Temaveckan för personer med intellektuell funktionsnedsättning lyfte i år upp rätten till arbete och lön för arbete. Temaveckan strävar efter att synliggöra de livsvillkor som påverkar målgruppen. Årets tema fick tacknämligt med synlighet på sociala medier, i tidningar och genom diskussionsträffar. Det är fint, samtidigt önskar vi nyansera diskussionen och är kritiska till att just lönefrågan inte problematiserades i högre grad i rapporteringen.
Olika sysselsättningsformer blandas ihop och arbetsersättning misstas för lön.
I diskussionen om arbete blandas lätt olika sysselsättningsformer ihop och arbetsersättning misstas för lön. Därför är det viktigt att understryka att arbete inte bara är en trevlig sysselsättning utan även en fråga om rätten att få lön och andra arbetsrättsliga förmåner. Lönen är inte en självklarhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning, vilket också påpekades i flera artiklar.
Niclas Jansson berättade om sitt arbete i Hufvudstadsbladet den 4 december och i en artikel på Kommuntorget. Niclas är en av få personer med intellektuell funktionsnedsättning som har ett lönearbete. Han trivs på arbetet och lyfter också upp förmåner han har just på grund av att han är anställd. Han är snart berättigad till 38 dagars betald semester.
I en intervju för tidningen Västra Nyland säger Steg för Stegs tillträdande ordförande Andrea Westerlund att det viktigaste för henne är att hon skulle få en riktig lön i stället för en arbetsersättning på 12 euro per dag. På samma uppslag finns en artikel med Daniela Lindholm och Robert Wikberg med rubriken ”De älskar att gå till jobbet”.
Lön är en jämlikhetsfråga, inte ett trevligt tillägg.
Vi har alla olika åsikter om vad som är viktigast med vårt jobb – också bland personer med intellektuell funktionsnedsättning är åsikterna delade. Många trivs på sin arbetsplats, men arbete är ändå mer än ett ställe att trivas på och de rådande strukturerna kring arbetsverksamheten behöver problematiseras i högre grad. Lön är en jämlikhetsfråga, inte ett trevligt tillägg.
Många av Steg för Stegs medlemmar är tacksamma över att ha ett jobb. Det är inte där missförhållandena framträder. Det är i stället avsaknaden av lönen som gör att flera upplever sig diskriminerade på arbetsplatsen. Fokus ska alltså inte bara ligga på trivsel och tacksamhet, utan på varför så få får lön för sitt arbete. Långvarig utlokaliserad arbetsverksamhet försätter personer med intellektuell funktionsnedsättning i en ojämlik position på arbetsplatsen.
Att få extra tid för att utföra sina uppgifter är möjligt även när det är fråga om lönearbete.
Vi kunde även läsa kommentarer om hur viktigt det är att få jobba i sin egen takt. Då kan det vara bra att informera om att arbetsgivare kan ansöka om lönesubvention. Subventionen kan kompensera löneutgifterna upp till 50 procent då arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt. Att få extra tid för att utföra sina uppgifter är alltså möjligt även när det är fråga om lönearbete.
Flera personer med intellektuell funktionsnedsättning kan trivas på sin arbetsplats och uppleva sitt arbete som meningsfullt, men samtidigt vara arga och besvikna på att de inte får lön. Andra har inte uppfattat att man kan eftersträva flera aspekter i arbete: ett arbete att trivas på och en lön på samma villkor som sina arbetskamrater.
När vi gör liknande arbetsuppgifter som andra på arbetsplatsen ska vi få lön.
Som Steg för Stegs styrelse skrev i en insändare som publicerades i flera finlandssvenska tidningar den 3 december: ”När vi gör liknande arbetsuppgifter som andra på arbetsplatsen ska vi få lön. Vi får inte diskrimineras eller utnyttjas.”
Arbetslivstränare, kommunala tjänstemän, journalister som skriver om temat, personal på arbetsverksamheter, arbetsgivare och tredje sektorn har alla ett ansvar här. Vi kan påverka genom att erbjuda fler synvinklar och genom att peka på oegentligheter – och möjligheter.
Frank Lundgren, regional koordinator på Steg för Steg
Melanie Shametaj, projektansvarig för Steget vidare – från arbetsverksamhet till arbete med lön
Läs Steg för Stegs insändare i:
