För lite över ett år sedan bestämde jag mig för att flytta från Åbo till Esbo. Jag hade tröttnat på Åbo och ville testa på storstadslivet. Jag kollade på lägenheter i olika områden och funderade kring vad som är viktigt för mig i en bostad och i en för mig ny stad. Jag övervägde olika arbetsmöjligheter och deras för- och nackdelar.
Det fanns mycket att ta reda på innan jag kunde fatta beslut. De skulle trots allt påverka min framtida vardag.
Men om ingen pratar med mig, och jag aldrig får svar på mina frågor, hur skulle det kännas?
Men föreställ dig nu i stället att jag plötsligt en dag fick beskedet att jag måste flytta – utan att ha något att säga till om. Det skulle säkert väcka tusen frågor: Varför ska jag flytta, och vart? Jag skulle vilja prata med någon för att förbereda mig och få en tydligare bild av min framtid.
Men om ingen pratar med mig, och jag aldrig får svar på mina frågor, hur skulle det kännas? Om någon berättar om flytten men jag inte förstår, och jag aldrig får chansen att fråga – då skulle stressen och osäkerheten snabbt växa. Hur väl skulle en sådan förändring lyckas?
Delaktighet är en mänsklig rättighet
Delaktighet är en viktig del av självbestämmande, att själv kunna påverka beslut som berör ens eget liv. Motsatsen till delaktighet är utanförskap. Om jag inte involveras i något så grundläggande som en flytt, blir jag bara ett objekt i andras planer.
Att vara delaktig innebär att jag får information om alternativen och är med och planerar – både stort och smått.
Hur påverkar det mitt välmående och min inställning till min kommande vardag? Tänk vilken skillnad det skulle göra om jag fick vara med i planeringen. Jag skulle vilja veta mer om min nya bostad: var den ligger, vad som finns i närheten och om det är en plats där jag kan trivas. Jag skulle förstås vilja besöka det nya stället. Att vara delaktig innebär att jag får information om alternativen och är med och planerar – både stort och smått.
Att kunna vara delaktig är också en grundläggande mänsklig rättighet. Både FN:s barnkonvention och FN:s funktionshinderkonvention betonar individens rätt till delaktighet. Trots att det är så viktigt glöms det ändå ofta bort, särskilt när det gäller personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Kommunikationen är a och o
För att någon ska kunna vara delaktig måste det finnas rätt förutsättningar, och en avgörande del av detta är fungerande kommunikation. Alla kommunicerar på olika sätt, och det krävs hjälpmedel, stöd och handledning för att säkerställa att delaktighet verkligen blir möjligt.
Delaktighet kräver att vi ser på individen som en aktör i sitt eget liv, med rätt att vara med och påverka.
Medan jag kan hitta den information jag behöver genom att surfa på nätet, kan någon annan behöva bildstöd, visuella hjälpmedel eller extra stöttning i samtal. Delaktighet kräver att vi ser på individen som en aktör i sitt eget liv, med rätt att vara med och påverka.
Delaktighet syns och kan främjas i vardagen på många olika sätt. Det kan handla om att vara med och planera veckans schema, delta i husmöten eller bidra till serviceplaner. I den nya funktionshinderlagen lyfts också rätten till stöd för att delta i aktiviteter och interagera med andra.
Hur ser framtidens modell för delaktighet ut?
Under Kårkullas tid fanns en konkret modell för delaktighet för personer med intellektuell funktionsnedsättning, nämligen brukarråden. Råden var indelade enligt region och gav servicetagarna en möjlighet att påverka Kårkullas verksamhet och dess utveckling.
Men idag, i de nya välfärdsområdena som har sina egna strategier och strukturer, saknas än så länge en motsvarande modell för delaktighet. Kårkullas servicetagarråd avslutades i samband med övergången till välfärdsområdena, och trots att det finns olika nya organ, glöms personer med intellektuell funktionsnedsättning ofta bort i diskussionerna.
Tillsammans kan vi pröva på nya metoder som möjliggör att personer med intellektuell funktionsnedsättning kan påverka och vara delaktiga i beslut som berör deras liv och vardag.
I projektet Funktionsrätt i praktiken vill vi stärka delaktigheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning genom att samarbeta med de tvåspråkiga välfärdsområdena. Tillsammans kan vi pröva på nya metoder som möjliggör att personer med intellektuell funktionsnedsättning kan påverka och vara delaktiga i beslut som berör deras liv och vardag.
Det är ett steg mot att förverkliga deras rättigheter och säkerställa att de får vara aktörer i sina egna liv.
Text: Viktor Karlsson, projektansvarig för Funktionsrätt i praktiken