det sättet är arbetsprövning jättebra, säger Nina.
Också Jesse uppmanar andra att prova sig fram.
– Det finns en massa man kan pröva på. Jag råkade nu tycka om det här direkt. Och nu har jag hittat min plats och mitt yrke.
När man lyckas komma ut i arbetslivet, vad betyder den vändpunkten för de här människorna?
– Oftast betyder det jättemycket med tanke på självförtroende och självbild, hela identiteten. För dem som är med om de här solskenshistorierna brukar jobbet få en ännu större betydelse än för de flesta av oss, säger Nina.
Text: Matilda Hemnell
Foto: Sofia Jernström
Ninas nycklar till arbete
|
|
Artikeln ingår i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan GP 2/2023 med temat vändpunkter.
