Coronatiden har försämrat möjligheterna till kommunikation och samspel för personer med talsvårigheter. För många har bristen på sociala kontakter och utmaningarna med att få tolkar och annan assisterande personal på plats till och med lett till försämrade kommunikationsfärdigheter.
Kommunikation är en mänsklig rättighet. Den här rätten har man på ett oroväckande sätt gett avkall på under coronatiden. Det framkommer ur en undersökning som Kehitysvammaliittos kommunikationscenter Tikoteekki har gjort. I undersökningen tillfrågades personer med talsvårigheter, anhöriga och professionella om de förändringar som coronaepidemin lett till. Undersökningen stöder det budskap som framkommit inom funktionshinderorganisationernas rådgivningstjänster.
Upp till 68 % av de svarande med talsvårigheter upplevde att deras möjligheter till kommunikation och samspel minskat på grund av de restriktioner och åtgärder som vidtagits till följd av coronaepidemin. De har inte kunnat kommunicera då besök av anhöriga, närstående och vänner inte varit tillåtna. Inte heller tolkar fick besöka personer med talsvårigheter. På boenden använde man inte alltid de kommunikationssätt och -hjälpmedel som personen behöver för sin kommunikation. Närstående och personal kunde inte hjälpa med kommunikationsprogram- och apparater som skulle ha möjliggjort kontakt på distans.
20 % av de svarande uppgav att de inte självständigt kan vara i kontakt med vänner och närstående via telefon och dator. Före coronaepidemin har närstående och vänner hjälpt till i de här kontakterna. Nu tillbringade en del våren ensamma uteslutna från alla former av samspel med andra människor.
”Jag rör mig egentligen inte utanför hemmet. Ensamheten har ökar. Möjligheten till kamratstöd har blivit mer utmanande, då många träffar inhiberats eller verksamheten ändrats så att den sker via nätet eller per telefon”, beskriver en av de svarande.
Användningen av munskydd gör det svårare att förstå tal då miner och munrörelser inte syns. För en del gör munskyddet också att det blir svårare att producera eget tal.
Av de svarande upplevde 38 % att deras kommunikationsfärdigheter försämrats under coronatiden. Det här beror dels på bristen på kommunikationsmöjligheter, dels på bland annat indragna terapier eller distansterapier som inte fungerat optimalt för klienten. Det kan ta länge att återställa färdigheterna, fastän man till exempel lättat på besöksrestriktionerna.
”Kommunikation är mycket tidskrävande och bara få, även av assistenterna, kan kommunicera med mig. Jag har marginaliserats från samhället”, skriver en av de svarande.
80 % av de svarande uppgav att de under den senaste tiden känt sig ensamma, 33 % deprimerade och 27 % har haft ångest.
Kommunikation är en grundrättighet
Organisationerna för personer med talsvårigheter betonar att kommunikation är en grundrättighet som bör tryggas oberoende av plats eller samtalspart. Samspel är mänsklighetens kärna.
Den förändrade vardagen som coronan lett till utmanar också kommunikationsmöjligheterna och möjligheterna att blir hörda och sedda, då vardagen kretsar kring hemmet och man rör sig mer sällan utanför hemmets väggar.
Organisationernas krav:
- Man bör stöda familjemedlemmars möjligheter att träffas.
- Man får inte begränsa besök av professionella som är nödvändiga för personen med talsvårigheter. De känner respektive persons kommunikationssätt och kan stöda samspel med hen.
- Tolkar bör ges möjlighet att tolka personer med talsvårigheter.
- Man bör kunna använda kommunikationssätt och hjälpmedel. Anhöriga och professionella bör lära sig använda dem.
- Man bör trygga tillräckligt stöd för användningen av apparater och program så att personerna med talsvårigheter kan hålla kontakt med sina närstående.
Exceptionella förhållanden förutsätter att de som finns i närheten av personer med kommunikationssvårigheter har vilja att stöda samspel. Man behöver också fördomsfritt testa sig fram till fungerande lösningar och vid behov ta reda på och fråga om råd och handledning.
I Finland finns det 65 000 personer med talsvårigheter
I Finland finns det cirka 65 000 personer som har olika grad av tal- eller kommunikationssvårigheter. Av dem behöver 30 000 hjälpmedel som stöd för kommunikationen. Gruppen personer med talsvårigheter är brokig. Tal- och kommunikationssvårigheterna kan vara medfödda och hänga ihop med till exempel en CP-skada, intellektuell funktionsnedsättning, autismspektrumtillstånd eller primära språkstörningar hos barn. Man kan också förlora sin talförmåga och sina språkliga färdigheter som vuxen till följd av en plötslig eller progressiv sjukdom eller skada.
En del personer med talsvårigheter har också svårigheter med att förstå, läsa, skriva eller gestalta. Talsvårigheter begränsar märkbart individens möjligheter till självbestämmande och möjligheter att vara delaktig och bli hörd. De flesta personer med talsvårigheter har nytta av kommunikationssätt som ersätter tal, hjälpmedel och tolktjänster för personer med funktionsnedsättning. För en del är kommunikation möjligt bara med hjälp av närståendes stöd och förvärvade kunskap.
Organisationerna för personer med talsvårigheter påverkar tillsammans och förmedlar information om situationen för målgruppen under coronaepidemin. Bakom ställningstagandet står Kehitysvammaliitto, Kehitysvammaisten Tukiliitto, FDUV, Autism Finland, Vammaisperheyhdistys Jaatinen, Finlands CP-förbund och Aivoliitto.
Mera information om undersökningen:
Eija Roisko, Tikoteekki /Kehitysvammaliitto tel. 09 3480 9373
