–Det är aldrig bra att vara för beskyddande, säger psykoterapeut Rigmor Larsson Lassenius. Hon har en lång erfarenhet av att hjälpa ungdomar och unga vuxna med utvecklingsstörning.
–För mycket skydd hindrar barnen, deras lek och utveckling. Som för-
älder borde man alltid ge akt på att inte låta ens egna rädslor stå i vägen för barnets utveckling.
–Om ett barn inte utsätts för utmaningar eller situationer där man möter motgångar så får det inte möjlighet att utvecklas och lära sig om sig själv och vad man kan.
–En beskyddande relation kan också leda till ett symbiotiskt förhållande, och då kan frigörelsen bli svår eller omöjlig.
Att bli självständig är en process som börjar redan tidigt och som kan pågå så länge som det behövs. Hur självständig man blir är individuellt och beroende av flera faktorer som till exempel ens egna förutsättningar.
–Att bli självständig innebär alltså att man får utrymme för att vara den man är, unik, att man på något sätt är medveten om sig själv och sin egen kapacitet och att man kan komma med egna ställningstaganden.
–Det är klart att olika individer med olika förmågor och möjligheter utvecklar sin identitet i sin egen takt och vissa skeden kommer senare eller aldrig för vissa barn.
Det viktiga är att anpassa och försöka hitta rätt nivå av utmaningar så att barnet får känna att det lyckas.
–Man ska alltså inte heller kräva för mycket, förklarar Rigmor Larsson Lassenius.
–För barn med funktionshinder är det oerhört viktigt att inte se funktionshindret som en begränsning men att samtidigt inte heller förneka det och förstå att det påverkar utvecklingen mot självständighet.
Ofta behövs stöd och hjälp utifrån. Man kan behöva både praktisk hjälp och känslomässigt stöd mera än andra.
–Det är egentligen ganska märkligt att det nu först blivit vanligare med psykoterapi också för personer med funktionshinder. Flera skulle ha nytta av att få prata ut om sina svårigheter, anser Rigmor Larsson Lassenius.
Också föräldrar behöver ofta stöd.
–Föräldrar i allmänhet, men särskilt föräldrar till barn med funktionshinder, kräver mycket av sig själva. De kanske känner sig besvärliga för att processerna och byråkratin är så tungrodd och ansträngande. De borde få tala om sina behov och inte alls känna sig besvärliga.
När är det dags att släppa taget, då?
–Så tidigt som möjligt, på ett kärleksfullt och närvarande sätt. Men det är aldrig för sent att börja!