Denna sommar, liksom tidigare somrar, har Steg för Steg och våra medlemmar deltagit på Prideparader runt om i landet. För oss är det en självklarhet att stöda Prides budskap om allas rätt till kärlek, om jämlikhet och om lika rättigheter för sexuella- och könsminoriteter.
Det handlar om att vi vill visa vårt stöd för en grupp som – både historiskt och i nutid – utsatts för diskriminering, förtryck, negativa attityder och fördomar. Personer med funktionsnedsättning har själva erfarenheter av just det. Samtidigt vill vi visa att det inom funktionsrättsrörelsen finns utrymme för sexuella minoriteter och könsminoriteter. Du kan till exempel vara både funkis och queer och det är okej.
Tillsammans mot förtryck
Sociala rörelser måste samarbeta utanför sin egen grupp för att bygga bredare koalitioner som arbetar mot förtyck, på så sätt blir den egna gruppen också starkare. Vi lär oss av varandra och tillsammans har vi en större inverkan på samhället.
Pride är ett bra exempel på ett samarbete som kan ena olika grupper med liknande former av erfarenheter. För funktionsrättsrörelsen bör det vara lika självklart att vara emot rasism, sexism och homofobi, som det för HBTQIA-rörelsen bör vara självklart att vara emot funkofobi.
Liksom sexuella minoriteter diskriminerats och förtryckts genom historien har personer med funktionsnedsättning blivit förhindrade att leva ut sin sexualitet och utsatts för tvångssteriliseringar genom historien.
Genom att delta i Pride önskar Steg för Steg och flera andra deltagare med funktionsnedsättning att bredda kampen om allas rätt att få uttrycka sin sexualitet till att innefatta flera grupper som anses bryta mot samhällets normer. Liksom sexuella minoriteter diskriminerats och förtryckts genom historien – och transpersoner än i dag tvingas till sterilisering för att genomgå en könskorrigerande behandling –, har personer med funktionsnedsättning blivit förhindrade att leva ut sin sexualitet och utsatts för tvångssteriliseringar genom historien.
Från tvångssterilisering till kontroll
Ända till år 1969 var det lagligt att tvångssterilisera personer som man inte ville att skulle föra sin arvsmassa vidare. Tvångssteriliseringarna var ofta kopplade till något som kallades negativ eugenik, alltså idén om att styra ärftliga egenskaper genom att förhindra vissa oönskade grupper att reproducera sig. Tvångssteriliseringarna kunde basera sig på rasism (tänk romer!) eller på funkofobi (tänk personer med funktionsnedsättning, främst personer med intellektuell funktionsnedsättning eller döva!).
Idén om negativ eugenik hänger i viss mån kvar i dag, men inte genom att frånta människor deras rätt att skaffa barn, utan genom att förhindra att vissa barn föds. Genom fosterdiagnostik och screening kan man ta reda på olika oönskade egenskaper hos fostret, som till exempel Downs syndrom.
Viljan att styra personer med intellektuella funktionsnedsättningars sexualitet är fortfarande stor, men i stället för fysiska ingrepp sker det genom kontroll, manipulation och kravställande.
Även efter att lagen som möjliggjorde tvångssteriliseringar togs ur bruk har flera blivit pressade eller tvingade till att sterilisera sig för att få ingå äktenskap eller för att få bo tillsammans. Präster kunde vägra att viga ett dövt par, domstolar kunde kräva sterilisering som krav för villkorlig frigivning (vilket främst riktades mot romska kvinnor), läkare kunde pressa socialt utsatta flerbarnsmammor och så vidare.
I dag finns ingen fysisk tvångssterilisering av personer med funktionsnedsättning kvar, men många pressas till medicinska ingrepp eller till att ta preventivmedel. Viljan att styra personer med intellektuella funktionsnedsättningars sexualitet är fortfarande stor, men i stället för fysiska ingrepp sker det genom kontroll, manipulation och kravställande.
Förtrycket mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ändrats genom historien.
Boendepersonal, assistenter och anhöriga kan säga saker som ”inte ska du väl sova över hos din pojkvän i helgen” eller ”är det okej att vi lämnar din dörr öppen till det allmänna utrymmet utanför”.
Förtrycket mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ändrats genom historien. Om samhällets maktutövning och förtryck tidigare var direkt och brutalt, är det i dag mer ”manipulativt” och kontrollerande. Du ska inte bara låta bli att skaffa barn, du ska själv förstå att du som person inte är lämpad att skaffa barn och acceptera det faktumet.
Frågan är förstås inte svartvit eller lätt, men det är viktigt att vara uppmärksam på hur självbestämmanderätten respekteras.
I stället för att utgå från att en person med funktionsnedsättning i alla lägen inte kan skaffa barn och styra dem till samhällets förväntningar på dem, bör det finnas stöd i att fatta egna beslut. Det behövs mer anpassad information och hjälp. Många elever med särskilda behov har inte fått samma sexualundervisning i skolan som andra, än mindre information som skulle utgå från deras egna behov. I stället för att stirra sig blind på en människas begränsningar bör man fundera vilka hjälpmedel och vilket stöd en person kan behöva för att vara en bra förälder.
Finska staten bör be om ursäkt
Genom historien har personer med funktionsnedsättningar över lag, och personer med intellektuella funktionsnedsättningar i synnerhet, utsatts för fruktansvärda övergrepp. Överfulla institutioner, våld, tvångsisolering, samhälleliga experiment och tidigare nämnda tvångssteriliseringar är exempel på övergrepp som begåtts. Än i dag kan vi höra rapporter om vanvård och övergrepp, bland annat det uppmärksammade fallet i Tavastehus där en pojke tejpats fast i en stol som uppmärksammades av tv-programmet MOT (länk på finska).
FDUV:s systerförening FUB i Sverige kräver att svenska staten ska be personer med intellektuell funktionsnedsättning om ursäkt, bland annat för de övergrepp som gruppen utsatts för på institutioner. I Sverige har till exempel kariesexperimentet där de boende på en institution dagligen serverades seg kola som förstörde deras tänder fått mycket uppmärksamhet.
En statlig ursäkt blir en upprättelse för dem som utsatts och en uppmaning till framtida generationer att inte göra om historiens misstag.
Finska staten bör be personer med intellektuella funktionsnedsättningar om ursäkt, avskaffa alla fortfarande verksamma institutioner, stärka övervakningsmyndigheternas möjlighet att upptäcka vanvård och införa en minnesplats över tvångsinstitutionaliseringens och tvångssteriliseringens offer.
För många som utsatts för övergrepp är en ursäkt kanske inte till en så stor hjälp, men en ursäkt är ändå ett erkännande och ett steg på rätt väg: att man visar att man vet att man gjort fel. Det blir en upprättelse för dem som utsatts och en uppmaning till framtida generationer att inte göra om historiens misstag.
Text: Frank Lundgren, regional koordinator på Steg för Steg
Fotnot: Inom kort utkommer FDUV:s och Kårkulla samkommuns nya lättlästa broschyr om sexualitet, kropp och känslor.