När beslutsfattarna tänkte att taxiresorna skulle frigöras från regleringar och restriktioner så utgick de ifrån att färdtjänst fungerar på samma sätt som andra tjänster i samhället - tjänster som vanliga företag, till exempel pizzerior, frisörer och affärer, erbjuder. Men så är det inte.
Du kan välja att inte köpa en pizza eller att inte gå till frissan. Behöver du färdtjänst för att röra dig kan du inte välja ett annat sätt att ta dig någonstans på. Alternativet är att stanna hemma.
Tanken var god med att prissättningen blev fri. Men då skjutsarna började konkurrensutsättas, var det de förmånligaste och största bolagen som vann och det ledde till att servicen blev sämre. Jag tycker inte att det är okay att kommunerna bara väljer de förmånligaste skjutsarna åt kunderna, vilket jag har märkt att de gör i Esbo.
Taxichaufförerna har bytt till mindre bilar och vill inte mera ta emot olönsamma färdtjänstresor och de har kanske inte längre plats för rullstolar i sina små bilar. Nu finns det inte heller fastställda arbetsturer för taxichaufförerna, så det kan vara svårt hitta en ledig bil.
Tjänsterna måste vara lika för alla i samhället - för åldringar, för människor med funktionsnedsättning och för människor utan funktionsnedsättning
Fast taxa för färdtjänst
Det är bra att lagen nu har uppdaterats och blivit lite bättre. Nu måste taxichaufförerna ha mätare i bilarna. Men det som skulle vara det bästa i mina ögon, är att alla körturer som samhället ansvarar för skulle ha en och samma taxa. Då tror jag att ingen FPA-kund eller färdtjänst-kund skulle behöva vänta i cirka en timme för att få sin bil. Alla taxichaufförer skulle ta emot beställningar om det skulle vara samma taxa för alla. De taxiresor som man själv betalar för, skulle kunden och chauffören kunna komma överens om priset för.
Det borde finnas en gemensam färdtjänstcentral för alla färdtjänstresor i hela Nyland, eller i hela landet. Dit skulle alla taxibilar kunna ansluta sig. Dessutom borde fler ha rätt att direkt kontakta en taxichaufför som de känner och kan lita på.
Text: Jonas Bergholm
