Lärum-förlaget har gett ut tre av Tove Janssons muminböcker i lättläst bearbetning av författaren Jolin Slotte: Farlig midsommar, Kometen kommer och Trollkarlens hatt. Nu har Mark Levengood läst in ljudspår så att böckerna även finnas som ljudböcker. Fredrika Nyqvist fick en pratstund med Sveriges mest kända finlandssvensk, för många ”muminspråket” personifierad.
Lyssna på ljudböckerna på Lärums webbplats
Till vem skulle du rekommendera de lättlästa muminböckerna?
– Lättlästa böcker kan användas på många olika sätt, av så många olika grupper. De är bra vägar in i språket också för personer som inte har svenska som modersmål. Med de här böckerna är det möjligt för en större publik att ta del av Tove Janssons fina böcker. Man kan använda dem också för barngrupper. Bearbetningen är så vacker i språket och så tydlig och klar. Man kan rikta sig till vem som helst.
Bearbetningen är så vacker i språket och så tydlig och klar.
Jag tror nog att jag skulle njuta av att lyssna på de här ljudböckerna. Ja, kanske inte inspelningarna med min egen röst, men om någon annan läste in dem.
Då du läste in böckerna, läste du på ett annorlunda sätt då det var frågan om lättläst text?
– Jag läste lite, lite långsammare än jag brukar. Jag märkte att jag ville låta meningarna klinga ut. Men jag läste inte superlångsamt. Jag kanske bara gick ner från femmans växel till fyrans. Det var tydligare rytm i boken och det är bra för den målgrupp som behöver lättläst.
Du var det självklara valet av inläsare då vi bestämde oss för att göra de lättlästa muminböckerna till ljudböcker. Hur kommer det sig att man så starkt kopplar dig med mumin?
– I Sverige verkar hela nationen koppla det så. Det är säkert för att jag var berättare i den där dockanimationen som Tove var med och gjorde. Tove och Tuulikki (Pietilä) byggde upp ett docklandskap, de var superfina. Den visas väl inte nu längre, men i 20 år gick den i repriser.
Och jag har läst in ljudböcker av originalböckerna. De blev också väldigt populära. Och det finns inte så många finlandssvenska profiler så det blir automatik i att folk kopplar såhär.
– Jag har varit med två gånger om att jag ringer någon och deras barn svarar och jag frågar efter mamma och pappa och de ropar så här: ”Mamma det är ett mumin.” Det är som det blir i livet. Det bara blir.
Lättlästa böcker är bra anpassat material för dem som behöver stöd i inlärningen. Vad minns du av anpassat material och specialundervisning från din egen skolgång?
– Förr fanns väldigt lite sådant och väldigt lite förståelse för barn med specialbehov. Det hette bara att folk var lata och skulle skärpa sig. Det fanns inte ens förståelse för dyslexi, ännu mindre för spektrumstörningarna.
På 70-talet fanns det ännu mycket krigstidsmentalitet. Det var sorgligt att man inte fick komma fram med sina egna begåvningar och sina egna behov. Jag tror det finns mycket mera förståelse nu.
Vad var utanförskap och ensamhet under din skolgång?
– Det var nog precis som nu. Ensamhet ser lika ut över alla generationer. Somliga har lätt att gå in i en grupp och somliga har det svårt med den sociala koden och de hittar inte sin plats.
Folk som är lite annorlunda har det svårt under skoltiden. Men om de bara överlever sin skoltid och kommer ut i livet, då är annorlunda någonting bra.
Folk som är lite annorlunda har det nog svårt under skoltiden. Men om de bara överlever sin skoltid och kommer ut i livet, då är annorlunda någonting bra.
Det hemska är att alltför många försöker anpassa sig efter trånga normer. Då har man mindre chans att klara sig då man kommer ut i livet. Man måste fritt få välja vilken värld man vill leva i och vilka människor man vill umgås med.
– Jag hade tur under min skolgång. Jag hamnade i ett gäng med plugghästar, men jag pluggade inte mycket och hade dåliga betyg. Jag fick ändå stämpel som nörd. Nörd med dåliga betyg är som det sämsta av två världar, men jag fick väldigt goda vänner. Så jag var trygg.
Men jag kunde ha blivit ensam. Jag var närsynt och såg ingenting och hade jättestora glasögon. Allt var fel, men det blev ändå rätt. Och det var tack vare mina trevliga ”kaverin”.
När njuter du själv av ensamhet och när vill du inte vara ensam?
– Jag njuter då jag är ensam, men det är för att det är självvalt. Jag känner mig ensam om jag är ensam och skulle vilja vara med någon annan. Men det är ju ganska sällan jag är det.
Jag har familj och barn och då är man sällan ensam. Men om du frågar mig om 30–40 år då jag är gammal och orörlig och inte kommer ut, då kommer jag att tycka att ensamhet är plågsamt.
Vad tycker du om ordspråket ensam är stark?
– Det är det dummaste ordspråket som finns! Ensam är jättesvag! Om man kollar genom hela mänsklighetens historia så har homo sapiens blivit framgångsrik för att vi kan arbeta i grupp. Vi kan komma överens om ett mål som vi strävar mot gemensamt. Ensamma individer går under. Ensam är aldrig stark och det ordspråket borde förbjudas.
Text: Fredrika Nyqvist
Foto: Stellan Herner
Artikeln har tidigare publicerats i FDUV:s tidning Gemenskap & påverkan 4/2019 med temat ensamhet.